Alkohol är en utmärkt medicin, problemet är att biverkningarna är så stora och många.

Jag är en psykiskt ganska svag människa. En psykiatrisk utredning ledde till: Någon form av “lättare” depression, som har flera symptom gemensamt med ADHD Huvudsakligen ouppmärksam form (tidigare kallat ADD). Det blev även konstaterat att jag är dyslektiker (också ett ord att stava till när man lider av detta). Även en intelligenstest gjordes som visade att jag tillhör övre skiktet av normalbegåvade.

Jag har druckit för mycket under lång tid (kanske mer än 20 år). Jag är en sådan som jag kallar “varjedagdrickare”. Det innebär att jag gärna dricker 4 - 8 starköl om dagen (alla dagar). Självklart “super jag till det” ibland också. Men mitt huvudsakliga problem är “varjedagdrickandet”. Detta drickande hjälper mig att ta tag i saker och få saker gjorda (som jag annars bara sitter och grubblar på). Det hjälper mig även att fly lite, kanske från min depression. Men som sagt är biverkningarna för stora; dåliga levervärden, risk för cancersjukdomar, rent ekonomiskt, m.m. Men kanske framför allt brist i trovärdighet inför andra.

Om man återknyter till rubriken så upplever jag ett ständigt förhandlande som grundar sig i min grubblande natur. Man förhandlar med sig själv:
Det hade varit skönt att koppla av med några öl. Samtidigt kostar det ju pengar.
Det hade varit lättare att städa om jag belönade mig med att dricka lite samtidigt. Men jag måste ju visa mig själv och andra att jag kan göra det helt nykter.
Det hade varit lättare att ta mig iväg till ett möte på Ekonomiskt bistånd om jag visste att jag kan gå till systemet efteråt. Men jag har ju bara varit nykter i tre dagar nu, jag måste visa mig själv och andra att jag kan hålla mig längre än så.

Jag startar denna tråd så här, Ni kan se det som en liten presentation av mig själv.

...add är ju hyperaktivitet inåt. Depression och ångest väldigt vanliga tilläggsdiagnoser. Fårdu någon hjälp för det? Jag tänker att hjälpsammast för dig vore medicin och samtal genom öppenvårdspsykiatrin. Tänker att du självmedicinerar för att gå ner i varv inombords. Vad tror du?

FlyMedSprit

Utredningen är gjord av en psykolog på vuxenpsykiatrin. Utredningen blev klar i somrars (7 juni), jag hamnade i kö för KBT (Kognitiv Beteende Terapi). För ett par veckor sedan fick jag veta att jag nu är i övre delen av kön. Om en månad har jag tid för diskussion om medicin med mera. Den väntetiden tar ju knäcken på även en psykiskt stark människa. Under diskussionerna med psykologen sa hon till mig att det vore konstigt om jag inte hade försökt självmedicinera med alkohol. Som väl är har jag inte försökt med narkotika.

AlkoDHyperD

En sak att det är lång kö för utredning, men när den är klar och dessutom påvisar vad du har för besvär är det ju fruktansvärt att inte ge dig en snabb läkartid!
Har du inte ens fått träffa läkare för att fastställa diagnos?
Väntlistan till KBT låter ju också orimlig.
Förstår att du tycker det är jobbigt.
Självmedicinering med alkohol är förståeligt, men det ökar även på dina symptom. Upplevelsen av att saker blir lättare är inte samma sak som att det blir lättare i verkligheten. Antar att du redan märkt av större problem när alkoholen lämnat kroppen än de som fanns innan, och då hamnar man lätt i onda cirkeln
Kan du motivera dig själv till att åberopa vårdgarantin och vända dig någon annan stans där väntetiden är kortare?

tycket också det är logiskt att du gör vad du kan för att må bättre. En anhörig till mig skadade sig själv som ångestlindring, hen har också add diagnos. Med bra medicin och en terapi som heter dbt (dialektal beteendeterap)i har hen börjat må så otroligt mycket bättre! Önskar dig detsamma och att du håller ut i väntan på din tur!!

FlyMedSprit

I juni i fjol var utredningen klar och jag träffade då läkare. Diagnosen är för mig något diffus: Lättare depression, (vilket jag tycker låter som ett symptom), lättare för att jag inte har några självmordstankar (antar jag). Då sattes jag på väntelista för KBT. Här hade jag kunnat välja annan vårdgivare för att hålla mig inom vårdgarantitiden. Jag valde dock att vänta för att jag har fått stort förtroende till den psykologen som gjorde utredningen.
För ett par månader sedan upplevde jag min situation värre och fick då ett nytt besök hos psykologen, där medicin kom på tal. Därför skall jag träffa läkaren igen om en månad.
Vad det gäller DBT. Här på lasarettet använder de UP (Unified Protocol), som har någon form av grund i KBT. Det sägs att DBT och UP är liknande modeller.

AlkoDHyperD

och mentalisering (reflekterande över sig själv) i syfte att kära sig känna igen starka känslopåslag och stanna upp istället för att agera på impulser. Ursprungligen skräddarsytt för patienter med emotionellt instabil personlighetsstörning (borderline). Är en väldigt bra metod även i vissa former av impulsivt missbruk. KBT kan också innehålla inslag av känsloreglering, men är i sin renodlade form beteendeterapi. En skicklig terapeut blandar olika skolor utifrån behov.
Flymedsprit, jag tycker du ska tacka ja till att prova medicin. Mig har det hjälpt oerhört mycket

FlyMedSprit

Jag vill prova medicin. Frågan är hur de ställer sig till att ge medicin till mig som har ett erkänt alkoholproblem.

AlkoDHyperD

Antingen provar man den (ofta inte lika effektiva) icke-narkotiska varianten Strattera som funkar lite mer som antidepp, eller så kan man ha täta kontroller och utdelning av medicin veckovis. Har du lätt för att ta dig till mottagningen kan ju det senare vara ett alternativ. Sedan beror det på läkarens inställning. Forskning har ju påvisat minskat missbruk när man fått medicin och en del läkare ser missbruket som en del av symptomen på ADD/ADHD vilket talar för att medicin är ett bättre alternativ än att fortsätta självmedicinera.