Hej, jag är ny här.
Dino, 30 år.
Jag är student med betyg över medel och jag är en del av Sveriges försvar.
Jag drar det kort. Fråga om jag är oklar eller om det är något annat.
Vi är alla olika, vilket gör det svårt att googla fram exakt min situation. Jag stötte dock idag på ordet i rubriken. Det låg nära min situation. Det innebär att dricka mer och mer, rakt upp (eller ner).
Jag har druckit några år, där det gått åt fel håll lite hela tiden. 2017 gav mig bakslag efter bakslag, vilket gjorde att alkoholen tog över. Minst två flaskor whiskey i veckan.
Jag ville sluta hela tiden! Sen kom dagen där jag drog ett riktigt argt sms till min mor. Även om jag gjorde henne ledsen så såg hon det som ett rop på hjälp. Jag ÄLSKAR HENNE OCH HELA MIN FAMILJ!
Min syster ordnade krismöte. Jag sa nej. Ett möte med syster, mig, styvfar, mor och far skulle bli jobbigt. Hon tog inte ett nej som svar...
Vad jag i efterhand fick höra om förväntningarna var samma som jag hade. Att jag skulle vara tyst. Men jag hade egentligen bestämt mig. Jag fick höra om deras oro och hur älskad jag är, samt att ingen är arg på mig. Det finns hjälp att få. Alla förvånades över mitt svar: Jag slutar nu. Jag behöver ingen utomstående. Er kärlek och omtanke slår allt.
Jag höll mig vit, med hjälp av alkoholfri öl, i fyra veckor. Ingen abstinens alls (tristess bara). Snarare en lättnad. Ökad träning. Vilopuls gick från minst 80 till 60.
Nu dricker jag inget starkare än lättöl. Även om det kan bli en del lättöl så är det inte ens ett dugg i närheten av whiskeyn. Lättöl är det jag bestämt, så inte ens 2,8or.
Jag sitter inte uppe och super längre. Jag styr ölen, inte tvärtom.
Sex veckor och en dag!