Hej. Här sitter jag 30+ och med grova alkoholproblem. Inget jag inte vet om, så första stadiet är gjort. Var på en kompis bröllop och höll på att paja hela skiten, alkishjärnan försöker få mig att tro att "alla är emot mig" "alla som pratar om mitt drickande vill mig illa" "ingen vill hjälpa mig dom vill bara skälpa mig" osv osv osv. Har gått på rehabsamtal i 1,5 år men inte funkat. Har antabus utskrivet men tar det aldrig i princip. Nu ska jag åka på semester i nästa vecka med min bästa vän , hon ringde just och sa "jag är orolig för dig. Antingen åker vi nyktra hela resan eller så åker vi inte alls, du väljer det är helt upp till dig" först hatade jag henne, nu förstår jag att hon bryr sig och vill mitt bästa, men jag hatar henne lite ändå. Alkishjärnan tänker "fy faaaaan va tråkigt att vara borta i värmen utan alkohol, säg att ni inte åker, så bokar du om hennes biljett och låter någon annan rolig hänga med så att du får dricka härliga glas rosé på stranden" ... hur hemsk är man? Hur fan blev det såhär?