Hej, just registrerat mig. Har läst här sedan början av året och i och med det insett att jag faktiskt har problem. Min historia: ganska sen alkoholdebut (16) och det var kärlek vid första ögonkastet. Vilken känsla! Och vilket självförtroende jag plötsligt fick! Ungdomsåren fortlöpte obemärkt, "alla" festade ju. Jag blev klar med min utbildning, träffade en man som stämde med vad jag hade för förväntningar gifte mig och skaffade två barn. Småbarnsåren var mina, tog hela ansvaret. Därefter, började jag gå ut, träna, klättra i karriären och mådde sämre och sämre hemma. Fortfarande mitt ansvar. Dövade detta med det jag visste hjälpte. Träffade senare en man via jobbet som gav mig pusselbiten som saknades. Blev blixtförälskad. Lämnade mannen och lever mitt drömvarannanveckasliv. Mår bra! Nu skulle man ju kunna tro att allt var frid och fröjd, men istället för att minska drickandet fick jag plötsligt fritt spelrum! Ingen bevakade mig längre. Och dessutom, nya mannen i ungefär samma situation som jag. Smekmånad, kallade vi det. Det har nu gått drygt tre år. Vi dricker för mycket, båda två, och det vet vi. Bestämde i januari att nu tar vi en vit månad. Jag fixade det utan större problem, han gjorde det inte. Nu har vi minskat drastiskt, men det som skrämmer mig är att han har inget stopp, finns det alkohol hemma dricks det upp. Bortförklaring. Jag vill själv dricka varje dag. Men tvingar mig själv att avstå. Men såklart triggar vi varandra. Vet inte hur vi ska komma ur detta. Faller den ena är den andra gärna på. Och jag älskar honom och vill inte lämna. Så, blev ett rörigt inlägg men nu har jag skrivit av mig i alla fall.