Hej

Jag är ny här och ska göra ett nytt försök med att sluta dricka. Jag vill att det ska vara det sista, att jag ska lyckas nu.
Jag dricker oftast inte hemma utan när jag är hos familj eller vänner, på konferenser eller firanden av olika slag har jag väldigt svårt att hålla igen. Det som är problemet för mig med alkoholen är förmodligen rätt klassiskt; att jag mår så jävla bra under själva ruset, jag känner mig glad och fantastisk, gränser suddas ut och jag tappar omdömet. Ibland helt vilket har lett till hemska saker som otrohet.. Efteråt, oavsett om jag har betett mig som ett svin eller inte, får jag sådan extrem ångest. Jag känner mig värdelös och hemsk. Och jag är så otroligt trött på detta! Under en period i livet, för några år sedan, drack jag så mycket att jag var tvungen att ha alkoholen varje dag. Även fast jag var hemma med mitt då 1 ½-åriga barn. Jag drack mig aldrig redlös med barnet utan jag tänkte på riktigt att det skulle bli lättare för barnet att vara med mig också. Annars gick jag ju bara runt och hade ångest och hatade mig själv. När jag drack hade jag lätt för att leka och vara "rolig". Helt sjukt ser jag ju nu. Och jag kände själv att jag hade passerat gränsen för vad som var okej för längesen och sökte hjälp för detta. Sen har det gått upp och ner med mer eller mindre drickande i perioder. Jag har kunnat hålla mig vit en hel månad osv och då mår jag mycket bättre. Sen erbjuds öl eller vin någonstans och jag tänker att "ja men jag har ju kontroll över mig själv, jag är ju så duktig som kan hålla mig ifrån det så länge. Och det är ju så gott". Och sen blir det samma visa igen.
Jag är så trött på det här. Jag har förstört så mycket och jag vet att jag mår sämre både fysiskt men kanske framförallt psykiskt av att dricka. Men några starköl eller några glas vin efter en slitsam och stressig vecka är det bästa som finns i min värld. Just då.. Inte dagen/dagarna efter...

Jag ville bara skriva av mig och hoppas på att få några tips eller så på hur jag kan göra för att hålla mig ifrån alkohol..
Samtidigt känns bara tanken på att aldrig mer dricka fruktansvärd. Kan jag må så bra som jag gör i ruset ändå?

Anders 48

Välkommen hit Petunia! Vilket steg du har tagit - klivit in här o startat din egen tråd. Wow! Härinne är vi ju hundratals människor som ÄLSAKAR den där första berusningsfasen - men som inte kan nöja oss med det, utan drar det några varv till o har svårigheter med att hantera alkohol. Alla finns vi här - redo att komma med goda råd, en klapp på axeln eller bara ge en tumme upp till någon som kämpar. Ingen dömer någon här - vi "sitter ju i samma båt" - även om båtar kommer i olika storlekar och utföranden..... Läs härinne - och skriv! För mig har det varit terapeutiskt att läsa och kommentera i andras trådar, samt skrivit (och fått kommentarer) i min egen tråd. Du har tagit ett bra första steg. Förändring är jobbig - och tar tid. Ge dig själv tålamod - och slå inte för hårt på dig själv om du "faller" - det gör vi alla. Du är på rätt väg - fortsätt på den. All styrka till dig i DIN kamp. Vi finns här.....................

Gunda

Så bra att du tagit steget, då är du en bit på väg.
Mitt råd är detsamma som Anders 43, läs och skriv här, för mig är det en räddningsplanka.
Att läsa om andras svårigheter, misslyckanden och lyckanden att få A-djävulen under kontroll
stärker mig i mitt beslut att ge detta en rejäl match.
Jag känner mig som nygammal här, har gjort några månaders uppehåll och för mig var det inte
så bra, så nu har jag börjat om att ta tag i mina svårigheter och tillkortakommanden.
Vi kämpar tillsammans, ha en bra helg.