Hur startar man ett inlägg... Har skrivit och suddat ut den senaste kvarten i hopp att kunna börja på rätt sätt.
Jag behöver hjälp, jag vill tro att jag har haft allt under kontroll sen jag tog min första klunk alkohol. Vad jag tror nu är att jag aldrig har kunnat ha kontroll.
Men är man beroende? Hur vet man? Kommer man kunna sällskaps dricka utan att de alltid går över styr?

Jag avskyr mig själv och hur jag behandlar mina nära pågrund av jag dricker.
Har alltid haft förhållande, har alltid varit otrogen, har haft skölden "ung och dum" i tio år för att ursäkta mitt beteende.

Men efter att ha tagit på sig tight klänning utan trosor med stayups och finner sig bli pullad under barbordet av en kille dubbelt så gammal som mig för att han bjöd ju faktiskt på en drink. Då borde det väll vara nog?

Jag föraktar mig själv, jag vill kunna dricka.
Systematiskt beroende ligger långt ner i familjen.

Jag VILL vara den rara 23 åringen som KAN!
Mitt bröst skriker efter hjälp.

Jag har alltid skötit mitt jobb. Jobbar närmare 230 timmar i månaden sedan övrr tre år tillbaka. Har haft ursäkten, jag jobbar så mycket så jag förtjänar ju detta.

Bröt med min sambo för 5 månader sen. Sitter nu med 60 tusen som jag supit bort, många sexuella kontakter jag ångrar och hjärtan jag sårat om och om igen pågrund av att jag inte kan sluta dricka.

Hur tar jag mig härifrån?
Mvh botten upp

AlkoDHyperD

Tänk att du lyckades vända ett ja till ett nej när du hade lockelsen så nära! Riktigt starkt gjort.
Jag tror det är svårt för någon som inte upplevt styrkan i dragningskraften att förstå hur stark du var där. Vi som är här förstår.
Ta med dig den segern, vårda den i ditt minne, som ett bevis på att du kan välja och att det är du som har makten oavsett hur stark den omedelbara njutningen verkar. Hur är smaken av självförtroende och egenmakt nu, jämfört med föreställningen av smaken av den där kalla ölen.
Och om du ska vara helt ärlig mot dig själv, vad hade hänt med beslutsamheten att inte vika ner dig på torsdag om du valt att ta den? Hade det varit tillfredsställande med en öl, förresten? Eller hade den bara kittlat begäret och lämnat dig med en tärande längtan efter mer direkt, eller senare? Hur stor hade den längtan växt sig fram till möjligheten funnits?
Du var klok nu.
Med en inre "motståndare" som växer sig starkare ju längre in i matchen ni går, är det enda sättet att segra att knocka den direkt. Så är det för oss alla. Vi blir inbjudna till matchen av en liten, oförarglig och till synes harmlös utmanare och så fort vi lockas att delta sugs vi in och upptäcker plötsligt att motståndaren vuxit tiofalt och vi är helt chanslösa.
Du lät dig inte luras, och därför står du fortfarande upp.
Se den bilden framför dig nästa gång det händer också. Och nästa.
Hatten av för dig.

Bottenupp

Torsdagen kom, den dagen då jag jobbat 140h i sträck, som jag alltid belönar mig med 4 öl och 1 flaska vin på tåget hem (häller i mig på 2.45) mååååste ju kompensera för alla nyktra dagar på jobbet.

För exakt en vecka sen, 7 dagar av nykterhet. 7 dagar av skräckblandad förtjusning och ren och skär ångest om hur min lediga tid kommer spenderas om inte på krogen.
För 7 dagar sen bestämde jag mig för att inte supa idag, dom senaste 3 åren har jag inte varit nykter efter ett avslutat jobbpass i mera än 30 minuter.
Idag är jag det. Solen skiner och idag har vi ett pangväder! Kom på mig själv med att jag började bli torr i munnen och drömde om en rom och cola. Tänk va gott det hade varit. Och skönt med avslappning efter sånt tungt arbete dom senaste dagarna. TUR att jag inte har någon, dock har jag sån huvudvärk som jag vet hade försvunnit efter bara en grogg.

Men jag har faktiskt lovat mig själv, inatt skall jag somna nykter utan jordens baksmälla i morgon! Såå jag köpte mig en ramlösa citron förut istället, förhoppningsvis kanske huvudvärken lägger sig.

Men jag är verkligen jätte törstig, men jag tänker att det kanske jag endå får lov att vara? Var hur törstig du vill bara du inte sviker dig själv. Och det kommer jag inte göra, jag är endå taggad på ett nyktrare liv, tänk vad mycket jag kommer kunna göra med min lediga tid istället för att spendera den karatefull eller bakis!

Oftast så brukar min nota gå på 300 kr på sprit denla dagen påväg hem. Istället så köpte jag mig en fin röd klänning och ett par vårskor. Det lättar upp självförtroendet och gav mig ett litet lyckorus.

Så skål då, med min ramlösa citron.
Kämpa där ute. Det suger gött i alkoholtarmen när de är sånt här fint väder ute men icke sa nicke, smäller mig på fingrarna.

AlkoDHyperD

Så klart att du blev sugen, hjärnan är ju programmerad på alkohol efter jobbpassen. Hoppas huvudvärken gav med sig så småningom. Om inte annat kommer den vara mindre imorgon bitti än om du gett efter för begäret.
Det här låter som en brytpunkt. Som ett nytt sätt att ta hand om och belöna dig själv. Stor eloge och styrka till resten av dagarna - som lovar sommarvärme. Glass och isvatten är underbart törstsläckande när det är varmt!

Ellan

Just detta du skriver, att inte svika sig själv!❤️ Vi är alla så värda att få må bra.
Att tänka precis som du gör, ja jag är törstig, men då får jag väl vara det. Att inte agera direkt på alla tankar utan stanna upp och reflektera.
Fina sommarkvällar har varit svårare för mig oxå. En känsla av att inte vara som "alla andra" dök ofta upp i början av min nykterhet. Det blev dock enklare och enklare.
Ta hand om dig!
Kram Ellan

Malta

Ha en härlig dag i solen :) Själv fyller jag flyttlådor, men ska se till att komma ut också.

Bottenupp

Helgen har gått åt till att jobba med att renovera hus, till varje lunch har både öl och sprit erbjudits men jag tackat nej! Inte en droppe på 12 dagar! Vilken känsla jag har i bröstet, känner mig SÅ stark och stolt över mig själv. Det är nog tio år sedan jag varit såhär nykter så lång tid. Jag bestämmer! Första gången på länge som det känns som att jag har makten.
Men, jag är döds sugen! Har ätit som ett jihu och vågen visade 4,5kg plus. Woops, beah tvåtusenaldrig.
Har en spinning cykel hemma, kan ju ta ett pass när ledigheten tillåter för nu är det mycket jobb framöver.
Kram där ute

Janne

Bra jobbat - helt rätt att dränka sig själv i uppskattning och mallighet! Det är du väl värd. Bara vi som "varit med" förstår hur stort det är. De som står utanför, som kanske delar en flaska vin löningshelgen har inte en susning!

Jag är stolt över dig! :-D

Att du äter för mycket och för gott är väl en ersättning för a, och en f-n så mycket bättre än a! Nu får du väl ta en kamp i taget och så småningom börja titta över matfrågan i lugn och ro. Det går ju att äta sunt OCH gott, det tar bara lite tid att komma underfund med hur. Har jag märkt för egen del.

Bottenupp

Jag lyckades hålla mig nykter i 22 dagar. På dom dagarna fick jag gjort mycket nödvändigt och jag mådde väldigt bra. Sov dock väldigt dåligt och stressade inte rikitigt av till fullo. Sen kom summerburst, efter många ändrade planer med mina biljetter så kom min bror och hans flickvän + en polare ner. Vi träffades vid 15, jag förklarade då vid middagen att jag skall vara nykter. I flera timmar stog jag ut med tjat om varför, du kan väll ta en bara (NEJ JAG HAR ALDRIG KUNNAT TA 1) Njöt av coca cola istället och höll mig till 20 tiden, smaka på denna, pröva bara. Så jag tog en öl, tog två, fick ont i höften, tog två citodon, tog en öl till, fick ångest för ölen, tog 50 mg xanor, tog en öl till. Två citodon till. Mår jättebra. Vid summerburst slut möter jag upp en polare från dåvarande tider. Han är full och jag är fullmatad med annat. Han kör bilen ut till ett skogsrejv där jag prövade extacy för första gången. Fick ett bra rus, drack en energidricka, ville inte ha mera alkohol.

Börjar att frysa, vill till bilen. Klockan är 6.30.
Vi sover till 9.30. Kör därifrån och blir släppt hemma.
Går och lägger mig, pratar lite med mamma. Hon är jätte besviken, givetvis. Min syster med, och min bästa vän.
Tar två muskelavslappnande för jag står inte ut med ångesten. Sover från 13-05 på måndagen. Dax att jobba. Förklarar sanningen för mina nära om vad som hänt. Sitter på jobbet med ångest, ångest för att jag svek mitt nyktra krav, ångest för bilkörningen.
Men jag hade en sjukt bra kväll. Och jag ångrar inte den.
Jag tänker inte börja racet igen. Eller hamna tillbaka i dåliga vanor. Jag kan se en nykter framtid. OM mina nära finns, för nu har dom ratat ut mig. Min syster, nuvarande benzotorsk skäller med pekpinne som aldrig förr. Min bästa vän med, dom två umgås. Mor min vill finnas men inte riktigt höra sanningen.
Men när jag får så extremt mycket skuld och skam av dom är jag såjävla sugen på att sluta jobbet i morgon kl 8, avboka min psykolog tid och ta mig direkt till bolaget så fort det öppnar. Supa mig bort från detta för dom tror ju inte på mig endå. Vad fan är meningen med att vara nykter när man inte har någon mening med det? För sig själv? Just nu är det mig själv jag vill fly ifrån.
Jag visste att om jag drack skulle det inte ta stopp, då tänkte jag väll att om jag gör detta denna gången så gör jag det ordentligt och sen är det bra.
Vad fan skall jag göra? Hur kan jag bli förstådd?

Tjugotvå dagar är ändå 22 dagar och självklart ville du att det skulle bli fler i rad. Men det är bara att bryta ihop och komma igen! Läste igenom dina inlägg nyss och du kämpar och vill någonting och det är DET du ska tänka på idag, inte att du trillade dit.

Finns mycket att säga och jag hoppas återkomma men nu ska jag njuta av min 2:a nyktra dag i mitt "nya" liv. Är så trött på alla bakfyllor de senaste åren som förstört en massa planer och fått mig att helt tappa lusten att leva.

Kram och ta hand om dig!!

AL

Tänk vad vi är beroende av andras beröm, deras uppmuntrande ord, applåder, så duktig du är osv....
Du var nykter i massor med dagar, kämpade mot dina sug. Å så orkade du inte längre pga diverse olika anledningar.
Varje dag är ett val och vi lever nu. Imorgon vet vi ingenting om....oavsett full eller nykter. Att välja bort alkoholen är en varje-dags-kamp som kanske bli mindre jobbig ju längre tiden som nykterhet få infinna sig. Men det är ingen dans på rosor, snarare på taggar och vi måste göra den själva. Oavsett kommentarer, positiva eller negativa..
Jag tror du fixar det med lite jävlanamma. Jag läser iaf din tråd med nyfikenhet.

AlkoDHyperD

Dina närmaste förstår dig inte, stöttar dig inte och du är besviken. Sviken. Kan du tillåta dig känna sorg över att du i detta står ensam? Svåra känslor. Svårt att inte få tröst och stöttning av dem som egentligen skulle stå närmast i med och motgångar. Verkar som ditt nätverk - eller de du nämnt här - bara finns i medgång. Men DU finns. Din egen kraft har du visat i dina inlägg. Trots att det är tungt att inte kunna luta sig mot någon annan.
Ge dig själv en kram. Fråga dig själv, vad är jag värd, vad behöver jag, vad vill JAG?
Kanske är det inte dessa människor som du kommer att ha som dina närmaste i framtiden. Med nykterheten kommer en ökad självtillit och en större omsorg om dig själv. Blodsband eller historia är inte nog för att räknas som goda relationer. Goda relationer är ömsesidig respekt och icke-dömande. Även om sådana relationer inte finns just nu kommer du få dem om du börjar med relationen till dig själv. Ge dig respekt, döm dig inte, se dig som en person värd omsorg och medkänsla. Det är inte lätt, men att bryta - eller minska - de relationer som tar mer än de ger är att visa sig själv respekt. Och ge utrymme för andra relationer.
Kanske finns det redan nu personer i din vänkrets som är mer värda att satsa på.
Kram

Bottenupp

Tack! Från mitt hjärta! NI är underbara!

12 dagar idag. Altså 1 återfall på 34 dagar. Känner mig jätte nöjd. Jag bestämmer.

Många utav dessa dagar har spenderats i total sönderstress. NÄR skall jag slappna av? Hm det bara inte går! Jag vill men jag vill känna rus, någon kick, jag vill känna NÅGONTING bara.

I mitt hjärta har det saknats något, ensamheten har varit enorm. Har träffat en kille jag kännt i tio år, vi har träffats i mörka perioder och han har alltid fått mig att må bättre. MEN han är inte bra för mig, han är mestadels amfetamin missbrukare, testar allt, knarkar allt, dricker allt, har satt både mig och min familj i enorm smärta. Men vad jag är totalt såld och förälskad igen. Givetvis. Han respekterar min nykterhet till 110%. Han förstår.

Men kommer jag att lockas mer av hans berusning att jag trampar på mig själv? Jag trivs i hans sällskap, eller är det kicken. Jag vet inte.
Är det distrationen som han ger mig i förälskelse som skuggar alkoholen?

Har börjat gå hos en superbra kvinna som är behandlingsterapeut, psykolig, nykter alkoholist. Jag får lära mig om självinsikt och jag känner att jag blir starkare ju mer jag besöker henne. Jag kommer fortsätta, kommer även pröva young people AA. Jag är nyfiken. Och taggad på nya vänner som jag kan byta tankar och känslor med. Somsagt, familjen vill finnas men inte höra det jag vill berätta. Jag har insett att den främsta människan att lita på är sig själv så det är där jag får börja, jag tänker inte ta på mig offerkoftan och ömka för att mina närmaste inte vill finnas just då och där jag behöver.

Nu är jag i Örebros igen, sju dagar till kommer vara riskfria, eller... Mindre jobbiga.
Kram

Bottenupp

Yes, torsdagen då jag slutade örebro veckan åkte jag till Göteborg, inte alls lila törstig som jag brukar.

Möter upp en "date" på centralstationen. Han är sen, tar en alkoholfri öl i väntan. Gott.
Vi träffas. Hänger ett tag och sen spontan mig. Skall vi åka till Grums och fira midsommar? Yes, ordna öl, yes 5 lådor.

Börjar dricka när vi kommer fram, torsdag natt, slutar inte förens söndag natt.
Måste jag känna mig skuldbeläggd och skamsen eller kan man få lov av sig själv att bara hoppa upp på hästen igen?
Tur att jag har semester så jag slapp jobba på måndagen. Nu 5 dagar nykter..
Varför upplever jag att jag får huvudvärk när jag dricker alkoholfritt? Att man hinner bli bakfull?