(Blev ett lååångt inlägg)
Jag o min sambo har varit tillsammans i 12 år, de första åren var det mkt fest, utekvällar o resande med dricka inblandat alltid.

Min sambo har i perioder i sitt liv rökt väldigt mkt hash/marijuana o det är lite antingen eller o har alltid varit. Nu var det ett bra tag sedan han rökte men nu dricker han istället.
När det är mkt hockey på tv då dricker han kanske en 4-10 öl under en match (vardagar), det är då varannan dag under en bra period. Sedan på helgen fredag och lördag dricker han runt 8-12 öl samt några whiskey, varenda helg, alltid.

När det börjar bli fint väder, sommar och grillning så är det gärna öl lite hela tiden.
Han kan inte bara ta 1-2 st utan minst 4 st, och då är det LITE. Det vanligaste är alltså ca 8 stycken som medel.

När han träffar tex vänner och släkt och det blir dricka inblandat så är det ALLTID väldigt mkt dricka och fylla.

Till saken hör ju också att det bara är han som dricker, jag är gravid nu och när jag inte är det så dricker jag näs tintill aldrig. Han dricker alltså själv och blir påverkad i soffan när jag och sonen sitter brevid och tittar på barnprogram osv. (En vanlig kväll) Har fått sådan extrem avsmak efter alla år som vi varit tillsammans, och njutningen med att kunna ta en god öl tillsammans finns inte för min del längre. Ser det bara som ångest för han ALLTID dricker så mkt och blir påverkad.

Han tål otroligt stora mängder alkohol utan att bli för full, men det beror ju också på dagsform.

När han då ibland nån gång ska ta en "vit" månad händer max en gång om året då är det ofta rökat som kommer fram istället, och då är det inga små mängder utan även där tål han extremt mkt och "behöver" därför väldigt stor mängd innan han är tillfredsställd.

Han vet om att han är alkoholist och har varit länge, han vet inte hur han ska slappna av och skingra sina tankar utan alkohol och ser inga möjligheter heller på vad som skulle få honom avslappnad en helg.

När han träffar vänner (sällan för alla har familj/barn) då dricker man alltid.

Vi har en son på 3 år, jag är gravid med en liten till som ska komma i sommar. Han säger att han ska sluta innan (sa han för 3 år sedan med, höll uppe i 2 månader, rökte o sen var det tillbaka till alkoholen igen) så jaa, jag tänker att det blir samna igen.

Ibland önskar jag att jag hade lämnat honom för flera år sedan, men jag älskar honom o nu har vi våra fina barn tillsammans.

Han blir aldrig aggresiv när han dricker, kan hända att han blir sur när jag säger åt honom som jag gör väldigt ofta men det hjälper inte såhan ser det bara som atthag är tjatig och han "vet att han kan sluta, han kommer sluta när han väl bestämt sig, när jag tjatar så hjälper det honom inte" osv.

Jag vet inte vad jag ska göra?!

Nån som har tips o råd?

Finns det ställen dit han kan få hjälp (inte AA) något annat kanske? Om han någonsin gör det då..

Hej och välkommen. Jag ser dig. Ville bara säga att det är lite lugnare här på helgerna och det kan dröja lite innan man får svar. Ge inte upp! Det finns många kloka på anhörigsidan där du kan få råd. Jag är inte i din sits utan nykter Alkoholist men förstår hur du känner dig. Det är en jobbig situation.
Jag är övertygad att någon snart tar tag i din tråd och ger dig goda råd.

Tills dess kämpa på kramar.

MM <3

och tack MM som gav ett första välkomnande. Så kan det vara här (tyvärr) att man inte direkt får svar. När jag läser ditt inlägg Körsbärsträdet så låter det oroande med din sambos beroende av alkohol och röka. Mönstret är alltför välbekant. Du frågar var han kunde få hjälp - om han gör det, vill ha hjälp antar jag att du menar. Det verkar inte som han är beredd att ändra sitt missbruksmönster och då är den beska sanningen tyvärr att du inte kan göra något för hans del.
Det du KAN göra är att ta tag i din egen livssituation. Och ditt barns, snart dina barns. Jag förstår att det är ett känsligt läge när du är gravid men desto mer viktigt att du tar hand om dig.
Du kan gå på Alanon möte och du kan vända dig till Alkohollinjen och diskutera din situation och be om råd. Du kan söka upp Carina Bångs sida för medberoende på nätet, där finns massor av tips och kloka råd. Har du någon vän eller anhörig du kan prata öppet med? Eller någon arbetskamrat kanske.
Ett första jätteviktigt steg har du redan tagit: du har skrivit ditt första inlägg här! Det är bra att skriva av sig, det är ett sätt att bli klar över sina egna tankar och att få 'se' sin situation lite utifrån. Läs också andra trådar här, gärna även på de andra sidorna. Det ger bra insikt om hur svårt den som är fast i missbruk har att sluta - även de som verkligen vill sluta.
Kraft, styrka och klara tankar till dig! / mt

Under körsbärsträden

I går stod era knoppar glänsande, stinna
I dag ett hav av frasande, rosa kjolar
I morgon ett täcke för marken
Så kort
så skön
så skör
- är vår levnad

Bedrövadsambo

Många inlägg här handlar om ungefär samma sak, och får ungefär samma svar. Får man inte svar direkt lär man sig mycket av att läsa andras inlägg. Att bryta upp i din sits måste kännas oöverstigligt. Men det liv du lever nu är också snudd på oöverstigligt. Ställ ultimatum och kräv att han väljer - alkohol/röka eller familjen. Han måste vilja sluta själv, och tvinga honom att välja är enda sättet. Just nu får han båda delar. Men du måste förstås vara beredd på vad du ska göra om han väljer alkoholen.

Bedrövadsambo

Din väg fram till att ställa krav om detta är förstås en process, som börjar här på forumet. Skriv här vad du tänker och känner, läs andras inlägg och "diskutera". Läs gärna inlägg från "andra sidan" för det ökar dina möjligheter att förstå din sambos svårigheter. Han behöver förstås hjälp att sluta, men det viktigaste är att han verkligen vill sluta.

Lyra

hur mår du?

Hitta någon att prata med är mitt råd. Någon som kan hjälpa dig att sortera dina tankar. Tyvärr finns det ingen lätt väg att gå.
Mitt ständiga boktips:
Släpp medberoendet- bli fri, av Carina Bång kan jag också varmt rekommendera.
carina bång har en blogg också som har hjälp mig.

För min del har det tagit 10 år att komma nånstans. 3 barn på vägen. Jag ångrar inte en sekund för vi har "fått barnen i gåva", men nu så här på andra sidan så känner jag att jag borde ha tagit ta i förändringen tidigare för att slippa att må så dåligt själv.

Hoppas du mår bra!
Kram

Körsbärsträdet

Nu var det längesedan jag var här inne o läste i alla olika trådar.
Vi fick vår fina lilla dotter o allt gick bra. Sambon lugnade ner sig, men nu är vi tillbaka på samma ruta igen.

Jag har så svårt för att förstå hur man ens kan med att dricka så mkt o ofta me barn hemma. Det e aldrig nån som far illa fysiskt, men psykistk - Jag. Barnen förstår inte än men snart lär väl den största av dem göra det.

Jag blir så arg o ledsen på honom.

Som inväll när hela familjen är jätte förkylda o han får sova med den stora o jag med den lilla. Då dricker han runt 4 stora starköl och en halv bag in box rödvin. HUR har han tänkt att kunna vakna om sonen vaknar i natt o är ledsen? Jag kan inte somna o bara tänker på att han ska råka lägga sig över honom eller liknande i slmnen. Nu är han ganska stor sonen, men liten mot pappan.

Jag tittar till dem hela tiden men ändå..

Jag kommer inte orka hur länge som helst, har han inte bättrat sig när jag börjat jobba igen o är på banan så kommer jag ställa ett ultimatum till honom på allvar.

Men det e ju ett tag tills dess:(

dig själv och barnen! Varför ska du vänta med det till du börjar jobba? Det blir inte lättare då med dagislämningar, jobbstress mm! Du och dina barn har det inte okej! Helt horribelt att hälla i sig så mycket alkohol när man ska natta barn mm! Vad har du för nytta av honom? Ingen som jag ser det, han slukar ju bara din energi och försvårar allt! Han är ju som ett tredje barn!

Bedrövadsambo

Han tar mer energi än han ger. Tyvärr. Tillbaka på ruta ett verkar vara ett ständigt dilemma på det här forumet. Sorgligt.

Körsbärsträdet

Tack för era svar❤️
Jag pratade med honom härom kvällen och nu har han tagit ett STORT steg, ringde sin bror och bad om hjälp och stöd i att ta tag i det här med att sluta.
Jag vet att det var oerhört svårt för honom att göra det så det känns väldigt bra. Jag hoppas bara att det händer något nu o att det inte bara rinner ut i sanden.