Hej!
Har sett flera här som skriver om deras alkoholberoende då de dricker sällan, men när se väl dricker kan de inte sluta.
Jag känner igen mig oerhört mkt i detta då min spärr släpps ganska fort. Jag typ glömmer att det är gifter jag häller i mig och tänker bara på att beställa mer. Som om det var vatten.
Dessutom kan jag inte låta bli att fundera på om jag ser påverkad ut under tex middagar med familjen (har inga egna barn, utan familj som i syskon och föräldrar, fästman mm). Som att jag med skam häller upp mer vin eftersom jag ser andras drömmande blickar. Om de ens är där.
Jag förstår inte varför jag under ruset bara vill bli fullare när det är egentligen inte alls vad jag vill!
Har förstått att jag är alkoholist. Vill gärna prata om detta med er och höra era historier! Har pratat med min familj och vänner om detta, men har egentligen aldrig känt mig bekväm med att öppna mig helt inför folk som jag träffar ofta. Och som kanske inte är i samma sits! Hur går era tankar? Hur går jag tillväga?
Dessutom älskar jag smaken av en god öl, vin och whiskey (inte allt samtidigt). Så dricker aldrig drinkar eller liknande. Vilket på något sätt jag har försökt försvara mitt alkoholintag med, att jag inte bara dricker för att få i mig alkohol. Men uppenbarligen är inte det helt sant..