3:e gången jag försöker sluta genom att skriva här... Detta ska bli 3 gången gillt. Igår höll jag på att verkligen förstöra för mig själv, när jag satt med mobilen på fyllan...idag är jag hemma från jobbet, tänker stanna hemma hela veckan. Läka, återhämta mig, samla nya krafter, vara tacksam över allt jag har och allt jag kan förlora om jag inte lägger ner drickandet.

Jag dricker inte varje dag, inte ens varje vecka, men när jag dricker finns det ingen hejd...dricker tills allt är slut eller tills jag däckar.

Nästa gång jag får för mig att dricka ska jag gå in och skriva ett inlägg här. Påminna mig själv om vilken skada jag utsätter mig för. Är ju egentligen livrädd för att jag återigen ska göra min man besviken, köra bakis till skola och dagis, sjukskriva mig för att jag fortfarande är full, sluddra när jag läser godnatt saga. Min allra största skräck är att barnen ska bli som jag.

Min man dricker inte och hatar när jag dricker. Jag vill göra honom lyckligare, att få vara en fru som inte gör bort sig varje fest, som inte somnar när man egentligen skulle haft sex, som inte är halvlullig vid familje middagen.... Det räcker nu, jag måste göra en förändring. Jag är trött på ångesten, på rädslan, på mitt uppförande.

Utåt är jag som många andra här "superwoman" njuter i smyg när alla förundras över mig och hur jag hinner allt, men de vet inte till vilket pris. Att utmattningen och stressen motas med vin och sprit. Egentligen är jag nog utbränd, men har inte tid att ta tag i det. Är rädd för att om jag erkänner det så kommer jag krascha helt. Börjar ett nytt jobb snart, och har verkligen kämpat för det, kan inte ge upp nu.

Igår fantiserade jag om att köpa hem en massa flaskor mousserande och "gå på champangediet" bara dricka och inte äta. Imitt berusade tillstånd tyckte jag att det var en strålande idé.

Kommer sakna vinet mest när jag viker tvätt och lagar mat...eller när jag gör andra vardagssysslor som "livats upp" med ett glas, som alltid slutar med en flaska. Eller innan läggning när barnen är jobbiga och jag tar ett glas för att lugna nerverna. Vilket oftast ger motsatt effekt, jag blir aggressiv och elak av alkohol....

Jag kommer behöva er hjälp, jag har inga "riktiga" vänner och min man reagerar med ilska när jag nämner att jag ska sluta dricka. Han har hört det förr och han avskyr när jag dricker. Sakta men säkert har han dock vant sig. Ibland köper han tom med hem när jag ber om det, det är som att han gett upp hoppet...

Snälla hjälp mig att hjälpa mig själv

Lorentz

Hej , vill bara säga lycka till med ditt beslut, du verkar ju helt medveten om problemet med A och då är du på rätt väg, för mig själv finns inget mellanläge utan det är bara att ställa in sig på att sluta helt med A och se att livet blir bättre utan A, Kram Lorentz

Honungsflinga

Tack! Dina ord gav mig mod direkt.

Nej det finns inget mellanläge. Det är bara att inse. Jag är en alkohlist, därför att alkholen styr mig och inte tvärtom. Jag kommer aldrig kunna ta, bara ett glas, en klunk. Alkoholen har varit min vän/fiende från dag ett.

Har ett par event nu i juni, möhippa, födelsedagsfiranden, bröllop och semester i juli. Mitt mål är att ta mig igenom dem nykter. För min skull och för min familj.

Även om jag redan nu är sugen på att dricka för att döva bakfylleångesten....

Ellan

Hej,
Det skulle kunnat vara jag som skrev ditt inlägg fast för ett par år sedan. Dricka för att orka med livet helt enkelt men alkoholen styr oss helt. En man som mest är arg och ilsken på allt prat om att sluta dricka. Bryt, bryt, bryt innan det går längre känner jag. Det värsta som kunde hända mig var då att mitt arbete fick reda på sanningen om mig. Jag var villig att göra vad som helst för att sluta men ingen på jobbet fick veta. Det höll inte och till slut var det hjälp från arbetsgivaren som var vändningen för mig. Har du någon hjälp utifrån förutom forumet? Det är bra med stöttning och att ha ett skyddsnät. Våra anhöriga är i regel så sjuka i sitt medberoende så de manipulerar vi ofta väldigt enkelt. Det icke normala har blivit normalt i hem med en beroende. Det finns många av oss som var eller är i samma sits som du är nu så fortsätt skriv och ventilera tankar och känslor. Jag är numera nykter alkoholist och livet är annorlunda men på ett väldigt bra sätt. Och jobbet har jag kvar... Fast min prioritering mellan jobb, familj och mitt eget mående ser helt annorlunda ut.
Ta hand om dig!
Kram Ellan

Honungsflinga

Jag precis fått ett nytt jobb, börjar efter sommaren. Ska bli skönt med en nystart. Har kämpat för att nå dit.

Nej, ingen annan hjälp än detta forumet. Ingen jag prata med. Har gått hos pskykolog i yngre år men tror inte det skulle ge mig ngt. Kände alltid att jag låg steget före dem. Då handlade det om ätstörningar och lurade skjortan av alla.

Ska klara detta. Själv. Med hjälp av detta forum. Här ska jag vara helt ärlig, inte skämmas och skriver redan saker jag knappt visste att jag tänker.

Ellan

Nu är det 14 månader sedan jag slutade. Började med behandling och numera går jag på AA-möten. Fungerar än så länge väldigt bra.

Honungsflinga

Vad skönt. Längtar tills jag kan säga till mig själv att jag varit nykter ett år. Men en dag i taget. Jag måste klara det själv. Att ta hjälp är inte ett alternativ. Om jag pressar mig till det kommer jag bara fega ur och börja dricka istället.

Ellan

Det räcker med att ta en dag i taget. Sedan är det bra att ha strategier för situationer vi ställs inför. Att ibland kunna tacka nej till saker som inte känns bra för att vi ska hålla oss nyktra. Att vara snälla mot oss själva och inte alltid prestera i alla lägen.
Spännande med nytt jobb förresten, grattis till det!
Måste få fråga hur din familj och omgivning har reagerat på ditt drickande? Är det någon som sagt något?
Kram!

Honungsflinga

Ja, har redan funderat ut att jag får bli den som "kör" på alla kommande tillfällen. Sedan dricker ju min man max 10 öl på ett år om ens det, så det blir inget problem med att han dricker men inte jag.
Min man har reagerat, han är arg och ledsen över mitt drickande. Han skulle vara ännu argare om han visste hur illa det verkligen är.
Annars dricker jag i smyg, vet att jag spårar ur och har därför försökt undvika att dricka kring folk. Ibland har det inte fu nkat, men ingen som sett mig dricka regelbundet så därför har ingen reagerat.
Sen har ju heller inga "riktiga" vänner, med det menar jag någon som man kan dela allt med och som ställer upp i vått och torrt. Har familj, släkt och "bekanta" som vi umgås en del med.
Vill inte avslöja för mkt om mig själv, men har fler barn än medelsvensson, dessutom ganska små, renovering hemma, sysselsättningsgrad som ligger på 200%
Egentligen borde jag ta timeout från den ena 100% men har kämpat så länge och har bara några få år kvar till målet....

Du liksom jag skäms och vill inte erkänna vad vi blivit. Sitter i liknande sits på ett sätt men bor ensam och har ingen som håller koll. Tror på små steg och en dag i taget och döm dig inte själv. Det är ju en underbar känsla att bli berusad, dock inte lika kul dagen efter. Är gärna din vän här!!

Honungsflinga

Tack Tombor! En vän i detta kan jag verkligen behöva.

Fy känner fortfarande alkoholsmaken munnen, blä....ska dricka lite te och hoppas det försvinner!

AL

blir gärna din vän här för jag är i samma läge som du. Lika mkt regelbundenhet med smygdrickande och ingen vän att prata med. Vad har vi gjort med oss själva? Jag skäms enormt mkt.

Honungsflinga

Eller hur? Varför? När man har det så bra? Riskerar allt för vad?
Min man kommer hem från jobbet snart och jag skäms så mkt för att jag var full igår igen. Och då vet han inte hur full jag verkligen var...
Jobbigt när man börjar tänka på all skit man gjort pga A och allt som inte hade hänt om man bara varit nykter!!!

Längtar efter att komma hem från en fest där JAG kör hem, längtar efter att dricka te till fredagsmyset istället för rödvin...

Jag har det så bra med allt annat i livet, så varför riskerar man det??

höstlöven

Vi är så många i samma sits. Högpresterande och väl fungerande men kämpar med vårt inre. Jag är precis i samma sits som du och är gärna med och peppar och stöttar. Har också precis startat min tredje tråd.

Svartvit

En liten "varning" från någon som kämpat ett bra tag nu. Jag dricker väldigt sällan vid högtider längre då jag alltid gör bort mig, men iaf jag får så att om jag stått över när "alla" andra druckit vid tex midsommar så tycker jag att jag vart så duktig så då dricker jag ensam dagen efter istället. Vet inte hur det är för er men det är ett tips att tänka på, för att inte falla.
Stort lycka till!

Honungsflinga

För stöttning. Vill ju inget hellre än att vara "normal" tänk vad mkt mer man skulle hinna!! Har ju ständigt dåligt samvete för allt och alla man inte hinner med. A tar ju extremt mkt tid från en.

AL

Jag dricker för att jag kan....en frihetskänsla....ett lyckorus....1-2 glas...men sen går jag inte att hejda...5 glas till i ett litet nafs. Sängen. Orolig sömn. Svettas. Allt som en dimma. Snurrar i skallen. Kroppen darrar. Minns inte vad som hänt...äckelkänsla över mej själv. Nu känner jag mig inte alls härligt. fri utan fången i ett beteende som ger mej skamkänslor.

Honungsflinga

Man ångrar sig varje gång...ändå åker man tillbaka till det jäkla bolaget...
Skäms över att jag känner igen alla i personalen...

Honungsflinga

Det blev en lugn kväll. Han var irriterad och sur över att jag drack igår, men det släppte ganska snabbt. Hade filmmys med barnen.
Egentligen inget konstigt med det, jag brukar ju dricka rejält 2-3 ggr/mån. Inte varje dag.
Känner mig smått paranoid, typ att det står Alkis i pannan, att alla vet, som att jag skulle gjort en status uppdatering med "alkismorsa" på FB... Det är ju ingen som vet. Mer än ni... Alla andra tror ju att jag är fru Perfekt...