I mer än ett års tid har min före detta sambo druckit i smyg.. han har varit riktigt full vid flera tillfällen när barnen varit med. Det har inte varit kvällar och helger utan vardags eftermiddagar, förmiddagar osv. Två gånger har han även kommit in full efter att ha varit ute och lekt med barnen.

Vi har bott isär i 2 månader nu och han har varit här en gång för att träffa dom.. jag har verkligen sagt de få gångerna han ringt att han måste komma och träffa dom. Men han kommer inte. Vi har även fått en orosanmälan på soc för hans drickande.

I går ringde han faktiskt och började vara otrevlig och prata om att jag sagt att han inte får träffa barnen.. vilket jag inte sagt. Det enda jag har sagt är att jag inte kan låta honom ha barnen över natten eller liknande om jag inte är säker på att han dricker? Detta för att han just har varit full med barnen vid flera tillfällen.

Jag känner mig så maktlös och allt känns så osäkert.. kan jag ansöka om ensamvårdnad tills jag vet att han söker hjälp? Jag är bara så rädd att han ska bli arg och begära att han ska ha barnen. Vill ligga steget före. Jag vill självklart inte att barnen inte ska träffa honom men skulle kännas fruktansvärt att lämna dom ensamma med honom.

Jag och barnen bor kvar i vårt hus och tänkte försöka med det framför allt för barnens trygghet.

Finns det någonstans man kan vända sig och få hjälp med att veta hur man ska göra? Han har ju knappt visat nått intresse för dom på 2 månader? Och jag tror ju knappast att han slutat dricka nu när han inte behöver göra det i smyg..

Hjälp!

AliceAlice

Känner allt för väl igen mig i dina funderingar, vi har varit separerade i 5 år, så kanske har jag lite erfarenheter som du kan dra nytta av :). Du har inga rättigheter, bara skyldigheter!!!

Du är ensam! Du har en skyldighet att se till att barnen är trygga, inte bara när de är med dig, utan även då de är med sin pappa... (alla vuxna har ett egenansvar utom missbrukaren...)

Du ska även se till att barnen upprätthåller en fin och nära kontakt med sin pappa (annars kan han anmäla dig för att försvåra umgänget och det finns en risk att han får ensam vårdnad...)

Jag har frågat soc. hur de vill att detta ska gå till och INGEN har kunnat svara på det.

Så mina helt privata tankar; Jag har varit med (eller låtit ngn annan ansvarsfull vuxen) vara med när barnen träffar sin pappa. Hur gamla är dina barn? Numera är barnen så stora att de fått träffa honom och typ ta en fika på stan, men inte hemma hos honom. Soc tycker det är bra att vi ansvarsfulla föräldrar är med, men de tänker inte på att man som helt ensam kan behöva lite vila och egentid...

Du kan inte få ngn avlastning eller stöd från soc om du är någotsånär välfungerande och barnen över skolåldern. Mina tankar är att detta är totalt galet, ibland/oftast är man så slut att det bara inte finns!

Mina tips; skriv ner allt som sker, att du kontaktar honom för att han ska träffa barnen osv. Har ni varit på samtal hos soc ang orosanmälan? Vi gjorde det enskilt för jag ville inte vara där med honom, och det var då han för första gången erkände sitt missbruk. Du kan absolut söka enskild vårdnad men frågan är när det är bäst. Två månader är knappast ngt bevis på att han inte är intresserad av barnen. Vilka fördelar har du av enskild vårdnad? Kan du vänta lite så du har mer bevis att det underlättar för dig och barnen med enskild vårdnad, tex. kommer han om ni ska göra ngt gemensamt där bådas underskrifter behövs typ bankärenden osv? Svarar han på telefonsamtal och mejl?

Ansöker du om enskild vårdnad är det bra att vänta tills ni haft mötet med soc för att se vad som kommer fram där. Förnekar han sitt missbruk så står du på ruta ett och han kan i sin tur bestrida att du ska ha vårdnaden och han kan också ansöka om enskild vårdnad, då blir det en vårdnadsutredning. Finns det bevis från soc så kan det gå snabbt och lätt och erkänner han att han har ett miss bruk och anser att du bör ha vårdnaden så kan det gå ännu snabbare, för oss tog det ca 30 minuter så var allt klart. Men det vanliga är allt från några samtal till en regelrätt vårdnadsutredning. Söker du enskild vårdnad så gör du det för gott, sen kan man alltid ändra sen om man vill, men villkoren att han ska söka hjälp kanske ska lämnas utanför detta.

Se om ditt hus och se till att ni inte har ngt ekonomiskt ihop, det kan ställa till det för dig om han tex får skulder som går till kronofogden.

All styrka till dig! Kram

InteMera

Jag skrev några trådar bakåt i forumet som du säkert hittar om exakt samma sak och kan bara hålla med AliceAlice tyvärr. Nekar den missbrukande är det ohyggligt svårt, båda föräldrar anses ha rätt till barnen och ger du signal att du vill neka umgänge är det tyvärr du som blir utmålad som skurken. Så väg dina ord noga om han inte medger och också sen behöver du utrycka dig så att soc inte tror du avser skada barnens relation till pappan. Kunskapen om alkoholism är låg i min erfarenhet hos alla myndigheter, utgå inte ifrån alla kommer hålla med dig även om du har helt rätt!

Styrka till dig från en som varit genom den mangeln och kom ut aningen plattare..

paos

Här är det mer så att jag säger att du måste komma och träffa barnen men han kommer inte. Hör av sig då och då och säger några ord till de små.
De är 3 1/2 och 6 år sen finns det även en på 15 år som inte är hans biologiska men ändå har varit pappa till i 10 år. Hon har inte hört ett ljud ifrån honom. Fast att hon mår jätte dåligt för allt som hänt och det vet han..
Pratade med soc idag och de hade pratat med honom på morgonen. Han påstår att jag inte låter honom ha dem men hon hade bara sagt att det var min skyldighet att skydda dom. Men att det är viktigt att han träffar dom. Jag har varit på ett enskilt möte och nu skulle han dit på ett.
Jag har skrivit ner allt som hänt och fyller på hela tiden..

paos

Ska kolla om jag hittar den! Men vad tror ni om att 15 åringen kan även hon berätta hur det har varit här hemma? Kan det styrka det hela om han nekar?

InteMera

Det är självklart bra om det finns ett större barn som själv kan berätta, det styrker att det inte bara är du som förstorar,hittar på eller är allmänt onödigt beskyddande om barnen. Prata med 15 åringen innan så det inte för hen känns som press att berätta, förklara bara varför det är viktigt att hen ärligt berättar hos soc hur ni haft det hemma.

AliceAlice

...vill de prata med barnen också och ev med deras förskola/skola och kanske med andra anhöriga. Det är jobbiga samtal för barnen, därför pratar man inte med dem i första ledet. Är det en bra person du träffar så ta gärna upp detta med enskild vårdnad med fokus på att du säkrar upp för barnens rättigheter och att det inte på ngt vis skulle påverka hans umgänge med barnen, bara lyft och hör hur de svarar.

Även de små barnen märker av hans missbruk men på olika vis och det skapar en otrygghet.

Hoppas det löser sig på bästa sätt!