av missmaria81

Helt ny här och behöver hjälp. Sitter här gråtandes och vill inte leva så här.

Jag dricker vin. Nästan varje kväll. Är bakis på jobbet, men av någon anledning klarar jag av jobbet bra. Ä

Jag har två fina, underbara barn. Som jag dricker framför. Dom sommar ofta tidigt, och jag fortsätter att dricka vin efter de somnat. Jag är en roligare mamma när jag har fått i mig lite vin. Annars är jag mestadels trött och orkeslös.

Jag vill inte att mina barn växer upp med en olycklig vindrickande mamma. Känner mig verkligen hemsk.

Det har varit så här i något år. Har varit separerad i 4 år nu, och känns mig så otroligt ensam. Vinet har blivit min vän.

Någon som har varit i samma situation? Och tagit sig ur?

anonym11208
ons, 2017-05-10 - 17:05

Mitt nickname avslöjar mig. Jag älskar vin, dricker också vin nästan varje kväll, själv, eller rättare sagt gjorde. Jag har ändrat om mina ovanor, mycket mindre vinpimplade sedan jag hittade till detta forum. Men trillar dit ibland forfarande, är också bakis på jobbet ibland, det är superångest! Jag har sett till att inte ha vin hemma, för har man vin hemma då är det så lätt att gå dit och krana på och det blir inte ett glas.... Det är lättare att hålla sig borta från systembolaget. Jag njuter av när jag är nykter och framförallt på morgonen när jag vaknar. Jag brukar också spela upp den klassiska filmen, jag tror som sagt att det bara ska bli ett glas, kanske ett och ett halvt, men innerst inne vet jag att det blir en hel flaska, jag försöker se detta framför mig, hur flaskan är tom och hur jag vaknar med ångest och bakiskänsla. Läs och skriv här, det hjälper! Alla här på forumet är så vänliga och ingen dömer!!!

Ellan
ons, 2017-05-10 - 17:38

Hej,
Vinet var länge min bästa vän. Drickandet eskalerade och jag behövde mitt vin för att orka med vardagen. Det var så ångestfyllt och skamligt och ändå fortsatte jag. Jag har oxå barn men är gift och försökte länge dölja mitt drickande. Jag har varit nykter i 13 månader nu och mår riktigt bra. Visst har jag sämre dagar men jag tänker att jag ska leva livet på livets villkor och inte på mina egna. Ofta är det underliggande saker som får oss att välja (?) ett sätt att fly. Alkohol är ju så lättillgängligt och det är en extremt bra ångestdämpare, för stunden vill säga. Att erkänna för sig själv att drickandet är ett problem är ett bra första steg. Sedan behövs det lite mer för att orka stå kvar. Stöd härifrån, samtalsterapi, vänner eller kanske AA. I mitt fall blev det så att jag till slut åkte iväg på en behandling, en fantastisk sådan, och nu går jag på möten. Viktigast för mig dock är att jag ger mig själv tid till återhämtning och vila. Stress är livsfarligt för de flesta och att då avhålla sig från drickandet som är en "enkel" lösning för stunden kan vara svårt.
Stor kram Ellan!?

Fruhoppfull
ons, 2017-05-10 - 17:42

Du är inte ensam! Här är vi många som, precis som du, har vinet som snuttefilt. Jag är gift, och både jag och min make dricker för mycket. Det har definitivt gått ut över våra älskade barn. Trötta, griniga föräldrar som inte orkar gå upp på helgen etc.. Är vit sedan en dryg månad. Jag planerar för ännu en. Jag kommer att ha ännu en vit månad, det bara är så. Det går! Känn efter vilket stöd du behöver, var inte rädd för att ta hjälp. Läs och skriv här! Det har hjälpt mig enormt!

Dionysa
ons, 2017-05-10 - 18:11

som gör en trött, ångestfull, olycklig, sjuk, skamsen. Bryt med den, skaffa dig riktiga vänner så du kan avsluta den bekantskapen! Så har jag och många med mig gjort och det var ingen lätt separation men det går att göra. Man måste.

missmaria81
ons, 2017-05-10 - 18:49

Åh vad glad jag blir att få så fina svar!!
Jag är fortfarande bakfull från gårdagen. Mår skit. Ångest. Läste lite här på forumet där anhöriga skriver och fick panik vad jag gör mot mina fina barn.

Jag vet varför jag dricker. Känner mig så ensam och olycklig. Har varit singel i mer än 4 år snart, och vill ha någon i mitt liv igen. Har försökt dejta, men blir alltid dumpad. Och då blir vinet min medicin.

Jag har inte problem att ta några glas vin med vänner, det eskalerar aldrig, det är när jag sitter hemma själv som jag inte kan sluta dricka. Som sagt dricker mer eller mindre varje kväll. Längtar hem till att få ta det där första glaset samtidigt som jag fixar mat till barnen. Och det sjuka är att jag blir bättre med barnen. Gladare. Får mer tålamod.

Har till och med valt bort vänner på sistone för att jag mår bättre hemma med min dunk med vin..

Så skönt att höra att man inte är ensam. Tack snälla ni!! Hoppas att vi kan hjälpa varandra här!!

Tack tack tack!

Och ska inte dricka ikväll. Är bakis. Frågan är hur det kommer kännas imorgon när baksmällan lagt sig.

Gunda
ons, 2017-05-10 - 20:28

Välkommen hit, här finns massor med stöd, vi är i samma båt med A alla här.
Att vara ensamstående mamma är ett tufft jobb bara det och sen hinna med att även jobba, ja det är verkligen inte lätt.
Förstår att det kan bli både ensamt och jobbigt.
Men tror inte att det blir lättare då vinet tar över heller, jo kanske för stunden, men surt kommer ju efter.
Hoppas verkligen att du kan vända trenden, jag är helt övertygad om att när du kommer över det här första så
kommer du att märka att livet blir en aning lättare.
Skriv massor här och läs, läs vi är många här som gör så, det här är min livlina. Slutar jag läsa skriva så
vet jag inte var jag hamnar, känner att jag måste ha den här kontakten så jag varje dag kan gå in här och läsa skriva
då håller jag mig från vinet. Efter ett tag blir det nästan som mina vänner alla, nästan så man tycker att man känner
dem fast man inte gör det fysiskt.
Kram på dig och hoppas din kväll blir nykter!

Malta
ons, 2017-05-10 - 22:09

Försök att inte klandra dig själv. Ta nya tag. Sätt upp ett mål. Om inte en nykter evighet, så kanske en dag, en timme. Efter den kan du sätta upp ett nytt mål, timme för timme eller minut för minut. Vad som än krävs för att du ska orka. För alkoholen ger ju massor av kraft och glädje men bränner ut den sista låga vi har så fort. Det är som att hälla bensin på lågorna. Jag vet. Jag kämpar också. Det går upp och ned. Ibland känns det som A är den lättaste utvägen. Då kan jag ge något jag egentligen inte orkar just nu. Men, det kommer en morgondag och det vet du redan. Du vet allt detta, som vi vet, men, du är inte ensam. Vi kämpar tillsammans. :) Ibland går det bra, ibland sämre och vi dömer ingen. Det blir alltid lättare att kämpa framåt tillsammans. Modigt av dig att skriva här. Fortsätt oavsett hur det går. Du är inte ensam!

AL
fre, 2017-05-12 - 09:43

oj så skönt att läsa din kommentar.....
jag slängde just vindunken som jag kranar ur nästan varje kväll...
Systembolaget känner igen mej....skäms så otroligt mkt för det...
vill inte gå in där igen....