Hej min bror är alkoholist jag försöker få han att sluta dricka. Känns ibland som ett jobb och ett väldigt otacksamt sådant. Blir alla alkolister egoister tappar dom helt den där empatin. Just nu känner jag mig frustrerad och arg ibland vill jag bara banka in vett i skallen på honom.

Jag har inte gett upp ännu men den dagen kommer väl när man som storebrorsa helt tappar orken. Var kan jag vända mig för att söka hjälp? Hur ska jag tänka när jag har lust att skita i allt? Skulle vara tacksam för tips och råd av andra i samma situation.

Du kan inte få honom att vilja sluta dricka! Han måste komma till insikt själv. Ofta ska det till en hemsk händelse som att frun lämnar, åker dit för rattfylla eller något. Vissa är nog hopplösa fall, beror nog på vilket medfött psyke man har. Det är min erfarenhet, har en före detta särbo som är alkoholist! Jag gjorde allt och lite till: jag bokade tid på beroendefnheten, vårdcentralen, samtalsterapi, ringde AA och fick stödsamtal för att hantera, peppade, satte gränser, visade kärlek mm mm. Han fick antabus utskriven som han struntade i att äta. Jag var arg, ledsen, frustrerad över att han inte fattade att han och vi skulle få det så mycket bättre om han inte drack. Och inga konsekvenser verkade vara hårda nog: hans dotter vägrade träffa honom, han blev utesluten ur ledningsgruppen på jobbet (pga fylla på personalfest) och slutligen lämnade jag honom. Han dricker fortfarande! Det är starka krafter. De vill nog innerst inne sluta men måste ha en stark vilja och övertygelse för att lyckas. Blev helt utmattad till slut och fick problem med sömn och koncentration. Mitt råd till dig är att släppa ansvaret till honom, finnas där för honom och om han en dag verkligen vill sluta så stötta och peppa. Men spar på dina krafter för du kan inte få honom att sluta det måste han göra själv.

Du undrar om alla alkoholister blir egosister och saknar empati. Läs runt här så inser Du att ja så är det. Tror supandet förstör både kropp och själ. Vet inte men tror t.om de kan dra på sig fler diagnoser! Supandet ger psykisk ohälsa och dessutom är alkoholism en psykisk sjukdom om inte jag har fattat fel. Mitt ex stämmer klockrent in på border-line! Han kunde göra och säga de mest gränslösa saker och han fattade aldrig, ens i nyktert tillstånd, varför jag blev så ledsen. Det var ju bara "spriten som talade" hette det då, inget att bry sig om! Vet inte hur din bror agerar men så här kunde det vara för mig: min gubbe gjorde mig djuriskt ledsen när han var onykter när han sen var nykter var det sååå synd om HONOM!!! JAG var elak som var besviken, ledsen, arg! "Han mådde ju redan dåligt måste jag nödvändigtvis spä på det då"! Befriad från empati? JA! Egoist? JA!

Tallgran

Tack för svaret. familjen är bortflyttad redan och han fortsätter supa. Det är nog som du skriver han måste nog inse det själv, har som börjat acceptera det. Synd att man inte kan tvångsinta i vissa situationer när man vet att dom är en fara för sig själv och andra:(

Tack