Ställde ultimatum igår. Det bara blev så. Lite överilat kanske eftersom jag inte har ngt boende. Jag hoppas ju såklart att han ska söka hjälp men han har ingen insikt el vilja till förändring. Han tycker livet blir tråkigt utan alkohol!
Det är ju just det jag är så trött på, att alkoholen är prio 1 även i mitt liv, trots att jag dricker lite och sällan.
Är ledsen och tom. Älskar ju den andra nyktra personen, inte den fulla, inte den med abstinens.

Saga689

Obehaglig tyckte sambon jag var igår när jag ännu en gång bad honom trappa ner /sluta med alkoholen. Detta är dock ingenting han varken tänker eller behöver göra. Mina tankar går nu till att ta över den lilla minietta som jag har kontrakt på men där min dotter nu bor.
Jag kan ju inte vara kvar och satsa 100% i en relation där min sambo har alkoholen som prio 1?

Bedrövadsambo

Flytta så snabbt du kan. Du måste visa honom att du menar allvar. Tomma hot gör ingen nykter.

Saga689

Ja jag har bestämt mig för att ta den lilla lägenheten. Känns inte helt bra att dottern får flytta men detta är nog min räddning. Den är mkt liten men ligger centralt och är relativt billig. Jag gör detta för min skull och inte för att jag hoppas på någon nykterhet.

Bedrövadsambo

Du har lyssnat till din magkänsla. Mycket klokt! Vad som sker i framtiden vet ingen.

Saga689

Jag måste nog ta dag för dag och inte sväva iväg och bli rädd för att leva ensam hela livet osv. Under åren med min sambo har jag isolerat mig mer och mer och har inte många nära vänner. Dessutom har jag väl tröttat ut de flesta med mitt tjat om min sambo. Men, jag är väldigt ledsen och besviken, tycker det hela är såå sorgligt.

– att jag lever isolerat med min man. Funderar på om inte vår förestående? separation kommer att innebära att jag blir mindre ensam, eftersom jag då vågar släppa in andra i mitt liv. Just nu är det nästan som ett tvåmansfängelse vi är varandras fångvaktare!

Saga689

Det är jag övertygad om. Tror att det finns mycket energi över till annat, åtminstone efter ett tag. Sen är jag ganska mycket ensamvarg men det är ju en helt annan sak om det är en självvald ensamhet.

Anders 48

Bilden av dig klarnar lite nu när du skriver vad du skriver i din nya tråd. Förstår att det har varit jobbigt en längre tid. Jag tycker att du gör helt rätt! Du har ställt ett ultimatum! Det bästa måste ju vara att stå fast vid det - annars blir det ju bara tomma hot (om det sker gång på gång). Du måste tänka på dig själv i första hand. Flytta du. Dottern kan väl bo med dig även om det är trångt?

Saga689

Ja, det har varit jobbigt ett tag och jag har inte ställt ultimatum tidigare med risk för att inte kunna hålla det (vis av föräldraskap :)) Givetvis har jag tjatat, gråtit, vädjat och bråkat om problemet men inte uttalat orden förrän nu.
Min dotter kan och vill absolut inte bo med mig. Hon är 20 år och detta är en liten lägenhet på 20 kvm! Hennes pojkvän har en lägenhet som han hyr ut i andra hand. Dit hade de nog flyttat om ett tag ändå men deras relation har varit lite upp och ner och jag tycker egentligen inte alls att de ska bo ihop.....Har efter råd från andra nu bestämt att jag måste få flytta in i den lägenheten som faktiskt är min. Jag bor i en storstad och lägenheten ligger i centrum så även om den är mycket liten så ser jag fördelarna. Jag kan ju inte ha denna lägenhet i reserv åt dottern, om det skulle spricka i hennes relation, nu när jag behöver den själv? Känns ändå hemskt, som om jag kör ut henne......
I vilket fall som helst så mår jag fruktansvärt dåligt, känner stor sorg och är mkt rädd att falla tillbaka igen. Så tack för stöd och peppning för det behöver jag nu.

Anders 48

Jag håller också med om det - lägenheten är din! Du måste komma i första rummet nu. Jag har ju ingen aning om hur eran situation ser ut - så det där jag skrev om att dottern kanske också kunde bo där var ju bara skrivet utifrån "allt jag inte vet":-)

I början skrev du om att din sambo aldrig ens blir bakis.......-och nu skriver du om hans abstinens (som du inte vill leva med/vara i närheten av). Om man är abstinent så har man ju passerat bakisstadiet med råge! Bra att du är ärlig mot dig själv om vad som faktiskt sker. Jag hoppas det bästa för dig/och sambon såklart - och att han snart själv kommer fram till att "det räcker nu". Kanske är han redo för att ta hjälp för att minska/avsluta sitt drickande? Det vet bara han - och det kommer att vara hans beslut. Där kan du nog dessvärre inte göra så mycket. Att tjata hjälper inte - det berövar bara dig nödvändig energi som du kan behöva lägga på annat.....

Saga689

Jag vet ju inte med säkerhet om det är abstinens men han vänder plötsligt i humöret, svettas och agerar som en tonåring och detta brukar ofta vara på onsdagar om han inte dricker då. Jag vet ju inte heller om han verkligen inte är bakis, jag jämför bara med mig själv, de få gånger jag dricker så blir jag jag väldigt sjuk och det hade ju varit bra om min sambo också blivit det, kanske hade det stoppat lite.

Jag hoppas ju också att min sambo ändrar sig men har inte så stora förhoppningar. Har liksom kommit över det och tänker mer på att rädda mig själv just nu. Enligt honom själv så är han en man i sina bästa år som trivs ypperligt med livet och är kärnfrisk. Dricker och äter gott precis som han vill och det tänker han fortsätta med. Det stämmer ju inte så klart för jag ser ju hur stressad han blir när han ska betala räkningar, deklarera, tvätta, städa. Allt stressar honom och han måste ha en öl att stärka sig med.
Tack för stöttning igen!

Bedrövadsambo

Ha tillit för att det blir bra. Svinjobbigt ett tag, men sen blir det bra! Du har tagit rätt beslut! Om dottern är 20 år får hon självklart fixa eget boende. Känn inget dåligt samvete! Styrkekram ❤️

Saga689

Tack för ert stöd! När jag kom hem tyckte sambon att vi skulle gå ut och ta en öl... Jag fick återigen dra hela mitt resonemang om att söka hjälp. Han vägrar. Jag försökte visa honom olika artiklar jag skrivit ut men han knycklade ihop dem och kastade dem i ansiktet på mig. Han tycker att jag har kränkt honom å det grövsta genom att kalla honom alkoholist. Enl honom kan man absolut inte bli full ens på öl. Sen att han lika gärna dricker vin, whisky och sprit glömmer han gärna bort. Han kallar mig sjuk och drar som vanligt upp saker jag sagt till honom i förtroende och hånar mig för det. Han tycket otroligt synd om sig själv nu när han ska behöva SMYGA med ölen.
Jag stack ut och sprang en timma, jätteskönt.
Nu har han gått och lagt sig kl 21 som en slags protest eftersom han ju inte får köpa öl.

Anders 48

Hej Saga....-jag lurade mig själv ganska länge att mellanöl (köpt på Ica) inte var det samma som starksprit. Eller hur! Eftersom jag dricker i perioder så ser jag ju till att dricka tillräckligt många öl istället, för att uppnå den fylla jag vill (eller måste upprätthålla). Därför förstår jag hur din sambo går i försvarsställning med dessa argument - att man inte ens kan bli full på öl. För övrigt så har jag själv slutat att dricka starksprit - och det är jag "glad" för. Gnm att "bara" dricka öl när jag kör mina fyllerace så är riskerna mindre att det skall barka fullständigt åt h-e. Med spriten så går det så fort......

Hoppas att du får en lugn kväll - och att du orkar vara stark. Jag förstår vad du går igenom, även om jag kommer från den "andra sidan".

Saga689

Fast du har ju insikt i att du inte har ett sunt förhållande till alkohol! Min sambo brukar alkohol enl sig själv. Alkohol som alkohol tycker jag. Spelar ingen roll om det är craftbeer el billigt lådvin, full blir han ju ändå. Jag har i och för sig märkt att whisky gör honom mkt aggressiv.
Min sambo dricker ju sig full varje helg och semestrar. Det finns ju ingen tid kvar för oss som par, inga pengar heller. Så varför skulle jag anpassa mig (som han tycker att jag ska göra) när han inte ens läser artiklarna jag tagit hem el ens överväger att söka hjälp?

Saga689

Något jag tänker på mycket är ju att eftersom min sambo dricker även när han mår dåligt, innan han ska betala räkningar, deklarera, koppla in ngt, städa, kort sagt vuxengrejer, så "växer" han ju aldrig. Många gånger uppfattar jag honom som så arg på alla krav som ställs på honom, han har ju dock mkt mindre krav på sig än vad de flesta har. Han biter sig fast i tonåren känns det som. Lyssnar enbart på punk från 80-talet, läser gamla serietidningar etc. Detta är ju inget fel om det blandas upp med andra lite mognare saker.

Jag märker nu att min sambo försöker. Han drack inget igår och nu skulle han cykla till sjön. Jag tror att han försöker bevisa att han kan hålla sig nykter. Jag har ju dock ställt kravet att han ska söka hjälp men det skär så i hjärtat när jag märker att han försöker. Lättare för mig är ju då att gnälla och starta gräl så att han blir den obstinata tonåringen igen, lättare att lämna då.

men min man håller på så där också. Jag säger åt vår familjerådgivare (tack för att hon finns!!) att jag lever med en tvååring som samtidigt är i tonåren samtidigt som han är upp i åren...! Verkar som om män är överrepresenterade i den här kategorin?!
Jag har nämnt att han till att börja med måste sluta med alkoholen om vi ska ha någon chans med alla de övriga problemen. Jag vill inte mer annars. Kan inte; erkänner min maktlöshet inför a och dess konsekvenser.

Baby King Syndrome
Baby Queen Syndrome
Nått som drabbar många drog/alkomissbrukare.
Finns inte mycket om det på svenska men väl på engelska att läsa om.
Just Google it :D

Kramar

MM

Saga689

Ska läsa om detta! Varit ute och ätit mat med vänner. Min sambo har suttit framför trav/hockey/fotboll/öl. Han har precis gått och lagt sig. Försökt starta bråk om vilken halsduk jag använder och varför jag måste ha 2 (jag har långt och mkt hår). Svarade inte emot. Nu har han gått och lagt sig kl 20.30!