Hej alla! Är en kille som slutligen fejsar sanningen: jag har problem med alkohol. Jag är älskat alkohol sedan min första folköl men samtidigt som den varit min bästa vän så har den tidigare nästan dödat mig pga dumheter jag gjort i min ungdom på fyllan. Har nu lugnat mig på äldre dagar och har familj och karriär. Dricker nu bara fint vin och maltwhisky och intalar mig själv att jag dricker för att det är gott men när jag väl börjar så kan jag inte sluta utan att bli riktigt arg och få ångest. Innan högtider så tänker jag mest på om det kommer finnas alkohol eller ej. På semestrar måste jag dricka för att kunna njuta, ja listan på sjuka beteenden går att göra hur lång som helst. Jag dricker också en del i smyg, dvs fyller på utan att min fru vet....

Skall snart på semester till ett vindistrikt med familjen, blir nog inte lätt att dricka fanta direkt....

Vill säga att jag aldrig mer kommer dricka men det är stora ord och hur skall jag klara det? Men jag och alkohol måste gå skilda vägar....

Har läst trådar här i timmar och ångesten över insikten är enorm men motivationen att slippa A är stor....

Radar77

Ja bra idé nu skall jag snart ta barnen och åka till havet och bada. De får nog frysa men jag blir tokig jag skall gå här och älta. Vi skall grilla ikväll och vad gott det vore med öl.... har också stirrat på en flaska OP som var tänkt till midsommar.....får 140 i puls bara av att titta på den...

Blåst

... inte vara ett utmärkt tillfälle att säga som det är utan att behöva gå in för djupt i ämnet. Det är klart hon vet ändå. Säg att ni visst kan äta gott men att du dricker alkoholfritt. Styrkan efteråt ?

Radar77

Visst borde jag det men jag fegade ur. Fasen vet om det inte är svårare att prata om det än att vara utan, fan vad jag skäms.... Jag drack alkoholfritt i alla fall och det kändes skönt.

Zorro

Hej Radar77. Känner igen mig mycket i det du skriver. Vet att du sade samma sak i din tråd och efter att ha läst din förstår jag varför. Jag har självmedicinerat mot ångest och oro så länge jag kan minnas känns det som. Slutat många gånger med trillar dit vid motgångar och har otroligt svårt att bryta igen. Däremot har jag inte svårt att säja nej. Det bör alltid räcka med att "Jag mår bättre utan". Kommer inte ihåg vem som myntade det uttrycket här på forumet men tycker det är fantastiskt bra! "Jag mår bättre utan". Ja det är svårt att prata om det. Oerhört svårt. Forumet är fantastiskt för här kan man gömma sig bakom sin mask och öppna upp sig lite efterhand. Folk runt en vet och förstår oftast mer än man vill och vågar inse. Dock är det lika svårt för dem att prata om det!
Härda ut! Jag kommer följa din tråd.
/Zorro

Radar77

Hej Zorro och tack för din uppmuntran. Jag har svårt att säga nej vad det än gäller, antar att det är låg självkänsla och rädsla för att inte vara omtyckt, problemet är att det är så jag tänker när jag tackar ja till alkohol fast än att delar av mig skriker nej inombords...

Jag börjar nog också inse att omgivningen fattar mer än vad jag kanske insett. Jag menar vilken normal pappa somnar packad i sin sons säng kl 20 på julafton? När hela släkten sitter i vardagsrummet utanför... men jag tycker detta forumet är fantastiskt bra, jag slipper vara så jäkla ensam med mitt problem. Men jag måste prata med min fru snart fast det är nog det som är svårast. Det skumma är att jag är rädd för att hon skall se ner på mig men samtidigt så kan det ju vara så att hon är nöjd med att jag tar tag i det till slut.... snart är en dag till utan a till ända i alla fall.

Bedrövadsambo

Du måste prata med din fru. Bestäm en inledning som är rakt på sak så blir det lättare, typ rakt ut bara "Jag har bestämt mig för att försöka sluta dricka alkohol". Invänta sen hennes första reaktion - och hon blir garanterat överlycklig! Sen löser sig resten av pratet automatiskt.

Zorro

Ensam? Nej, knappast! Långt därifrån! Problemet med mig själv är att självkänslan sjunker för att jag inte kan låta bli. 9 dagar utan att dricka och jag känner stolthet. Det ska du också göra. Det är tufft att formulera det du gjort i text. Det bli väldigt påtagligt.Visst är det väl märkligt att en folksjukdom som alkoholism ska vara så skamligt?? Nu säjer inte jag att du är det för det vet bara du! Pratar utifrån mig själv för jag är det definitivt! Tycker absolut att du ska ta upp det med din fru. Ett sätt som avdramatiserar är att helt enkelt medge att du upplever att det varit för mycket alkohol och att du skulle vilja prova en period utan! Inga utfästelser på lång sikt! Svårt att tro att hon skulle tycka något negativt om det! Att tacka nej till alkohol är en rättighet man har! "Tack, men jag mår bättre utan" funkar!
Kämpa på! "Tillsammans är vi starka", är visserligen en klyscha men lik förb... sant!

Radar77

Tack för dina kloka ord! Jag skall samla mod och göra det, har varit vaken i natt och gått igenom så många händelser som jag utsatt min familj för som kanske inte är så jättehemska men som helt klart visar för alla att jag totalt saknar förmåga att hantera alkohol. Det finns ju inte en chans att någon missat det, fattar bara inte att ingen sagt något men jag antar att det är lika svårt för dem.

Jag inser verkligen att jag inte är ensam om mina problem när jag är på forumet och det är så jäkla skönt! Jag har ägnat så lång tid åt att fundera varför det bara är jag som gör så här.....

Ha en bra dag!

Blåklocka

Grattis till dig och din fru säger jag som är på dein hustrus sida av alkoholhelvetet.
Som några tidigare skrivit så är det ingen i din familj som skulle bli förvånad över det faktum över att du har ett farligt förhållande till alkohol.
Det ni antagligen är med om " Flodhästen i vardagsrummet". Dvs alla ser och vet exakt hur du dricker, men rädslan/ skammen är för stor att erkänna det alla ser och vet.
Pröva att säg precis som du känner, nämligen att du känner att du dricker på ett ohållbart sätt, att du vill/ kanhända önskar kunna sluta, men inte het hur det ska gå till.
På detta vis bjuder du in din fru i ditt problem och ni kan stötta och hjälpa varandra.
Min man dricker på ett för mig inte längre acceptabelt sätt. Jag har pratat med honom flera ggr, han håller med men vill inte sluta, nu har det gått så långt att vi ska bo på varsitt håll men vara gifta och träffas då det går.
Tyvärr lägger han skuld till varför det blivit så här på mig. Jag förklarar att jag inte står ut med honom då han dricker och att min son vägrar bo hos oss ( son från tidigare förhållande).
Nu har det inför att han går på semester idag accelererat ich han super värre än någonsin.
Jag kan inte som planen var göra någonting då han är berusad. Han skuldbelägger mig för att vi ska flytta isär, han kallar mig psykfall och jag är instängd i sovrummet hela kvällarna för han är så full.
Så, det jag vill säga till dig är ta din fru i handen och bjud in henne i din värld där detta med alkoholen upptar mycket av din tid och ditt väsen.
Lycka till!

Radar77

Jag skall inte dricka idag.

Jag känner mig stärkt av vad ni säger angående att prata om det med mina nära o kära. Jag ska verkligen göra det men har också insett att jag bara pratar om känsliga saker med min fru när jag druckit. Samma sak när jag pratar med mina föräldrar eller mitt syskon, alltid efter de första glasen när ångesten lättar. Men att göra det nykter..... jaja hur som helst så fattar jag att detta är något min fru kommer uppskatta och den tanken känns så bra när jag tänker på allt hon stått ut med.

Radar77

Sa till min fru att jag inte ville ha alkohol till grillmaten ikväll. Hon undrade varför och jag sa att jag vill ta det lugnt med det ett tag. Hon blev tyst ett tag och sa sen att det var okej. Hon frågade om det var ok att hon drack vin och då jag givetvis ja, erbjöd mig sedan dum som jag är att åka till systemet åt henne, det var inte kul. Fullt med folk som var i feststämning. Klarade det men med hjärtat som slog ordentligt i bröstet..... inser att jag fegade ur lite och inte sa mer till henne men det var alltid något antar jag.....

Bedrövadsambo

Om din fru vill dricka vin kan hon köpa det själv tycker jag. Utsätt dig inte för den miljön! Ert samtal kommer att fortsätta. Låt henne smälta det lite först.

Radar77

Sorry om jag skriver mycket här men det är min livlina just nu att kunna ta ett kliv tillbaka och se på min situation med mer objektiva ögon.

Nu har jag i alla fall ätit middag och min fru drack vin och jag inget alls. Ovant är bara förnamnet men det gick bra:) sjuk känsla att stå vid grillen utan öl....sjuk.....

Radar77

Tack det är jag.... när min fru var på toa tog jag hennes vinglas och tog ett djupt andetag. Då var det nära jävligt nära men jag tig inte en droppe. Men jag inser hur skört det är just nu. Men jag har inte druckit idag. Imorrn blir det alkofri öl.

Bedrövadsambo

Men du måste prata med din fru! Så hon förstår allvaret. Vilket hon gör förstås. Men precis som du vågar hon inte prata om det.

Radar77

Ja jag förstår att jag måste inviga henne i vad som sker snarast. Igår vid middagen så undrade min tioåring varför jag inte skulle ha vin. Jag svarade att jag inte var sugen och att jag bara köpt till mamma. "Bra" svarade hon då och log. Det skall jag ta med mig länge. Kanske ingen stor sak men som det känns nu så blir det tillräckligt för att jag skall ha en alkoholfri semester, har aldrig varit mer motiverad. Sen skulle jag ju kunna vara ledsen för att hon har varit utsatt för mig under hela sitt liv men idag väljer jag att inte se det så.

Ha en bra dag i solen allihopa!

Ellan

Starkt jobbat att stå emot när din fru dricker vin. Det hade jag aldrig fixat i början av min nykterhet. Det skulle kanske underlätta för dig om hon hängde med på resan mot en vit semester. Det hjälper dig och barnen känner säkert mindre oro. Om våra partners vägrar skippa alkoholen så bör de nog fundera på varför den är så viktig även för dem.
Jag har oxå en 10-åring som upplevt alldeles för mycket. Det är enorma belöningar och motiverande att se deras glädje och lättnad när vi väljer bort alkoholen. De är så kloka våra barn och vårt drickande påverkar dem naturligtvis. Viktigt dock att du fokuserar på att fortsätter din nyktra bana och all skuld du känner inför detta går att ta hand om längre fram. Tilliten kommer tillbaka med tiden. Du är grym, fortsätt göra rätt val för din nykterhet!❤️
Kram
Ellan

Bedrövadsambo

Förstår att du tar med dig den känslan länge. Varje gång du tänker falla för frestelsen, tänk då på din tioåring som tycker att det är "bra" om du låter bli. Tioåringar ser och förstår mer än man tror.