av Bedrövadsambo

Jag har nyligen blivit sambo. Vi har varit ihop ett drygt år, och jag har gång på gång tyckt att han har en osund inställning till alkohol. Han dricker snabbt och blir jättefull. Egentligen tål han knappt ingenting. Han sluddrar, raglar, och jag får tvinga honom i säng. Han är inte våldsam, bara ynklig och patetisk. Senaste två veckorna har han varit asplakat fyra gg när jag kommit hem. Jag har misstänkt att han druckit vin i smyg, och igår kväll var jag noga med att kolla hur mkt vin som fanns kvar i tetran. I morse var den tom. Jag har skällt, både när han är full och nykter, och han har nu lovat att han ska söka hjälp. Min pappa var alkoholist, och jag tänker inte leva med en alkoholist. Jag har ställt ultimatum direkt. Idag kom han hem från jobbet tidigare. Full. Han kan inte svara på om han jobbat eller inte, eller om han kört rattfull. Framför allt kan han inte svara på varför han gör så här. Just nu sover han ruset av sig. Sen måste vi prata allvar. Vad ska jag säga/göra?

Bedrövadsambo
mån, 2017-05-15 - 22:52

Vad tror ni att om jag erbjuder alkoholfritt vin och öl? Jag brukar själv dricka vin fredag-lördag. Att då erbjuda alkoholfritt alternativ var en tanke jag fick. Hur kan reaktionen bli? Ingen alkohol, då kan det kvitta? Inte lika gott? Några förslag på bra märken? Finns det en risk att smaken triggar mersmak efter "riktiga" grejer?

Ullabulla
tis, 2017-05-16 - 06:15

Fortfarande är inne i ganska mycket kontroll.
Om du kan,så släpp den.
Om jag tolkat dig rätt så har du ställt ultimatum och jag förstår att du inte vill att han ska dricka.
För då blir ju konsekvensen att du kanske måste bryta.
Och det vill du inte,så därför kontrollerar du förmodligen det du kan.

Låt honom själv välja vilken dryck han ska ha.
Det kan han kanske avgöra själv?

Något du kan göra för hans skull om du vill hjälpa är troligen att avstå ditt eget dricka.
Men det kanske du inte är beredd till att avstå?

Du symboliserar ju varje helg det kan egentligen skulle vilja klara,men inte gör.
En nykter tillvaro för den som riskerar att trilla dit eller känner stort sug underlättar ju troligen rejält.

Att förstå att du är du och han är han är det jag upplevt som svårast när jag levt i relation och gått in i försök till kontroll och styrning av en annan människa.
Gång på gång trillar jag dit och inbillar mig att jag vet vad som är bäst för en annan människa.
Det vet jag inte och ska inte heller lägga något krut på.

Tuffa puckar från Ullabulla.
Hoppas du tar det som vad det är,goda råd från en som inte kraschat bara en utan två relationer pga medberoende och kontroll in absurdum.

Bedrövadsambo
tis, 2017-05-16 - 09:45

Min sambo har uttryckligen sagt "det gör mig ingenting att du dricker vin, men jag kan och vill inte dricka alkohol mer." Men visst kan jag avstå och dricka mjölk istället, det är också gott! Vi pratar om alkoholen som att han inte tål att dricka, efter sin GBP. Och så är det. Hans sug blir snabbt triggat och han tål knappt någonting, blir apfull. Hade det varit gluten eller nötter han inte tålt hade han inte tänkt efter tag "nu vill jag äta bröd som alla andra." Men jag är förstås orolig för att han efter en längre nykter period vill "dricka som alla andra". För jag vet att det inte går. Då måste jag bryta upp, tvinga honom att flytta. Och det vill jag inte. Men jag måste. Men jag ska försöka låta bli att oroa mig. Allt blir som det blir och går som det går, oavsett om jag oroar mig eller inte. Jag får ta itu med problemet när det uppstår.

Bedrövadsambo
sön, 2017-05-21 - 22:42

Allt är fortsatt bra. Vi har det bra ihop. Delar varandras vardag och trivs ihop. I helgen tog vi med oss fikakorg till havet och njöt av sol och fågelsång. Idag hjälptes vi åt att städa, handlade och lagade mat tillsammans. Vi bråkar aldrig om sådana vardagsgöromål. Vi hjälps åt och gör ungefär lika mycket. I mitt förra samboskap bråkade vi massor om just det. Tills jag gav upp och gjorde 98 procent av hemmaarbetet. Separation och varannan veckas boende för barnen var enda sättet att få en hyfsat jämställd relation. Mitt ex fick verkligen steppa upp, och det gjorde han. Väldigt skönt att slippa sådant tjafs i alla fall.

Bedrövadsambo
sön, 2017-05-28 - 22:31

Allt är fortsatt bra med oss. Det enda som haltar är sexlivet, sambon verkar helt ointresserad. Inte alls öppen för mina pyttesmå inviter, och då tappar jag lusten direkt. Att alkohol funkar som bränsle till en viss gräns förstår jag, men är ointresse vanligt när man blivit nykter? Fast det kan förstås lika gärna bero på att vi numer delar varandras vardag, tidigare träffades vi bara en-två gg per månad och då är det förstås annorlunda. Jag får fatta mod och prata med honom om det helt enkelt.

napalosrot
lör, 2017-06-03 - 07:10

Grattis till 12v och en kommentar från andra sidan. Vilken support du ger din sambo. Tacksam ska han vara. Alkohol och tex sex dämpar ångest tänker jag. Mindre alkohol ger mindre ångest. Tycker du ska ta detta på en gång med din sambo. Viktig fråga liksom.

Bedrövadsambo
lör, 2017-06-03 - 16:38

Och oerhört tacksam är jag för att han valde mig och vårt gemensamma liv framför alkoholen!

Evigt ung
lör, 2017-06-03 - 22:58

12 veckor är ju en evighet, så starkt av dig att klara av så mycket "bekymmer" med din sambo.
Grattis också att han valde dig, men ännu mera Grattis till honom för att han har en sån fin sambo som du! ?

Bedrövadsambo
sön, 2017-06-04 - 22:35

Mycket på gång nu, på jobb och fritid. Har inte hunnit ägna oss enbart åt varandra. Men allt är i grunden bra hos oss. Idag sa jag: "du får välja - dammsuga och städa badrum, eller tvätta fönster och bädda rent". Han valde det första alternativet. Efter 24 år som sambo med barnens pappa är jag inte bortskämd med att man hjälps åt med hushållsgöromål. Vi tjafsade om det i 20 år, sen gav jag upp och gjorde 99 procent. Med min nya sambo är det 50/50, jag kanske till och med ligger i underkant vad det gäller matlagning och disk. Bäst av allt - det är inget vi bråkar om alls, vi hjälps åt.

Blåst
sön, 2017-06-04 - 22:52

... när det får vara så där. Och så grattis till 13 veckor. Önskar er all lycka.

Evigt ung
sön, 2017-06-04 - 23:56

Vad härligt med 13 veckor och det verkar som det är en bra och klok man du träffat.
Men du är ju själv bra och klok och du verkar veta vad du gör och vill!
Du är värd att ha det bra! ?
Jag hejar på er!

Bedrövadsambo
tis, 2017-06-06 - 00:12

Först efter 8-10 nyktra veckor tyckte jag att hans trötthet blev lite mer normal faktiskt. Han somnar lätt och har nog god sömnkvalitet, jämfört med tidigare. Och då behövs inte lika mkt sömn kanske. Dels tror jag att både kropp och hjärna behöver läka, och sömn är bästa medicinen. Och dels tror jag nykterheten tvingar dig att känna "på riktigt" och inte bara döva, och det kan ta tid att vända. Jag kan jämföra det med när jag själv pga närståendes sjukdom levde under anspänning lång tid. När vi väl fick ett avgörande positivt besked var det som att bli klubbad bakifrån. Jag kunde nästan somnat stående. Att stressa kroppen med alkohol kan nog ge en liknande anspänning både i kropp och hjärna. Håll ut, det blir bättre - lyssna på din kropps signaler. Just nu behöver den sova mycket, var snäll mot dig själv.

Bedrövadsambo
tis, 2017-06-06 - 00:20

Lediga dagar sov sambon lätt till kl 11-12 om vi inte hade några planer. Gäspade sig igenom tv-kvällen och somnade lätt vid kl 22-23. Just tröttheten dagtid/kvällstid, inklusive håglöshet och inget driv för fem öre, kändes rätt trist. (Men jag klagade givetvis inte, jag lät honom hållas.) Han följde med på mina idéer, men ville nog helst inte göra någonting. Hänger nog ihop med att dopaminnivåerna sänks när man slutar dricka och det tar ett tag innan de stabiliseras igen.

Bedrövadsambo
sön, 2017-06-11 - 21:52

När jag läser min tråd från början känns det som ett helt annat liv, eller som det handlar om helt andra personer. Jag tror knappt att det är sant, hur kunde det gå så lätt? Min tidigare erfarenhet av alkoholism är ju baserad på min pappas drickande, och jag kan inte komma ihåg hur ofta han slutade dricka. Och alltid började igen. Ofta i samband med semestrar. Eller när han jobbade utomlands. Nästan alltid i smyg, precis som vi var idioter och inte hörde/märkte det direkt ändå. Och det spårade alltid ur katastrofalt. Till slut slutade jag hoppas. Egentligen är 14 veckor ingenting i sammanhanget. Så jag vågar inte ropa hej än. Men jag väljer att inte oroa mig. Allt är bra just nu, och jag njuter av det. Eventuella återfall får vi hantera när de väl kommer.

Bedrövadsambo
fre, 2017-06-16 - 07:29

Någon anhörig skrev att hennes man luktade så gott när han var nykter. Det väckte tankar hos mig. Det påstås att vi människor, som de djur vi ursprungligen är, väljer partner genom doften. Inte enbart förstås, men doften är viktig. Inte bara parfymen eller duschtvålen, utan partnerns egen doft. När jag träffade min nuvarande sambo vet jag att jag verkligen sniffade efter hur han luktade. Och jag gillade det. När jag kommer riktigt nära honom och känner hans speciella doft blir jag helt varm inombords och knäsvag. En hel del andra känslor väcks också till liv då. Tro sjutton då att alkohol i alla former är enormt både avskräckande och avtändande ovanpå allt annat, för att inte tala om stanken av bakfylla. Känner ni också så? Eller är jag extremt doftkänslig? Och nej, jag är inte gravid. Den tiden är förbi sen många år. Just under graviditeten är doftsinnet helt galet överaktivt. Jag trodde det var naturens sätt att se till att man inte fick i sig något giftigt typ. Men det är kanske naturens sätt att se till att man känner igen doften av sin partner, och senare sin avkomma. Doften av bebis är ju ljuvlig, och mina barns doft skulle jag lätt pricka in på ett blindtest. Trots att de idag är 20 och 18 år gamla.

Bedrövadsambo
fre, 2017-06-16 - 23:33

Jag gillar verkligen det här forumet. Alla bidrar med sitt efter sin dagliga förmåga. I brist på att min sambo inte alls vill prata om sin nykterhet är detta ett perfekt forum för mig. Jag lär mig mer om "andra sidan" och kan ge en andra en del de råd som min sambo i sin tysthet inte vill ta emot. Men responsen är verkligen sådär. Om jag ger andra 10-15 kommentarer får jag kanske 1 själv. Kanske. Men det är väl som det brukar vara. Hälsan tiger still.

Bedrövadsambo
fre, 2017-06-16 - 23:56

Men det följer förstås samma mönster som alltid. Alkoholisten både kräver och får uppmärksamhet. Och den anhöriga får en klapp på axeln av omgivningen. Bra jobbat!

Radar77
lör, 2017-06-17 - 15:52

Ledsen att du känner så. Antar att jag är en av dem som inte ger andra så många kommentarer. Sitter ofta och läser vad du och andra skriver men är så rädd att ge råd eller tycka "fel". Vet att det ju är dumt då inget är fel och man bara ger varandra stöd men det är ändå så svårt. Alla andra känns så insiktsfulla och kloka och jag har inget vettigt att säga. Sannolikt ett utslag av min kraschade självkänsla....

Bedrövadsambo
lör, 2017-06-17 - 18:16

Du precis som alla andra har mycket klokskap att dela med er av. Ni är bara ovana sannolikt. I huvudsak skriver man förstås för sin egen skull. Att någon sedan läser och kommenterar känns jättebra. Det är i "samtalet" som det blir bäst, när man har någon att bollplanka med. Men jag fortsätter skriva för egen del förstås. Jag är en skrivande människa, och jag har skitsvårt för att inte tycka och tänka och ha åsikter om det mesta. Om man är sådan är det svårt att förstå att inte alla är sådana. Och eftersom min sambo, som är fortsatt nykter, inte alls verkar ha behov av att prata om det här med mig så är det bra för mig att "prata" med andra som har alkoholproblem. Den förståelsen kan jag sedan applicera på min sambo OM eller när han tar ett återfall. Förr eller senare kommer det nog, och jag vet inte just nu hur jag kommer att hantera det.

InteMera
sön, 2017-06-18 - 15:19

Tråkigt att du upplever du inte får så mycket respons på det du skriver, men du ska veta vi är många som läser allt klokt du skrivit! Känns ibland lite svårt att kommentera och komma med råd eftersom du är i den lyckliga sitsen att din sambo insett sitt problem och slutat dricka. Vi som ännu är mitt i eländet har kanske inte så mycket input att komma med för vi har ingen aning om hur man ens ska ta sig till din sits, du är liksom nivån över oss andra här nere i träsket med våra alkoholister ?

Men är jätte glad för dig och er, att nykterheten hållit i sig och jag är säker att ett bakslag kommer du att ta som just det, bara en tillfällig svacka. Önskar dig en trevlig fortsättning på söndagen!