Hej alla härliga och starka människor! Jag står inför ett problem, givetvis har jag alkoholproblem annars hade jag inte hittat denna sida genom Google! Tyvärr..
Om det finns någon här som orkar lyssna på min historia och ge mig lite råd så ser det ut som följande:
Jag är en man på 28 år, i dagsläget lite smygfet för det är visst en av bieffekterna av alkohol... Tidigare (ca 7 år sedan) var jag en riktig atlet som älskade livet och allt vad det hade att erbjuda! I dagsläget klarar jag med nöd och näppe av mitt jobb! Tacka gudarna för blåskontroller på kneget, annars hade det varit kört för länge sedan.
Vad fan har hänt!? Går och tänker på alkohol varenda dag, hur mycket kan jag dricka? När kan jag dricka? Vart ska jag dricka? Ska jag gömma flaskan och smyga, eller ska jag stolt ta fram flaskan och hälla upp ett glas och låtsas som att jag kan hantera giftet?
Har sedan 2 år tillbaka världens underbaraste flickvän, hon hatar verkligen alkohol. Jag älskar dock djävulens brygd! På senare tid har detta satt sina skitiga spår i vårat förhållande. Arga och högljudda diskussioner har härjat, å numera smyger jag med flaskorna i garaget likt den alkoholist jag aldrig tidigare kunnat tänka mig som.
Det känns som att min värld är på väg under! Jag kan vara nykter i veckorna om jag kämpar, och efter 3-4 dagar mår jag riktigt bra och sömnen är återigen underbar! Men det är just i denna period när jag mår bra igen som jag blir så sjukt sugen på alkohol! "Någon öl på fredag skadar ju inte". MEN det gör det. Dricker jag EN fredag så är jag sjuk i 2-3 dagar, tar jag en återställare på lördag är hela veckan körd, kan inte sluta!
Å nu väntar min underbaraste våran lilla bebis, jag verkligen älskar denna krabat! Trots att han/hon inte är född. Jag vill inte vara den farsan som min grabb eller dotter ska se som en alkis :( jag är livrädd för framtiden, vd ska jag göra? Vill inget hellre än att bli kvitt detta gift och bli en ordentlig pappa till mitt barn. Fy fan för mänskligheten å dess uppfinningar!! Alkohol borde vara strängt förbjudet sedan 1000 år tillbaka!
Ska man verkligen sitta och vara så rastlös de helger man avstår alkohol, ska man ha så jävla svårt att sova så fort man dricker giftet??
Mina toalett besök har inte varit normala på länge, en hård korv hade gjort mig överlycklig (snacka om att bli glad för småsaker).
Skakiga händer när jag håller i min kaffekopp hos grannar och vänner, illamående helt plötsligt som resulterar i spya.
Varför är man så dum??
Vad ska jag göra??

Kattis71

Sök hjälp. Kommunens beroendecentrum eller ngt. Men gör det!

Chapman

Har haft den tanken, men jag är rädd för att det inte kommer hända! Som jag känner nu vill jag söka stöd hos en person som har liknande problem som jag själv, ... men som har klarat sig ur det. Det är svårt att förklara, men att söka statlig hjälp känns inte som ett alternativ just nu. Jag tror på mig själv fortfarande och hoppas kunna klara det här med hjälp av andra medel.

Janne

Hahaha - nej. Det finns inget facit, det finns ingen modell som passar alla. Några går på AA-möten och det fungerar för dom. Andra kämpar på hemma eller har tagit hjälp av proffs.

Alkoholmissbruk är belagd med sådan stor socialt stigma, kanske lite som bullimi eller andra beteendestörningar. Från ett utanför perspektiv är det ju så himla lätt att tänka: Men fan, människa, har du ingen jävla självdisciplin?

Jag, och troligen de flesta på forumet, förstår precis att du vill klara det här själv och för all del, klara det själv men det vore klokt att lova dig, din partner och framförallt ditt barn att du direkt tar hjälp om du märker att du inte klarar det.

Det är ju inte så mycket att orda om egentligen. Börja med att hålla denna lördag alkoholfri. Det är ett stort steg. Klarar du det kanske du även vill hålla söndagen alkoholfri... Fast det skall du inte tänka på nu.

En av de första sakerna någon mycket klok person här på forumet tipsade mig om när jag alldeles nyss började sluta dricka var orden: en timme i taget - en dag i taget. Det blev ett mantra. Klockan 15:00 när man vill hämta sig en öl kan man fundera på om det går att vänta en timme.

Vi finns här för dig - att försöka hjälpa andra är också att hjälpa sig själv. Jag började min resa för tre veckor sedan och har skrivit mycket öppet och volymöst om mina tankar i "min" tråd: "Nu får det vara nog - på riktigt"

Lycka till, en timme i taget

Ellan

Hej och välkommen. Och grattis till kommande bebisen, vilken lycka! Du har alla möjligheter till att vända detta. Det behövs dock en viktig del, din villighet. Att välja nykterheten är inte helt enkelt men det går. Utan undantag, dvs inga om och men och på egna villkor. Du har allt att vinna för din egen skull och för ditt barns skull. Min motivation var många gånger mina barn. Jag hade stora problem med mitt egenvärde så då fokuserade jag på mina barn. Vill du ha hjälp av någon med liknande erfarenheter så är AA ett alternativ. Där finns det människor som verkligen vet vad de pratar om. Visst kan det kännas skamligt osv men det gäller ju ditt liv. Jag har många gånger fått ignorera skammen och bara köra på. Den finns där men jag struntar i den för jag vill vara ennykter och närvarande mamma. Mitt sätt att bli nykter fungerade inte så då valde jag att prova ett nytt sätt, någon annans sätt. Bara gör! Du kan Chapman! Du har livet framför dig! Stor kram Ellan, mamma till två och nykter alkoholist ❤️