Hej alla! Är en kille som slutligen fejsar sanningen: jag har problem med alkohol. Jag är älskat alkohol sedan min första folköl men samtidigt som den varit min bästa vän så har den tidigare nästan dödat mig pga dumheter jag gjort i min ungdom på fyllan. Har nu lugnat mig på äldre dagar och har familj och karriär. Dricker nu bara fint vin och maltwhisky och intalar mig själv att jag dricker för att det är gott men när jag väl börjar så kan jag inte sluta utan att bli riktigt arg och få ångest. Innan högtider så tänker jag mest på om det kommer finnas alkohol eller ej. På semestrar måste jag dricka för att kunna njuta, ja listan på sjuka beteenden går att göra hur lång som helst. Jag dricker också en del i smyg, dvs fyller på utan att min fru vet....

Skall snart på semester till ett vindistrikt med familjen, blir nog inte lätt att dricka fanta direkt....

Vill säga att jag aldrig mer kommer dricka men det är stora ord och hur skall jag klara det? Men jag och alkohol måste gå skilda vägar....

Har läst trådar här i timmar och ångesten över insikten är enorm men motivationen att slippa A är stor....

Radar77

Visst gör de. De är underbara!!! Jag växte själv upp med en pappa med ångestproblematik som bara var rolig och glad när han druckit och jag har givit mig fan på att se till att mina barn ska slippa göra detsamma. Nu är den stora i och för sig tio år men bättre sent än inte alls.

För en stund sedan var jag så överjävligt sugen på ett glas vin men efter en stund här på forumet så är det under kontroll.

Stå ut.. Det är värst i början. Jag tycker du verkar stark. Utsätt dig inte för många fällor. Dvs situationer som är förknippade med alkohol. Läs och skriv på forumet. Det är mångas livlina.. Ha en fin kväll..

Radar77

Tack för stödet! Jag ligger här i soffan på söndagsmorgonen och är riktigt nöjd med att inte vara bakis. Så skönt! Hoppas att suget skall bli mindre nu när det blir vardag igen. Men nu skall jag ligga här och dricka kaffe och läsa lite forumtrådar och samla kraft för ännu en dag utan stödhjul.

Ha en fin dag allihopa!

Radar77

Är så sjukt nöjd med att ha fixat helgen.

Men vet inte vad det beror på men känslan av att det är kört om jag någonsin tar ett glas igen börjar smyga sig på. Läser på forumet om en massa återfall och det får bara inte hända mig. Det får inte... samtidigt känner jag mig starkare och mer motiverad än jag trodde var möjligt. Jävla oroskänslor blir galen.... :(

Evigt ung

Känn dig nöjd och stolt att du klarade det.
Håll ut.....Det blir bättre och bättre!

Läs, läs och läs ännu mer här.
Jag hade ALDRIG klarat det utan alla kloka människor här och att jag har fått ta del av andras erfarenheter.
TACK för att ni finns! ?

Det är också en mysfaktor och stolthetskänsla i det.Angående din oro. Känslor är bara känslor. Det händer inget mer.. Man kan vara i sin känsla en stund och tänka att. Varför känner jag så här? Ofta kommer man själv på orsaker till det. Sedan lättar det. Använder själv metoden nu för att utröna när det är gamla känslor som dyker upp på liknande situationer. Alltså min snart exsambo ljuger för mig om saker. Det triggar igång känslor från förr. Som blir jättejobbiga. Då tänker jag att: Jag behöver inte känna så längre.Vi är inte ett par.. Hoppas du förstår vad jag menar. Svårt att förklara..Duktig du är i alla fall.. Kram

Radar77

Hej! Jag förstår vad du menar. Tänker också att känslor genereras av allt bagage man har med sig från tidigare händelser och när det gäller alkohol så finns det bagage skall gudarna veta.

Tråkigt att ditt ex ljuger för dig, men vad bra för dig att du verkar ha hittat ett sätt att hantera det.

Solig kram till dig!

Radar77

Har lite smått panik. Trodde vi skulle vara hemma på midsommar men nu blir det firande med efterföljande fest. Jag sa direkt att jag skall vara nykter och att jag kör. Men det känns skitjobbigt att gå på fest där jag känner typ 10%..... jag som alltid älskat midsommar och snapsvisor och allt. Alltså det känns skönt att vara nykter jag är INTE sugen på att dricka egentligen men själva situationen känns skitjobbig. Fan vad enkelt om jag kunnat dricka!!!

Bedrövadsambo

Sjuk kan man alltid bli lite hastigt. Vad är väl en enda midsommar i ditt liv? Är inte din nykterhet viktigare? Just nu är du extra sårbar, du kommer att klara av festande senare när du är mer stabil. När jag växte upp minns jag en man som alltid var festens medelpunkt - han sjöng nubbevisorna högst och han dansade, pratade och skrattade mest av alla. Och han var nykterist i alla år fick jag veta flera år senare. Det var nog vatten han hade i nubbeglaset ? Du måste ladda alla festliga situationer med nya nyktra erfarenheter, men du bör nog göra det i sällskap där du känner dig hundra procent trygg.

Ellan

Men du, om du absolut inte är bekväm med situationen som läget är nu, måste ni då gå på en sådan tillställning? Det låter som att du inte har något med beslutet att göra. Klart man kan vara hemma med familjen om det känns bäst.
Kram!

Eller vem vet? Du kan ju få en kanon kväll. En nykter hjärna kan betrakta.
Sitt och kolla hur människor beter sig på fyllan.
Och var glad att du slipper :D
Se det som ett studiebesök "hur-jag-aldrig-någonsin-mer-vill-bete-mig"

he he ...

Kram

MM

Radar77

Ja det är skitsvårt att veta vad som är bäst men hela familjen inkl barnen är bjudna. Barnen är så glada för att vi ev ska gå på festen eftersom deras kompisar kommer att vara där. Det känns därför inte som något bra alternativ att stå över.

Det lutar därför åt att vi kommer att gå dit. Jag har dock pratat lite med min fru och vi har bestämt att gå hem tidigt vilket gör att vi "missar" det mesta av fyllan och fokuserar på att äta lite mat, låta barnen leka lite och sedan åka hem. Jag ska också ta med alkoholfri öl har jag tänkt. Alltså herregud vad detta känns annorlunda än alla midsommarupplevelser jag haft tidigare.

Väldigt närvarande är dock även i år en midsommar för ca 15 år sedan som höll på att kosta mig livet pga drickande som gjorde mig helt galen. När jag tänker på den så känns det inte speciellt svårt att välja hur jag ska göra med spriten i år i alla fall.

Bedrövadsambo

Även om din midsommar blir annorlunda än du är van vid så behöver den inte bli sämre. Tvärtom tror jag att den kommer att bli bättre! Bygg inte upp några förväntningar, varken negativt eller positivt. Ta det bara som det kommer. Det enda du måste vara/göra är att vara nykter. Inte ens det måste du, men det vore väl otroligt tråkigt att börja om på ruta ett?

Ellan

Det låter som att du har en sund plan inför helgen. Jag väljer att lägga mitt fokus på barnen inför storhelger. Firar på en nivå som jag vet att de uppskattar. Är närvarande och delaktig. När det är tillställningar med vuxna och barn inkl alkohol upplever jag allt för ofta att barnen glöms bort. Alkoholen tar plats och middagarna blir flera timmar långa. Vi vuxna blir tråkiga i barnens ögon och sitter bara där. Hur roligt är de för de små?! Det har fungerat gör mig vid flera tillställningar. Så ett tips kan vara att fokusera på att ha en mysig midsommar med din 10-åring och övriga familjen såklart. Lite dans, lek, mat och en massa mys. Du är värd en lugn helg.
Kram
Ellan

Radar77

Tack skall ni ha för stödet! När jag får er respons så kan jag se på mitt beteende med andra ögon. Det är ju precis som du säger Ellan att vi vuxna är inte så roliga att umgås med. Mitt typiska festbeteende är ju annars att försöka schasa undan barnen då deras påhitt hamnar mellan mig och alkoholen. Fan vad sjukt det är egentligen. Det enda jag brukar vilja göra är att sitta och babbla skit som jag ångrar eller glömmer och dricka och dricka. Jag skall verkligen använda detta tillfälle till att ändra approach.

Kramar till er alla!

Radar77

En enorm skillnad inför ett nyktert midsommarfirande eller egentligen "firande" över huvud taget är att jag inte planerar och funderar kring alkohol. Tidigare så rör mina tankar BARA frågor kring tillgång, hur jag skall undvika att göra bort mig, hur jag skall hantera inköp, vilka som är fulla/nyktra, hur barnen skall hanteras när jag druckit, om risk finns att alkoholen tar slut etc. Etc. Dvs allt handlar direkt eller indirekt om alkohol, så inte i år... eller jo på ett sätt fast ett bättre. Men jag har blivit medveten om vilken ENORM plats spriten tagit och vad som fått stå tillbaka....

SkåneTösen

Jag har följt din tråd och tycker att du visar stor potential att klara av att förändra ditt liv. Du börjar sakta men säkert komma till insikt över hur alkoholen har påverkat ditt liv.
Hur mycket plats det tar.
Känner igen det där med oron att det inte ska räcka. Att det ska ta slut. Har varit på tillställningar själv då jag borde ha njutit av sällskap av goda vänner men istället varit upptagen av att febrilt och desperat försöka få i mig så mycket som möjligt.
Har tom snott andras öl eller gömt undan någons vinflaska för att i smyg hälla i mig det. Så jävla ovärdigt beteende för en vuxen människa. Men när jag fått i mig alkohol finns inga gränser.
Och den där paniken när det tar slut, hua!
Men det går att komma ur det men det är tufft i början. Har själv varit nykter i ett år nu med undantag från ett 4 dagars återfall. Men 4 dagar på ett år är en enorm förbättring från ett par gånger i veckan.

Forumet har hjälp mig mycket och gjorde att jag vågade söka hjälp och idag är jag i stort sätt befriad från tankar om alkohol. Det står inte i centrum längre. Såklart kommer suget ibland men med tiden har jag blivit bättre på att hantera det.
Något som fungerat bra för mig när suget kommer är att tänka igenom hela förloppet noggrant.
Sim någon skrev "spela upp HELA filmen"...vi vet ju hur det slutar.

Jag tycker du ska samla mod och berätta för din fru. Det är läskigt att erkänna sina problem. Jag har ingen familj men har berättat för mina vänner. Det var skitnervöst men en oerhörd lättnad. Det gjorde det lättare för mig att hålla mig nykter.

Radar77

Tack Skånetösen! Oj vad jag känner igen mig i vad du skriver om festbeteende. Det där med att spela upp hela filmen var riktigt bra, det är ju precis så det är! Men så många tragiska filmer jag spelat huvudrollen i.....

Kan samtidigt undra varför det har tagit mig så otroligt lång tid att fatta att jag dricker bort mitt liv.....

Wow vad bra gjort av dig, vill så gärna också lyckas med du gjort.

Skall ta det stora snacket med min fru snart, skäms bara så oerhört för att jag betett mig som en jäkla looser i alla år..... vilket ju är tråkigt men samtidigt något som motiverar mig så oerhört mycket att aldrig bli den människan igen....

Trevlig kväll!

Nyckelpigan

Välkommen hit! Jag känner igen mig i så mycket du skriver... jag är imponerad över alla stora steg du tagit, så många utmaningar där du valt att avstå a. Jag förstår hur du tänker om midsommar, att barnen vill men att du då gjort en kompromiss genom att göra en plan om att åka hem tidigt. Mitt tips, nu i början, är annars att lyssna på magkänslan och avstå de situationer och miljöer som triggar dig. Inte så att du aldrig kan vara där igen, bara att du får mer fast mark under fötterna innan du utsätts för dem.

Tillåt dig att känna att det är jobbigt och att du har rätt att känna så, inte att du ska "stå ut" eftersom det är ditt "fel". Du är värd så mycket, värd att må bra.

Jag tror också det skulle hjälpa dig väldigt mycket att prata med din fru, att släppa in henne och låta henne förstå vad som pågår inom dig, hur mycket du kämpar. Du kan få stöd och även hjälp att planera för de saker som är jobbiga för dig just nu, lägga upp strategier där ni kanske inte gör vissa saker just nu, att du vet att du har henne i din hörna och att ni kan stötta varandra.
En sak som gör det svårt att berätta är kanske att när du väl gjort det är det svårare att backa och låtsas som om det inte är något problem med a. Du gör det svårare för dig att backa tillbaka igen... jag tror inte du vill tillbaka men a-djävulen är listig... förstår att det är svårt att vara sårbar. Här är du ivf trygg, här blir man peppad, inte dömd utan får hjälp även när det är svårt. Man blir lyft istället för nertryckt.
Du är värd det här. Tänk hur stolt din 10-åring är över dig. Stor kram

Radar77

Tack för stödet nyckelpigan! Oj vad ni på forumet betyder mycket. Jag hoppas kunna ge lika mycket klokskap som jag får en dag. Ert stöd är ovärdeligt, särskilt en dag eller helg som denna. Stod utanför systemet idag och såg alla som gick in och sedan ut och bar på mängder av öl och sprit. En del av mig är så jävla avundsjuk så att det värker rent fysiskt medan en del av mig inser hur jag skulle spenderat helgen om jag varit en av dem....

Tänkte på det du säger nyckelpigan om varför jag också borde prata ut med min fru. Och oj vad rätt du har i att ett av skälen till att jag skjuter upp det är att jag vill ha en bakdörr öppen för att kunna börja igen. Jag har inte tänkt på det på det viset men så är det ju om jag skall vara uppriktig. Har jag pratat ut med henne och sedan börjar dricka igen så inbillar jag mig att det skall vara en större förlust. Nej, jag måste verkligen prata med henne. Måste.....