Ny här, men har läst ett par år! Sitter nu med rejäl abstinens efter ett race på 6 dagar. Varför gör man detta mot sig själv - och vänner som är oroliga. Jag har en gång för tre år sedan legat inne för avgiftning - men lik förbannat så har jag gjort detta ett par/tre gånger om året. Får rejäl ångest, blir rastlös, sover risigt - även om insomningstabletter hjälper en del. Skakig in händer o ben, svettning/frossa, hög puls. Nu har det gått 2½ dygn och det värsta har väl lagt sig. Jag nojjar på det där med dilerium - och googlar sönder mig om NÄR det sker. Nojjig nojjig:-)

Kan ett dilerium komma trots att man känner sig ok. Har varit ute o promenerat och pulsen är normal, inga svettningar. Kan det vara ett mellanrum mellan abstinens och dilerium? Eller hänger de alltid ihop?

Undrar när nästa race kommer, för det kommer väl fler? Varför? Jobbet inga problem - bara sjukskriver mig själv upp till sex dagar - men de börjar väl snart undra när man är sjukskriven 4 ggr per år.

Fantastisk att läsa på dessa sidor - vilka kämpar det finns!!!

Anders 48

Jo jag skall verkligen hålla i nykterheten nu. Jag måste! Tyckte att det var intressant att se de sista åren lite "schematiskt" uppställt - bara själva dryckesperioderna........ Jag måste hitta andra lösningar för att ta hand om ev ångest och mot/medgångar. Alkohol är en metod som är förbrukad för min del. Stängd. Ej tillgänglig. Det står nu så självklart klart....!

dörren till alkoholen är stängd Anders 43. För precis som AlkoDHyperD skriver, och som de flesta här inne insett, så kan man aldrig bli en måttlighetsdrickare när man väl utvecklat ett beroende. Utan man får bestämma sig, och vara helt övertygad om, att man INTE KAN dricka något mer.

Du Anders som haft flera långa uppehåll vet ju också att vinsterna är stora, och uppväger det jobbiga med kampen mot alkoholen. Tidslinjen är att först lägger sig abstinensbesvären efter några dagar, sedan ebbar den alkoholrelaterade ångesten ut på några veckor, slutligen, och det som tar allra längst tid att upphöra, är beroendehjärnans förmåga att förvränga tankarna till sug eller impulsstyrda galna infall. Här är det frågan om åtskilliga månader. Därefter har beroendehjärnan mycket små möjligheter att ställa till det för oss. Det gäller bara att vara lite observant och vaksam, annars rullar det på bra med det nyktra livet. Men, och det är viktigt, spåret eller programmet i beroendehjärnan som orsakats av alkoholen finns kvar livet ut, och startas upp med även den minsta mängd alkohol. Så vid dina tidigare uppehåll, har du kommit till fas tre i denna utveckling, och där matat beroendehjärnan med små mängder alkohol. En slags rysk roulette-variant av nykterheten för oss som utvecklat ett beroende (=utvecklat alkoholism).

Självklart kan du fixa det här Anders 43. Precis som många andra här inne lyckats. Det ger gott hopp och stora möjligheter. Tänk vad hemskt om det bara fanns ett par stycken av alla på forumet som hade lyckats bli fria, och alla andra misslyckats. Då hade det varit dåliga odds. Men så är det inte som tur är.

Med övertygelse och beslutsamhet går det. Det kommer du att upptäcka Anders.

Ha en bra dag!

Jag fyller i lite här med att det går att leva ett utmärkt liv utan alkohol.
Livet blir lugnare när man inser att jag kan aldrig mer, jag accepterar att
mitt liv oavsett vad som än händer ska vara A-fritt.

Jag får hjärnryck men jag har lärt mig att resonera med mig själv innan jag går till handling.

De frågorna (jag har lärt mig att ta en time-out när det dyker upp) jag ofta ställer mig själv är när ett sug kommer:
Hur vill jag må imorgon? Svaret är jag vill må bra. Jag vill älska mitt liv. Då är INTE A ens att tänka på.
Vill jag ta mig upp för denna förbannade uppförsbacke igen? Nej. Aldrig. Det är att befinna sig i helvetet.

Jag och bara jag kan styra hur jag vill ha mitt liv. Jag bestämmer! A bestämmer inte över mig längre.
Jag kommer inte låta det ske.

om att jag eventuellt någon gång längre fram där framme i framtiden i sommar i vår i vinter i höst på grillfesten i Spanien på festen på en AW 2025 blah blah. Listan kan göras hur lång som helst. Skulle jag börja fundera på att "ja men nån gång där kommer det att funka" då skulle jag ha mycket mindre chans att klara mig. Jag hittar min styrka i att veta att det ALDRIG NÅNSIN EVER kommer att fungera att dricka ens 1 cl sprit.

Anders 48

Tack för era kommentarer......! De värmer verkligen. Jag blir så glad av era referat och era insikter. Jag är nästan där - hoppas jag. Frågorna du ställer till dig själv MM är ju lysande - och har ju så självklara svar. De skall jag ha i bakfickan. Och gillar din, Pi´s, förklaring om beroendehjärnan. Har ju kört helt nykter i flera månader - och då närmat mig det "stadie" när beroendehjärnan får allt mindre att säga till om. Har ju varit där......-och det är/var ett skönt ställe att vara på. Behagligt! Men kräver också, som du säger, observans på sug/tankar på "kan jag-bara lite?". Tack snälla ni.....

Det är så lätt för oss periodare att glömma att vi har sjukdomen. Vi har ju mer än MVG++ i nykterhet. Periodvis.
Påminn Påminn Påminn din hjärna hela tiden.

Varm kram

MM

Anders 48

Vi "periodare" passar ju oftast inte in i de "enklare" testerna - där vi, som du säger, får MVG++. Men likt förbannat så är vi ju beroende på ett eller annat sätt. När vi väl ger oss in i leken så tappar vi ju fullständigt kontrollen, samt all vett och sans. Sen slickar vi såren - och har inga större problem med att vara helnyktra, kanske ett halvår. Så mysko! Jag brukar verkligen inte ha något som helst sug mellan perioderna. Sitter inte hemma och tänker: Åh, ett glas vin skulle vara gott. Jag funkar inte så. Men sen.......-när det brakar, då jävlar......

Tagit årets första cykeltur runt Djurgården! Härlig känsla varje år - första cykelturen: Det går ju så fort:-) Och sen brukar man känna av muskler dagen efter som antagligen har legat i träda ett halvår. Men det är ju bara mysigt........./Kram på dig med/Anders

Nä min A-hjärna skiter också fullkomligen i om det är vår, sommar eller vinter, fredag kväll/måndag morgon, grilla sommartid etc. Det bekommer mig inte. Kan inte alls känna igen mig i att -"laga mat en fredag kväll och vad sugen jag är på vin" eller att andra dricker på en AW efter jobbet. Det är inga problem för mig. Sen japp kan det braka rejält. Och under de dagarna dricker jag mer än en vanlig person gör på 1 år.

Vi kanske ses därute på Djurgården. Jag går mycket PW's därute. Så om du ser en fröken i svarta träningstajts, rosa jumpadojjor, jättelångt blondt hår, svart keps - då kan det vara jag.

Och du cykla är mycket bättre än att supa...
Fast man får grymt ont i rumpan

Kram kram kram

Anders 48

Då kanske vi möts därute nån gång - tar många av mina cykelturer just där ute. Kanske ska yla "Mondaaaay" nästa gång jag ser någon som passar in i beskrivningen, haha. Antagligen så är det väl inte du - men jag ger säkert någon möjligheten att tänka: "j-a dåre...".

Just här o nu så känner jag mig såååå över med fyllerace. Har istället lite jobbigare med abstinens från insomningstabletter - försöker att dra ner konsumtionen. Efter att ha överdoserat (typ 15 om dan) under mitt fyllerace så försöker jag komma ner till min normala överkonsumtion på 3 stycken/natt. Efter det så skall jag långsamt trappa ner det så att jag kanske om några veckor klarar mig med 1. Varför bara ha ett beroende - när man kan ha tre? Varenda synaps i hjärnan har väl fått tuppjuck efter den härliga kombon - så jag förstår att det tar sin tid. Det är jobbigt - men är så glad att jag inte behöver fajtas med själva alkoabstinensen mer. Om jag nu skall försvara det sista racet på något sätt så var det "bara" mellanöl. Jo jag vet: alko som alko. Men det jag menar är att jag tror att jag inte fick i mig lika mycket alkohol totalt sätt som när jag har ägnat mig åt bag-in-box. Och därför tror jag att alkoabstinensen är den som står i bakgrunden den här gången. Alltid nåt:-)

Anders 48

Har reflekterat över detta tidigare - när jag läst min egen eller andras trådar, var tar folk vägen? Så många som bara "försvinner". I den bästa av världar så önskar jag ju av hela mitt hjärta att det har "gått bra", och att det är därför som man har avvikit från forumet. Dessvärre så tror jag att det inte alltid är så. Antar att många har "fallit" på vägen - eller kämpar den tuffaste kampen, för, vilken gång i ordningen? Det gör mig lite sorgsen. Samtidigt så är det så oerhört glädjande när någon helt plötsligt ger ett livstecken ifrån sig, och kanske bara säger "mår bra, det funkar för mig....". Blandade känslor m.a.o. Det är ju bara att gå till sig själv (mig själv). Brukar inte vara inne här när jag är fullt upptagen av ett återfall. Har aldrig fylleskrivit här. De gångerna så finns inte ens tanken på att logga in här. När nykterheten sedan är några månader gammal så brukar jag ibland "glömma" att gå in här. Självklart så skall man inte tvinga sig själv - ibland rullar ju livet bara på, och tankarna på att logga in här finns kanske inte ens. Just nu, ganska nära inpå ett avslutat "fyllerace" så brukar behovet vara som störst för mig. Det är också då som jag verkligen inser vilka fantastiska, härliga, starka, motiverade människor som samlas här. Helt otroligt. Jag tror att det här forumet fyller en mycket viktig funktion - likvärdig med AA för många. Tack för att ni finns här i min "forumvärld".

By the way - 9 dagar sedan sista racet. Sugen på alkohol? Inte det minsta. All styrka till er andra som kämpar. Fortsätt så...:-)

NyaMagnus

Hej Anders!
Jag är fortfarande här och jag firar 30 dagar imorgon!!!! Ikväll ska jag på ytterligare ett AA möte. Tänk om någon skulle ha sagt till mig för ett år sedan att jag skulle gå på AA en fredagskväll. Då hade jag nog skrattat ihjäl mig :-)

Jag släppte min egen tråd för ett tag sedan då jag upplevde att det var svårt att på igång den riktigt, svårt att få kommentarer och jag ska erkänna att jag blev lite störd över alla kommentarer om stöd påmforumet men upplevde inte riktigt att jag kände det.

Att vara irriterad, självömkande, arg, hysa agg etc är en alkoholists värsta fiende. Därför släppte jag min tråd. Kommer säkert att ta upp den igen när jag blivit friskare.

Försöker dock stödja och kommentera nykomlingar på forumet i den mån jag hinner.

Jag mår som en prins och njuter av varje dag som nykter. Vill inte gå ock lägga mig och längtar varje kväll efter kommande morgon. Det är alltså inte synd om mig :-)

Grattis till dina nio dagar! Det är nu du kommer att uppleva stora skillnader i ditt liv och mående dag för dag!
kör hårt och ha det bra!

när jag skriver. Om jag sedan är till någon glädje eller nytta för någon annan så slår det egot med hästlängder! Det finns inget härligare än att betyda något för någon annan! Så är det ju bara. Annars hade jag ju kunnat sitta och tugga för mig själv i min ensamhet enbart. Ett annat sätt att få finnas till i den livsviktiga gemenskapen är ju att engagera sig i andra, precis som ni - Magnus och Anders – nu gör. Jag tröstar mig också med att många läser det man skriver utan att själv skriva. Mina ord cirkulerar i cyberrymden för evigt...?
En annan aspekt på det hela är att det blir en träning i att fronta mitt alkoholistiska beteende – detta att ömka mig själv och vilja ha omedelbar behovstillfredsställe; misstro världen och framtidsutsikterna.

AlkoDHyperD

Tidigare skrev jag mycket på min blogg, men var då tvungen att behålla de mest utlämnande - och egentligen för mig viktigaste - bitarna för mig själv eller maila min terapeut. Att kunna lämna ut allt utan att anhöriga riskerar att ta illa vid sig så det jag skriver blir synligt och kan mötas ger betydligt mer, även om en hel delmav självhjälpen är skrivandet i sig. Mina tankar lägger sig snyggt uppradade i texten istället för att, som de annars gör, fara runt huller om buller.

har betytt oändligt mycket för mig. Jag gick en gång i tiden i psykoanalys (vilket väl närmast var livräddande), men reste mig ibland från soffan och fräste att "varför går jag inte bara hem och skriver!! istället". (Otacksamhet... är människans natur...?) Sagt och gjort – efter avslutad analys fortsatte "pratkuren", nu i bloggform och helt gratis för mig... och till viss glädje för andra människor, visade det sig. Oändliga var de inlägg och tacksamma kommentarer jag fick av människor därute. Vilken win-win! Mina våndor (och glädjeämnen) blev till nytta för andra!! Och för mig blev det en terapi nästan i paritet med analysen!

Anders 48

Jo, jag skriver ju också för "mig själv" - vilket ibland leder till kommentarer, tips, förståelse - eller kanske hjälp för någon annan. Och visst är det en tillfredsställelse! Sovit en låååång natt, behaglig som tusan (iofs med hjälp av insomningstabletter) och välbehövlig. Har haft en rätt påfrestande grej på jobbet den senaste tiden - som verkar ha löst sig. (inte på bästa sätt - men löst). Har själv fått avlastning med ett par saker som tyngde. Berättade för de andra att jag faktiskt nog hade tackat ja till ett par grejer för mycket (duktig flicka-syndromet), men att jag inte mäktade med. Lätt att säga ja - men det skall ju utföras också. Kollegorna förstod - och jag blev av med ett par saker. Så lättad var jag igår kväll. Dels för att jag stått för mig själv - och sagt som det var, men också för att jag blev av med en uppgift som brukar sluka rätt mycket tid och energi ett par veckor i månaden. Skönt med kollegor som förstår. Det kanske syntes på mig att jag var redo att lämna hela projektet om avlastning inte varit möjligt - och det tror jag inte att någon ville. Vi omfördelade sysslorna lite bara.......

Känns bra idag - kommer säkert att ha liiite tablettabstinens - men det får vara så nu när jag sakta men säkert skall trappa ner på dessa underbara/förhatliga j-a piller.

Känns som du är på rätt väg. Heja dig.
Tipsade om Shakti-matta (spikmatta) för insomning för en tid sen. Bästa investeringen enligt mig.
Jag behöver inte insomningstabletter längre sen jag började använda den regelbundet (sedan 5 år)

Jag somnar som en stock på den. Lugnar och taggar till på samma gång.
Drar igång endorfiner och en massa andra bra saker. Plus tar bort onda ryggar.

Kram kram kram
<3

Anders 48

Tack snälla du - jo, det känns som att jag är på rätt väg, igen. Den här gången så skall de f-n hålla! Jag var ju nykter från juli-januari. Och det var ju såååå skönt - och oftast behagligt. Hade väl ett par ångestperioder under tiden som hade kunnat "quickfixats" med lite alko......-men jag nappade inte på det. Dock så gjorde jag ju det en "snabbis" i januari - och nu senast 5 dagar i april. Det får räcka så anser jag...:-)

Tack för tipset - ska kolla upp det! Har en god vän med sömnproblem som har kontaktat en "sömnavdelning". Han skall få prova någon typ av "bolltäcke" (täcke som väger typ 7 kg). Detta skall tydligen också ha positiva effekter på dålig sömn. Tyngden av täcket gör tydligen att kroppen sänder ut "avslappningssignaler" när du får tyngden på kroppen - ungefär som när man ligger tätt intill någon (som man vill ligga tätt intill) annan människa. Först så lät det som hokuspokus för mig - men jag kan förstå hur de menar.....-han har lovat att återkomma o berätta om detta täcke är något att ha...??!! Kram på dig/

är avslappnande och sömnbefrämjande. Jag har precis slängt mitt tunga gamla vaddtäcke och saknar det mycket. Dun känns verkligen inte optimalt. Funderar på att skaffa ett med bollar istället. Älskar den där känslan av något som ligger på mig, håller om mig, håller ihop mig.

Är det det som gäller nu? Men inte samtidigt väl, för då pressas man väl ner för mycket på spikarna.

Jag tänkte på en annan sak i samband med att ni diskuterar sängar och sömn. Jag har känt ett par personer tidigare i mitt liv, som varit kraftigt nerkörda av långvarigt alkoholmissbruk. Dessa klarade inte av att ligga och sova i sängar ens när de någon enstaka gång var nyktra. De associerade sängar med hemska sömnlösa ångestnätter, abstinens, predelirium, hörselhallucinationer, och andra otrevliga tillstånd som kraftiga och långvariga alkoholmissbruk leder till.

Själv sover jag utmärkt, men inte så många timmar åt gången, i en vanlig säng.

Anders 48

Känner igen det där med ångest över sovrummet till viss del..... När jag har haft ett fyllerace så känner jag liiiite så precis som du beskriver. Ångest över att man har legat där och svettats, frusit, hallucinationer, äckliga lakan, vinglasfläckar på nattygsbordet - och kanske på lakanen osv...... Jag glömmer det efter ett tag, och då är det inga problem att sova där igen. Dock så måste fyllan "städas bort" - en ordentlig rengöring och rena sängkläder - och skurat. Efter ett tag så brukar de dåliga minnena försvinna - även om jag närsomhelst kan förnimma en liten del av den ångest som har spenderats där.

Hade aldrig hört talas om "tyngdtäcken" innan......-men visst kan jag förstå innebörden, och att det borde kunna verka lugnande. Spännande iaf.......

Trevlig nykter helg till er!!!!!