av Rosen

Jag startar en ny tråd för att slippa klampa in på andras domäner.
Har försökt så länge att sluta berusa mig. Haft långa uppehåll, ibland flera år. Har mått så bra, men ramlar obevekligen ner igen. Jag önskar så att forskningen kunde komma någonvart med sjukdomen alkoholism. Är det kanske inte tillräckligt ärofyllt att göra något åt oss stackars satar som lider ?

Rosen
fre, 2017-05-12 - 22:13

Jag har skött mig och allting runtikring exemplariskt i flera
månader.
Plötsligt händer något oförutsett jobbigt och ja, så dricker jag igen som en jävla idiot,,
dom där nerplogade nervbanorna, vad gör man med dom?
Jag har aldrig behövt hamna på avgiftning eller behandlingshem.
Det har jag kvar. Fan också, jag vill inte.
En del av problemet för min del är att jag i.min nykterhet blir lite av en eremit. Vi människor är jju menade att vara sociala varelser
Jag klarar inte riktigt det.

Rövarkulan2
fre, 2017-05-12 - 22:26

Ibland behöver man faktiskt vara ensam och dra sig tillbaka för att slicka sina sår och samla kraft för att orka gå vidare. Det kan vara fruktansvärt jobbigt att behöva vara i andra människors närhet när man inre mår bra.

Du kommer att klara detta utan behandlingshem och avgiftning om du bara låter dig själv samla kraft. Hoppas att du snart kommer att må bättre. Sköt om dig!

Malta
lör, 2017-05-13 - 20:05

Så klart att du klarar detta! Och vi är många i samma sits. Dessutom är det helvetiskt svårt för anhöriga, som inte kan förstå, utan bara ser hur vi far illa i deras ögon. I vissa fall gör vi omgivningen illa, beror på helt var och hur vi är i missbruket. Jag har haft massa varianter av mitt drickande, dock aldrig blivit arg och våldsam. Haft långa perioder av nykterhet också. Just nu säger mina blodvärden att jag är en måttlighetsdrickande, men mitt förhållande till alkohol är stört sen länge. Fortsätter jag, så kommer det gå utför. Just nu är det lätt att lura sig själv att det inte är så farligt. Men jag vet hur det var när jag drack starksprit dagligen för 6 år sen. Hur skadad jag var när jag slutade. Hur ont det gjorde i hela kroppen och själen. Hur jag trodde att jag aldrig skulle bli "hel" igen. Jag förstår hur svårt det är och jag förstår hur knepigt ens hjärna resonerar och hur en plötsligt har gett vika och sitter där med ett glas. Fastän man bestämde sig, att aldrig mer... Jag förstår också hur en inte kan riktigt se och förstå hur det påverkar ens nära. Jag tänker att jag drack ju inte så mycket, jag gjorde inget dumt, sa inget knäppt. Jag gick ju bara och la mig. Tyvärr kommer jag aldrig att riktigt kunna förstå anhörigsidan, för jag har flyttat ut mina gränser till något jag aldrig fattat eller accepterat när jag var yngre. Jag brukar tänka på vad mitt yngre jag skulle sagt till mig idag. Då förstår jag litet. Jag tycker att du är stark som fortsätter att kämpa, istället för att ge upp. Det finns många AA-grupper med olika inriktning. Ingen säger att du behöver tro på en Gud, utan en högre makt, som du själv bestämmer vad det är. Testa vidare och funkar inte det, så kanske det finns andra grupper som ger en gemenskap som hjälper på vägen. En bekant fann utvägen hos en grupp buddister. Viktigast är att slippa känna att vi kämpar på i vår ensamhet. Det blir så lättare när vi hjälps åt. Förlåt för min långa text! Kram

Rosen
tis, 2017-05-16 - 04:48

Ensam i helvetet. Nu skall jag återigen kämpa mig upp ur detta. Ja, jag var fullt medveten om vad jag gav mig in på. Kan inte skylla ifrån mig. Visst är man sjuk.
Känns så väldigt bra att någon tar sig tid att stötta

Pi31415
tis, 2017-05-16 - 04:53

Ta tag i detta nu, och börja jobba för ett nyktert liv.
Vi är flera som kämpat oss loss från träsket.
Du klarar det också.

Pepp och styrka

Rövarkulan2
ons, 2017-05-17 - 19:14

Det var en mycket bra liknelse. Mitt i prick!

Rosen
ons, 2017-05-17 - 20:27

Föregående natt låg jag vaken mellan 3 o halv 7. Sedan gav jag upp. Kändes som en diskmaskin var igång någonstans där njurarna bör sitta.
Jag tänker att det nog är hög tid att sluta slarva med sig själv om man vill leva ett tag till.
Så vacker våren är och som jag sörjer min icke-närvaro

Rosen
tors, 2017-05-18 - 03:52

Varför är det alltid som värst Så här dags?
Känns som att skriva lättar lite på ensamheten även om jag inte har något vettigt att säga.
Dagen som kommer har vi massor att göra och det känns så skrämmande. Vill bara ligga under filten.

Dionysa
tors, 2017-05-18 - 05:27

Blodets halt av hormonet melatonin är som högst, kroppstemperaturen och blodtrycket sjunker till dygnets lägsta nivåer och ämnesomsättningen går ner. De psykiska försvaren är låga. Man borde helt enkelt sova! Brukar tänka på det här, att den verklighet jag upplever då är en friserad sanning, får ta den med en nypa salt.
Hoppas det går bra för oss nu när dagen kommit, nattupplevelserna till trots.

Rosen
fre, 2017-05-19 - 14:27

Nu är det youghurt, banan, juice och t.o.m. en äggosillmacka som har slunkit ner. Vågat mig ut i solen en stund och tänker såklart ALDRIG MER!!!
Hade några lugnande tabletter att ta till, annars vete tusan.
Detta forum med alla vänliga själar är också en välsignelse.

Rosen
sön, 2017-05-21 - 21:19

Nerverna utanpå. Panikslagen för det mesta som händer runt om mig just nu. Inget kul alls.
Borde regna ute i alla fall.

Rosen
fre, 2017-05-26 - 09:07

Många människor som dricker ett glas vin eller två och låter sig nöjas med det. Tycker det är avslappnande och trevligt. Var finns den där spärren tro?
Känner dom inte suget från det svarta hålet alls?
Har dom någon liten grej på sina gener som slår till och signalerar stopp?
Jag har aldrig kunnat dricka så, aldrig någonsin. Kommer aldrig att kunna heller.

Svartvit
fre, 2017-05-26 - 12:49

För mig har det funkat några få gånger, då jag haft en flaska vin och när jag känt mig lite påverkad så har jag druckit vatten efter det istället (hade då druckit ca en halv flaska). Men det har som sagt bara vart ett fåtal gånger, har även ibland druckit ett glas och sen inte velat ha mer men oftast när jag blir berusad så vill jag bara ha mer mer och mer, vägrar sluta.
Det är svårt för mig att acceptera att jag inte har spärren som gör att jag kan dricka lagom.. Men det börjar sjunka in lite långsamt.

Rosen
fre, 2017-05-26 - 20:55

Eftersom alkohol numera är så starkt förbundet med skuld så är inte ens det första glaset roligt längre.
De gånger jag ramlar dit så är det för att jag behöver lugna ner mig av en eller annan orsak. Kan säkert t.o.m. hitta på en tror jag.
Det funkar såklart men det är en livsfarlig medicin som du vet.
Inte lätt att leva i en kultur så genomsyrad av alkohol och inte klara av det.

Pi31415
lör, 2017-05-27 - 04:33

Rosen och Svartvit, de som kan nöja sig med ett eller ett par glas, måste vara väldigt annorlunda funtade både mentalt och genetiskt mot oss som fortsätter med många glas till.

Nej, Rosen, det första glaset är inte roligt. För bakom det står en lång rad med glas, kantade med ångest, skam och självförakt. Så det är bättre att låta det första glaset stå orört.

Ha en bra dag

Rövarkulan2
lör, 2017-05-27 - 11:45

föregående skrivare. Det känns hopplöst ibland och lite orättvist, men det är jag själv som satt mig i skiten.