Jag var ute och svirade i onsdags. Jag drack för mycket med tanke på att jag just nu är med i viktväktarna jag sparade sp till alkohol (så här i efterhand inser jag hur korkat det var.) Läget var ok till precis i slutet av kvällen då blev jag kalasfull. Min kompis ville gå hem så vi skildes åt och jag cyklade hem (också korkat.) jag fick värsta känsloutbrottet och började störtböla när jag cyklade. Tror det handlade om att jag kände mig ensam och för att jag just nu känner mig väldigt oattraktiv behöver gå ner runt 10 kg. Jag grät cyklade och vinglade rejält och brakade in i en parkerad bil. Kvadade mina växlar och tyckte inte att jag hade bucklat till bilen så vitt jag kunde se. Väl hemma esklalerade fyllan till nya höjder och jag gjorde bananpankakor som jag sedan spydde upp i handfatet där det blev stop jag hivade ut vattnet med katternas vattenskål och torkade golvet. Sedan la jag mig och vaknade vid 11 dagen efter och mådde ganska bra förutom ångesten då. Jag har fortfarande ångest och det går liksom inte över. jag skäms inför min kompis som inte alls var lika full och för mitt dåliga omdömme att cykla när jag definitivt inte borde ha cyklat. Blir också förvånad över känslorna som kom men jag tror att det kan ha med saken att göra att jag slutat ta antidepressiva. Detta var första fyllan utan medicinen. Jag brukar inte tappa kontrollen så här. Jag skäms!