Så..

Jag är väldigt ny här men jag behöver lite guidning och rådgivning.
Jag träffade min sambo för snart 1 år sen. Och det var sommar, Vi hade kul, lärde känna varandra.
Dock så märkte jag att han drack ovanligt mycket och gärna varje dag. Tillslut så frågade jag hans syster om ha hade alkohol problem som visade sig tydligen existera. Och det är de våra bråk handlar om oftast nu..
Jag har blandat in min familj och hans. Flertal gånger. Vi alla har pratat med han flertal gånger. Han har bättrat sig och super sig inte onykter varje dag som innan men det dricka alltid något varje vecka.. han blev av med körkortet pga alkoholen och får nu lov atr köra bil med ett beviljat alkolås i bilen. Dock så hör man väldigt lätt när han har druckit men han förnekar det & ljuger om det.. han försöker manipulera och få mig att framstå som en dålig människa osv när jag inte gjort annat än och ställa upp o försöka hjälpa honom..
Så hur vet man att det är nog? Min tillit till honom existerar inte. Enligt honom har han inget problem.
Jag har börjat ge upp. Jag mår bara dåligt och blir ledsen. Jag älskar honom men hur långt ska man gå för någon ?

AliceAlice

Du har försökt hjälpa honom men han vill inte ha din hjälp- du är maktlös inför hans val. Men fortfarande har du makten att ta hand om dig själv, göra de val som är bra för dig. Ingen kan må bra på riktigt i en relation med en missbrukare, för relationen är destruktiv och ofta med fokus på missbrukarens väl och ve.

Du skriver att din tillit till honom är slut, hur hade du resonerat i en relation där tilliten var slut men av en annan anledning än alkoholen? Anhöriga är ofta duktiga på att ta hand om missbrukaren och är rädd att något ska hända denne, därför dras men lätt med i karusellen och till slut är det lätt att glömma bort sig själv...

Ta inte det han säger på allvar, du är ingen dålig människa bara för att hans hjärna i försvar säger så!

Du behöver inte fatta drastiska beslut med en gång men se till att du gör saker som du tycker om, träffar vänner, odlar dina intressen och inte lägger all fokus på honom och er. Om det fortsätter så här, är det så du vill leva ditt liv? Han har ingen insikt eller är i stark förnekelse vilket tyder på att han inte är redo till en förändring i det närmaste. Hårda ord!

Mycket styrka!!!

Bedrövadsambo

Du måste bara bestämma dig. Leva med oro, vanmakt, ilska, och svåra tillitsproblem. Eller bryta upp. Gränsen är passerad sedan länge. Och jag vet att det inte är "bara". Att bryta upp är ett beslut du behöver stöta och blöta ett bra tag kanske. Och det gör du bra i detta forum! Du tvingas sätta ord på det du tänker och känner, och då kommer du till slut fram till rätt beslut.

Hjälplössambo

Idag var nådde jag min gräns. Jag kommer hem efter att ha jobbat natt och han har varit så onykter att han har kissat på sig själv och i sängen.. Sen ljuger han och försöker skylla på att det är katterna som gjort det..
Det är sjukt jobbigt för jag älskar honom så mycket och jag bara önskar att han ville själv bli frisk men jag nådde min punkt där jag kände att jag behövde sätta mina behov & mitt välmående före hans..
Att läsa era peppande ord och att veta att andra förstår och går/ gått igenom samma grej är ett otroligt stöd. Och idag tog jag kraften och beslutet att slänga ut honom.

Bedrövadsambo

Allt blir inte lugnt och bra direkt förstås, det är en stor sorg att tvingas bryta upp. Men det blir bra till slut. Ha tillit för det.
Styrkekram ❤️