Hej
Tack alla som delar med sig och hjälper varanndra, jag är så glad att jag hittat denna sida.

Jag lever med min man och två barn i spanien sedan 4 år tillbaka (underbart kan man tycka)
Min man blev spelfri 2010 från ett ganska långvarigt spelberoene som drog mitt företag och familjen långt ner i skuldträsket, så mitt medberoende fanns redan där..
Efter detta har han sakta men säkert börjat dricka mer o mer pga dåligt mående med alla skulder o dålig ekonomi. Spanien skulle bli en ny start för oss, o de blev de med eskalerat drickande.. han är sjukskriven o kan därför dricka varje dag.
Period vis efter vi bråkat om de kan han vara "duktig" en stund o bara ta någon öl då o då men de slutar alltid med att de ökar till ett drickande 4-5 dagar i veckan o super bakis dom andra 2.. han stinker alltid sprit o jag hatar de..
Sissta tiden har han drukit massor, blir sur o arg, han vet alltid vad han ska säga för att göra mig ledsen så jag inte klankar på honom utan känner att de är mitt fel.
I hälgen kom jag på honom med att gömma vin som han gick o smygdrack ifrå (som om jag inte skulle märka att han blir full) jag har misstänkt ett tag att de e så han gör men inte varit säker.
Detta var droppen känner jag men jag kan bara inte lämna honom jag älskar honom för mycke( när han är nyckter). Jag tänker att jag kanske skulle lämna honom bara en stund för att visa allvaret men är rädd att de skulle bli värre.
Jag orkar inte mer o jag är rädd att barnen tar skada..
Vi har pratat om de men han tror han kan klara de på egen hand o tänker absolut inte sluta dricka helt, han kan inte tänka sig ett liv utan alcohol.

Bedrövadsambo

Välkommen hit! Ett bra ställe att tvingas sätta ord på vad man tycker och känner, och få input på det. Vilket liv vill du ha? Att din man skulle klara av att dricka måttligt mer än korta perioder har han redan bevisat gång på gång att han INTE kan. Vill han inte sluta dricka helt så får du bestämma dig. Leva med det, eller bryta upp. Kan låta tufft, men tyvärr är det så.

som Du delar med många inklusive mig är att man älskar en person som är som två personer. Den nyktre som man älskar och den onyktre som man avskyr/tycker synd om/måste ta tonvis med skit från. Sorgligt och destruktivt! Jag har lagt ner för jag vill va ihop med en man som jag kan lita på och som inte gör mig ledsen och otrygg! Du och era barn förtjänar bättre! Och många är dessa alkoholister som vill bli "normaldrickare" och inte vill söka hjälp. Ungefär lika rimligt som att en ägg-allergiker skall lärs sig att klara av att äta en viss mängd ägg. Jag klarade inte av att älska den nyktre och hata den onyktre. Berg och dalbana som man blir helt utmattad av. Sätt dig själv och barnen i första rum!

Krollis

Det har jag sagt till mig själv så många gånger jag har två val, och jag har sagt till han att han har två val och vi måste då båda acceptera varanndras. Då menar han att han aldrig skulle välja alkoholen före oss..
Men jag är rädd att jag skadar barnen om jag är kvar, också att dom kommer hata mig om vi går.. dom älskar sin pappa innerligt tänk om dom vänder sig mot mig? Jag har läst i andra trådar att man har inga rättigheter..
Han har vid riktigt dåliga perioder hotat att ta barnen ifrån mig, för jag har ett dåligt förflutet, men dett under min tonårstid, kan de skada mig idag?
Jag vet verkligen varken ut eller in, men önskar ju i de sissta att han ska klara o sluta, han klarade ju sluta spela men med hjälp av behandling på slutet hem.. han vill inte gå i behandling igen..

Tycker Du ska söka professionell hjälp, någon som Du kan prata i förtroende med och som kan ge dig råd och stötta. Att Du hade en strulig tonårstid gör inte dig till en dålig mamma! Är väl många människor som har en turbulent uppväxt och tonår men som blir jättebra föräldrar och människor som vuxna. Han kan inte ta dina barn ifrån dig utan anledning (och struliga tonår är ingen anledning). Känns mer som HAN skulle få begränsad vårdnad. Har Du bra vånner runt dig i Spanien? Har du bra personer (familj, vänner) hemma i Sverige som kan stötta dig? Försök tänka ut vilka du har som är bra och som du kanske kan prata med. Jo skilsmässor kan va hemska för barn, särskilt om föräldrarna inte kan hantera situationen. Men att leva kvar i nåt destruktivt är inte bra för dem heller. Finns stöd att få även under en sån process. Trivs du i Spanien och vill vara där? Låter ensamt på nåt sätt eller bor övriga familjen där med? Kanske du kan låta gubben va kvar i Spanien och ta med barnen hem till Sverige på lite semester och få lite andrum och vila? Kram

Krollis

Jag har faktiskt ingen, vare sig hämma eller här. Båda mina föräldrar har alkoholproblem, min pappa sa jag upp kontakten med för snart ett år sedan för att han ringer bara när han är full o dum, min mamma o jag har bra kontakt men hon har också problem så jag har inget o hämta där..
Jag har aldrig talat om för någon om våra problem (jag känner mig hämsk som talar illa om han) o han sköter han sig när vi har besök.. alla älskar min man han är så fantastisk o jag har de sååå bra, tycker dom. O de är han när han är nyckter o mot alla andra, jag tror kanske vissa misstänker för vi är sellan med på saker o ting, hittar alltid på ursäkter..
Jag har inte många vänner vare sig här eller i sverige, jag har med tiden dragit mig undan alla o vänner försvinner när man inte håller i dom..
Jag vill absolut inte tillbaka till sverige :/
Jag skulle absolut vilja åka på en sem, men de har vi inte ekonomi till jag har bara råd till två veckor sem/år pga. Våra skulder övriga året jobbar jag massa övertid för att få de o gå runt. De samma med att söka hjälp finns en grupp här för skandinaver som jobbar med alkoholism men dom får stöd via sverige o försäkringskassan, jag är utskriven från sverige o får därför inget stöd därifrån och har inte pengarna att betala ur egen ficka, därför kom jag in på denna sida:/

Du berättar att din man har alkoholproblem, det påverkar hela familjen, han själv, dig och barnen och du har gjort massor för att försöka nå fram till honom. Du har hittat forumet då du letat efter stöd att få och börjat skriva och läsa här, det märks att du är en utforskande person, jättebra och modigt av dig att berätta här!

Ni bor i Spanien och du funderar på vilket stöd du har möjlighet till. Utöver professionellt stöd skriver du att du inte har många vänner. Finns det kanske ändå någon du skulle kunna tänka dig att prata med?

Att prata kring sin situation är för en del hjälpsamt, för andra kan det vara andra saker som hjälper, att börja ta hand om sig själv för att på så sätt samla kraft och kunna se på situationen med lite klarare ögon. Kanske lättare sagt än gjort samtidigt kan det vara vanligt att glömma sig själv om man levt i en sådan situation en längre tid och att börja ta små steg för att ge sig själv något för att komma tillbaka kan vara hjälpsamt för alla.

Vad tror du att du skulle vara hjälpt av?

Jag vet inte hur gamla dina barn är, kanske skulle BRIS kunna vara något för dem?

https://www.bris.se/om-bris/press-och-opinion/pressmeddelande/2017/bris…

Bris har öppet för barn och unga via telefon (116 111), chatt och mejl varje dag kl 14-21.
Bris vuxentelefon om barn har öppet vardagar kl 9-12 på 0771-50 50 50.

Fortsätt gärna skriv och läs här på forumet!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

InteMera

Du har hittat en bra början till hjälp för dig och dina barn genom att hitta hit till forumet! Här finns vi alla i olika stadier av medberoende och frigörelse, skriver våra historier för att hjälpa oss själva genom skrivandet och den värdefulla input andra användare med likartade upplevelser kan komma med. Och framför allt ett stöd och hejarop när det känns svårt och motigt. Skriv om sånt du inte kan prata med någon om, bara att få saker ur sig rätar ut många intrasslade tankar. Och när man läser det man skrivit ser man själv också tydligare hur oresonligt man behandlat sig själv i relationen till alkoholisten, vars behov alltid verkar gå först och ta störst plats i förhållandet.

Om du inte längre är skriven i Sverige så kanske det ändå på närmare håll där du är finns någon stödorganisation där du kunde få åtminstone rådgivning om din och barnens juridiska rättigheter om du skulle välja att lämna. Inte alls sagt det skulle vara lika trassligt i Spanien, kanske mammans rätt till barnen där är starkare om du oavsett honom vill stanna där ni är?

Skriv, läs, samla förståelse om din situation för du är inte ensam! Samla kraft och mod att se vad du vill och behöver göra för ditt och barnens välmående i framtiden. Välkommen hit till oss andra som kämpar!

Krollis

Tack så jätte mycke, känns bra att skriva men jag får en slags ångest, har ju aldrig satt ord på saker o ting utan bara haft mina tankar.
Jag känner mig dum som berättar om min mans dåliga sidor, trots att jag vet att jag inte borde.
Mina barn är 10 och 7, jag vet inte hur mycket dom känner av situationen, han är alltid bra med barnen aldrig elak mot dom, o jag är aldrig rädd att lämna dom med han, men dom har ju hört när han är elak mot mig. Men jag bråkar aldrig tillbaka när dom är vakna, för att hålla dom så ovetande jag kan.
Dom verkar vara lyckliga barn, väldigt kärleksfulla.
Jag har ibland tänkt fråga min älsta hur hon känner, men jag vill inte starta tankar som kanske inte ännu finns där ?

Konstigt nog så har han varit nyckter (eller i vart fall ons o to är osäker på måndag o tis) sedan jag konfronterade honom i söndags.. i går när vi skulle sova lukta han så gott (ingen alkohol) o jag intala mig själv att denna gången klarar han de nog.. men så är de nog inte nu kommer hälgen o jag ska ha semester en vecka är nervös för den.
Jag ska försöka få han o sätta oss ner o prata om allt igen, om han klarar o vara nyckter.

Angående mig själv har jag faktiskt funderat på att börja träna lite.

AliceAlice

Att börja träna är bra! Låter som du har det otroligt tufft men någon slags hjälp behöver ni, det är väldigt få som kan sluta ett missbruk själv och även anhöriga behöver stöd i sin situation. Han har inte slutat ett missbruk utan han har bytt det mot ett annat, således finns grundproblematiken kvar.

Att inte ta skit från honom, att sakligt o lugnt förklara att "detta vet vi båda att det inte stämmer" tex. om han kränker dig. Små saker kan göra stor skillnad ibland.

Ta hand om dig själv, som träningen, försök att knyta kontakten med gamla vänner, eller leta nya: Du talar inte illa om honom för att du berättar sanningen!

Barnen märker, på något vis, missbruk skapar alltid en otrygghet, även om de inte märker att han är påverkad. Han är elak mot dig, kanske svikna löften, pappa blir annorlunda ibland och kanske är han avskärmad...sådant märker barn av och de far illa av situationen.

Barn klarar en skilsmässa om det nu skulle bli aktuellt, tror det är fler barn som far illa av att behöva stanna i det destruktiva som inte lär bli bättre av sig själv, det ger dem också signaler att stanna, att se till andra och försaka sig själv. Om det var dina barn som var i din situation, vilka råd hade du då gett?

Mycket styrka!!!

Anka

det finns pratgrupper för anhöriga som kallas Alanon. De kör på engelska på flera platser i Spanien. Det är gratis och helt anonymt.

http://www.alanonspain.org/meeting_list.php

Man behöver inte säga ett knyst, bara sitta tyst och ta in att man inte är ensam om att ha det som man har det. Jag grät oavbrutet i 90 minuter första gången jag var där.

Kram och styrka till dig!