Hej igen, det var ett tag sedan.

Hade en tråd här innan där jag ville lugna ner mitt drickande så att jag kunde börja bete mig i sociala miljöer där alkohol är inblandat. Det har faktiskt hjälpt mig mycket och mina fyllor har blivit mycket mer lugna och balanserade. Tills igår. Igår fick jag ett sådant sug på att bara dricka mig odrägligt full, vilket jag också gjorde. Detta på grund av att min start på sommaren har varit turbulent. Jag har inte druckit något alls förrän igår under hela juni men jag blev snabbt deprimerad då jag hade kärleksproblem och tagit studenten som lämnade ett hål i mitt liv, jag kände att jag inte hade något syfte med mitt liv längre. Jag bara låg i min säng hela dagarna och grät mig till sömn men jag drack aldrig. Förrän igår, då jag bestämde mig för att bara supa ihjäl mig för att slippa alla bekymmer för en stund och jag kunde inte ångra det mer än vad jag gör just nu. Jag är självmordsbenägen så in i helvete så här dagen efter. Fylle-sms skickades igår som är förbannat pinsamma idag, SOM ALLTID!!! När ska jag lära mig, när ska jag växa upp, när ska jag få mer självinsikt, insikten att jag inte klarar av alkohol och kommer aldrig att göra det heller. Nu vill jag nästan bli nykterist för det här duger inte längre, när jag väl trillar dit så trillar jag djupt ner som fan. Jag är nu 99% säker på att jag vill fira midsommar nykter, men har svårt att se hur jag ska lyckas med detta. kommer väl ta en öl sen glira ner för samma gamla jävla spår som alltid.

Läser ni detta, så bara ge någon sorts kommentar av något slag, allting hjälper just nu. Det uppskattas något enormt när jag ser kommentarer av andra här, det läker verkligen såret som jag har inombords. Jag är så psykiskt instabil nuförtiden...

Du är så medveeten om problemet börjat skriva här, det är ett stort steg. Midsomnar är utmaning för många av oss. Men försök minska ner antalet, drick t ex vatten varann gång. Eller skippa ölen helt!? Inte så lätt men nån gång kan det funka. Lycka till och ta hand om dej! Trevis midsommar ?

Kämpa på! Vi är många som kämpar med samma! Har man den här sjukdomen eller allergin som många av oss har så går det aldrig att börja dricka 'normalt'. Du som nyss tagit studenten är mycket ung, men många har detta redan då - jag hade det nog också. Å vad jag önskar att jag varit så klok som du som redan nu inser att du har problem! Det hade besparat mig och mina nära många jobbiga år om jag lagt av redan då. Lycka till och kram!

AlkoDHyperD

Hoppas du kommit ur den djupa svackan av självförakt och kan se dig själv som vi gör, d v s en ung, stark, insiktsfull person. Benägenheten att rannsaka sig själv är egentligen en god egenskap, reflektionsförmåga, men kan vändas till självförakt - speciellt om man känner sig ensam och uppgiven med sina problem. Ofta är det dömandet som sänker ytterligare.
Se det så här när självkritiken kommer: Jag har en förmåga och mod att se mig själv och mina handlingar utan att stoppa huvudet i sanden. Det gör ont. Jag är ledsen över att det är så svårt med förändring (ledsen över andra saker också?). Och jag förstår och tillåter den känslan, utan att döma mig. Vad behöver jag göra nu för att ta ett litet steg i riktning mot det jag värdesätter?
Att dela dina tankar här är omsorg om dig själv. Att sätta ord på ditt behov av stöttning och respons är att ta dig och dina behov på allvar. Så du tar redan steg i den riktningen när du skriver här. Finns det andra områden, situationer där du också kan göra det?
kram