Hej. Har världens finaste sambo. Verkligen mannen i mitt liv. Men bara under dagtid då kvällstid innebär att han måste dricka öl. Jag har sagt till honom många ggr att jag tycker han dricker för mkt men han försvarar det med att de e mig det e fel på för klart man kan dricka en öl till maten. Problemet är bara att det blir minst 3 st öl varje kväll 50 cl ibland springer han till Statoil innan stängning för att även där köpa 2 folköl. När han druckit sina öl vill han gå o lägga sig. Han säger hela tiden att det är jag som överdriver för att alla andra hade accepterat det. Men han blir förändrad när han har druckit. Han blir jobbig, trög, rå i sina skämt osv!
Han säger att det är mitt fel att han blir förändrad för att jag blir irriterad. Han klunkar i sig ölen som en annan dricker vatten. Till helgerna dricker han även vin o även det sveps ner.
Jag har cancer och han säger hela tiden när vi bråkat att jag är så hävla tråkig för att jag sover på soffan, för att vi bara sitter hemma osv. Men jag går på cellgifter och orkar inte. Jag har sagt till honom nu att han fick välja mellan mig eller alkoholen och valde givetvis att gå. För han ville inte ha regler och han hade inte problem med alkohol, han kunde sluta när han ville men det hade han inte lust till för han gilla öl. Jag fråga då om inte jag betydde mer om det nu inte va svårt för honom att sluta enligt han själv?
Hjälp är det jag som över reagerar? Som han säger? Jag menar det är ju trots allt minst 1 1/2 liter öl varje kväll 6 dagar i veckan

AliceAlice

...vet du att du har rätt. Missbrukaren gör anhöriga osäkra och du är långtifrån den enda som känner så här. Missbruk är så otroligt svårt att förstå sig på, hur alkoholen strukturerar om hjärnan, hur de börjar prioritera annorlunda, alkoholen hamnar alltid i topp och alla andra långt därefter.

Med tanke på din sjukdom tycker man att en frisk partner skulle reagera annorlunda, det är tydligt att han har ett missbruk och du blir lidande.

Konflikter leder ingenstans och kanske kan du välja en annan väg, ibland är man så trött som anhörig att adrenalinkicken man får vid bråk, gör att man orkar en stund till, fundera på hur det är för dig, eller om bråken tar energi.

Att sätta gränser, mycket för sin egen skull, du har säkert gett med dig och accepterat mer än vad du vanligen skulle göra. Att han väljer alkoholen framför dig är ett tydligt tecken på missbruk/beroende. Han kan inte sluta själv och kanske tycker han inte det är ett problem och därmed lägger han över skuld och ansvar på dig, vilket du inte ska ta!

Det är svårt, otroligt svårt att bryta, kan du göra listor på för och emot, bara för att få en överblick? Vad skulle du vinna på ett liv utan honom?

Hoppas du hittar ett sätt att må bra i allt detta, du har det minst sagt jobbigt och jag önskar dig allt gott och mycket styrka!!!/ Kram Alice

Jagorkarintemer

Tack jo jag har försökt att blunda för det men på sistone har han blivit förändrad. I oktober hade vi detta snacket och han höll sig till helgen. Det fungerade bra men störde mig ändå för han blev som ett barn på julafton för då kunde han dricka några öl. Sen blev jag opererad och var inlagt i 2 veckor. Där har han säkert druckit varje dag då han var själv för efter det har han inte slutat.

Jag märker också att han vill skapa konflikter så han kan gå iväg ett par dagar o dricka utan att där är ngn som påpekar det eller så lägger han sig i vårt sovrum och gömmer det under sängen. Och för att vaa ifred så gör han så vi bråkar.

Det som sårar mig sååå mkt är att han ger upp vårt förhållande, vårt familjeliv med min dottern m.m för att kunna dricka några öl om dagen.

Det är en hemsk sjukdom att vara beroende. Jag hatar verkligen alkoholen

AliceAlice

Kan du hitta ett sätt så du minskar konflikterna, att inte argumentera emot men säga klart vad du tycker, punkt! Det är hemskt att vara beroende men ännu värre att vara anhörig. Jag har sett min man välja bort oss, mig och barnen, hur kan man välja bort sina barn? Här någonstans kanske man kan börja förstå hur komplex missbrukshjärnan är och så otroligt svårt att acceptera men endast med acceptans kan man gå vidare för ingen anhörig kan göra sin missbrukare nykter.

Konflikter skapas också ibland för att kunna lägga skulden på dem, typ du bråkar då måste jag dricka för att orka... detta är ingen sanning men de tror på det själv, initialt. Missbruk är den stora förnekelsesjukdomen, både för missbrukaren och anhöriga!

Jagorkarintemer

Jag har fått höra hur tråkig jag är som ligger o sover på soffan vilket jag gör för att cellgifter tar på en. Jag har både fått strålbehandling och håller på med cellgifter så det vore konstigt om jag var som jag brukade. Därför dricker han lite mer nu säger han för att jag är tråkig. För att vi inte gör ngt tillsammans.

Varav jag fick nog nu. Jag har inte haft tid att vaa sjuk själv för dessa konflikter äter upp mig. Har sagt till honom att varje morgon är en kamp. Är trött på att han klagar runt min sjukdom hela tiden som påverkad och dagtid är jag det bästa.

Han gör dessutom inte ett kungens skit här hemma så jag som mår som jag gör ska sköta hemmet handla m.m.

Därför fick han ett val nu. Att sluta dricka elller gå

Tack för du lyssnar kram

InteMera

Du måste ta hand om dig själv! Din sjukdom är ett heltidsjobb nog , utan att du ska behöva försvara din trötthet för en person som borde vara den som stöttar, bygger upp och tar hand om dig! Du ska fokusera på att bli frisk, försök se det som så att om han bryr sig så lite om hur du mår när du har cancer, hur mycket tror du han då skulle anstränga sig när du är frisk? Sänder dig en varm kram, alkoholism är en vidrig sjukdom men ta hand om dig själv i första hand.