av AL

Nytt försök då jag verkligen mår pyton idag, tror det kallas för bakfylla...inser att nu måste jag lägga av att dricka vin. Jag kan inte hejda mej...glas efter glas tills jag stupar i säng. Mitt beroende är ett faktum. Löjligt att tro att man kan dricka ibland. Det funkar inte alls. Hur ska jag klara av detta? Det känns svårt och ändå inte. Vad ska jag göra istället när jag behöver slappna av? Vinglaset ger direkt belöning. Är det möjligt att tro på en framtid utan vin...?

AL
tis, 2017-06-27 - 09:03

...nytt försök. Idag är jag nykter. Idag gör jag bra val. Idag tycker jag om mej själv.

AL
tis, 2017-06-27 - 20:27

..kommer att bli min räddningsplanka + böcker....jag trodde detta skulle gå lätt...men nej...det är jättesvårt att ändra en ovana...vin var och varannan kväll...bara för att...

Bedrövadsambo
tis, 2017-06-27 - 20:58

Försök fokusera på det positiva, njut av blommor och blad, fågelkvitter osv. Hitta andra sätt att koppla av, varmt bad, gott te, god choklad...

AL
tis, 2017-06-27 - 21:52

...fokus på att må bra utan vin. Tror jag måste hålla mej sysselsatt. Tvinga hjärnan att byta spår. Men det är nog det svåraste jag försökt mej på...vill så gärna lyckas med mitt mål att sluta vilja ha vin som mitt bästa sällskap och njutningskälla. Rimligtvis borde det vara min man men han får i bästa fall andra plats. Det är för sorgligt hur det blivit.

AL
ons, 2017-06-28 - 07:08

Inser att när jag är nykter behöver jag egentligen bara en kopp kaffe och en bra bok för att må bra...eller en promenad. När jag är full kan jag vräka i mej salt i form av nötter chips bacon. Inte konstigt att 10 kg lagt sej runt midjan.

AL
tors, 2017-06-29 - 07:24

Idag är jag ledsen. Orkar inte med mej själv. Tycker livet är tråkigt och ointressant. Idag får jag försöka överleva mitt eländiga gråa humör. Kanske dra täcket över skallen och sova bort dagen. Avskyr alla krav och måsten som andra lägger på mej...andras behov kväver mej...andras behov begränsar mej...påverkar mej negativt. Andras behov av att ventilera ilska och besvikelse i sitt liv påverkar mej jättemycket och jag mår dåligt av det. Är detta en anledning till mitt vinpimplande? Att jag inte kan hantera andras känslor...att jag undviker konflikt...?

AL
tors, 2017-06-29 - 08:04

De människor jag inte kan undvika påbörjar ett samtal...innehållande diverse och oftast om dem själva eller skvaller om ditt och datt. Då vill jag skrika..".vem faaan bryr sej...inte jag i alla fall..har du inget vettigare att säga så håll käft"....
Fast det gör jag ju inte...skriker alltså.
De senaste åren har jag märkt att jag inte orkar med tv och allt skit som sänds...radion får gärna vara tyst...jag isolerar mej från diskussioner...känner en viss panik i röriga situationer och stänger av hjärnan. De flesta säger att detta är stressymptom. Att det tar tid. Att hjärnan är överbelastad osv osv. Ett snabbt sätt att koppla av är vin. En spiral nedåt självklart.
Det är nödvändigt att fortsätta läsa om allas kamp här inne och jag är full av beundran över mångas beslutsamhet.

Sannah
tors, 2017-06-29 - 08:12

Känner igen mig! Orka höra på andras skvaller och skit eller att någon gjort ditt och datt, va liksom?? Prata om dig själv då blir det intressant tänker jag när jag pratar med en sådan person!
Hur ska vi tackla det?? Vad kan vi säga?
Tål att tänkas på!
Kram!

AL
tors, 2017-06-29 - 08:22

..om man sett demonerna som suger livet ur en...för att kunna överleva själv....så känns det för mej i mötet bland människor...och i jobbet hanterar jag detta varje dag...människor som kräver mitt liv (känns det som).

Dionysa
tors, 2017-06-29 - 08:55

Jag säger det till mig varje dag, ibland många gånger om dan; att jag måste hålla mina gränser, lyssna till och respektera mig själv, säga ifrån, så... får andra hålla på med vad dom gör.

Gunda
tors, 2017-06-29 - 09:58

jag också i går när jag kom hem från jobbet. Jag var väldigt trött, nöjd och ville bara vila.
Men så gick jag in på fb där ser jag i en nära grupp jag är med i, krav och klagomål både på mig och andra, som denna person
ansåg att vi inte fixat. Blev bara så trött, ville skriva att hon skulle dra dit pepparn växer och sluta vara så hysterisk.
Men snällt svarade jag och förklarade min ståndpunkt.
Herre gud är livet bara gnäll, tråkigheter för vissa.
Nää dem betackar jag mig för, stänger öronen vänder ryggen till och skiter i dem.
Förstår dig så väl, jag har också perioder då jag drar mig undan, vill inte lyssna på folks skvaller och skit.
Tänker att men herre gud, skaffa er ett eget liv, så vi andra slipper detta.
Kram på dig!

AL
tors, 2017-06-29 - 11:46

Ni har så rätt Dionysa o Gunda...gränser och att stänga dörren...är ett måste för mej.
Sannah...varför tycks det vara omöjligt för vissa att lyssna...vill bara prata om sig själv...och varför står jag belevat kvar och säger ; nämen så jobbigt för dej...ja, jag förstår....ja..jo..jasså.....
Jag måste lära mej att avbryta och gå min väg. Vilket strider mot hela min uppfostran. Le och var vänlig mot alla. Och tro för all del inte att du är viktig på något sätt. Utmärkt dej inte.

AL
tors, 2017-06-29 - 11:49

att många älskar att slänga över ansvaret på mej. Men nu är det STOPP....
Dionysa....jag läser det du skriver och förstår att jag måste vara mer vaksam på andras beteenden och på mitt eget sätt att hantera detta.

AL
tors, 2017-06-29 - 11:53

FB har jag lagt av med. Orkade helt enkelt inte ta in allt....även om det bara är...oftast...vardagliga situationer så blev det knas i hjärnan på mej.

Radar77
tors, 2017-06-29 - 12:19

Det kanske är annorlunda för andra men jag har lagt ned alla sociala medier. Alldeles för mycket negativ energi för att jag skall må bra. Sedan jag blev nykter känns det ännu mer rätt. Hänger på detta forum istället :)

Bedrövadsambo
tors, 2017-06-29 - 12:34

När jag mådde som sämst kunde jag inte ens titta på tv. Min empati var överhettad, jag kände mig hudlös. Just då hände tsunamin också. Jag upplevde nästan de anhörigas vanmakt fast jag inte var personligt drabbad. Plus att varje person jag pratade med upplevde jag som gnälliga och otacksamma skitsnackare. Jag hade inga filter. Kunde inte freda mig. Enda sättet för mig var att sätta tydliga gränser, för mig själv och andra. Ingen jobb-e-post eller jobbsamtal på fritiden, lära mig säga nej om det inte var på mitt ansvarsområde, kräva av min chef att hen prioriterade om jag hade för mkt att göra, nöja mig med "tillräckligt bra" på vissa arbetsuppgifter osv. Även hemma taggade jag ner rejält med städning, piff, sociala åtaganden. Jag ställde större krav på barnen och deras pappa, och jag slutade putsa på den perfekta ytan. Idag är jag ärligare mot mig själv, både på in- och utsidan. För att orka med måste jag ha balans mellan aktivitet och återhämtning. Mitt sätt att återhämta mig är att sova, så mkt jag kan och får, promenera med hunden, jag badar i badkar med släckt lampa och doftljus flera gg/vecka, och lyssnar på ljudböcker i bilen, på bussen och promenader. Då kan man inte tänka på annat. Var rädd om dig!

AL
tors, 2017-06-29 - 13:54

...precis så känns jag. Hudlös. och när jag gör vad jag vill ...känner jag mej lat , egoistisk, oföretagsam, oengagerad. Hur får man ihop alla känslor?

Bedrövadsambo
tors, 2017-06-29 - 21:15

Lat, egoistisk och oföretagsam är nyttiga känslor för dig att uppleva! Och de tonar bort när man tränat på att uppleva dem ett tag ? Jag tar alla chanser att vila och ta hänsyn till vad jag behöver. Man kan inte bara ge och ge, då går man sönder till slut.