Hejsan! Har under senaste halvåret lidit av någon form av psykiskt ohälsa, men det är under de senaste tre månaderna jag funderat allt mer på min alkoholkonsumtion. Jag känner att jag druckit för mycket en gång per månad, senaste månaden hade jag druckit en mellanöl och en stark utan att det varit speciellt mycket men jag vill inte bli full. Blir speedad, känner mig ovärdig, otillräcklig, mest vid de tillfällena jag verkligen känner att jag inte passar in och ingen gillar mig. Även om det kanske är så, det har aldrig blivit någon slagsmål. Men känner att jag kanske pratat lite för mycket (inte sagt något elakt) med vissa ibland. Frågorna jag ofta ställer mig är varför jag inte har någon vän att hänga hela tiden med eller någon att leva ihop med. Det är tvärtom de gångerna jag känner att jag passar in. Det blir värst när jag känner mig förminskad på något vis, vid ett tillfälle när ett syskon druckit för mycket och drog hem en tjej som kändes manipulativ så kände jag att jag var tvungen att ha kontroll på situationen. Men dagen efter så fick jag höra hur full jag var, men de var ännu fullare, vet faktiskt inte om jag var så full som jag var eller om det var en bortförklaring för att inte känna lika stor skuld. Det har jag själv kommit på mig själv att göra.
Vid ett annat tillfälle så var jag på samma nivå när jag kände mig förminskad men då hade jag bara druckit extremt mycket läsk och en öl men då kände jag någon form av aggression mot en person jag kände mig förminskad av. Inte en liten aggressiv känsla man kan få av folk utan det kändes som allt som varit förut och nu kom på en sekund. Det hände ju inget men slog i en vägg och skrek åt honom men han fattade inte att han gjorde mig arg och bad aldrig om ursäkt heller, utan fortsatte med gliringar. Han hade druckit och var full btw.

Dricker jag för mycket eller tänker jag för mycket? Har gjort tester flera gånger men får ofta två olika svar beroende på vilket test jag gör, det känns som jag inte får tydliga svar, vid ett så stod det att om man svarar ja fyra gånger eller fler så har jag problem eller kan få även om jag svarade ja på att jag kunnat hålla mig från att dricka.

Har bestämt mig att inte dricka i helgen och inte midsommar, ville ha en vit midsommar förra året så det känns som en bättre idé nu än då. (Det blev aldrig för mycket den sommaren men mådde inte jättebra då heller). Även om jag vet att det inte är fel att ha en vit period eller dricka mindre eller inget alls så känner jag en viss förminskad känsla, att jag inte är värdig, vill säga det för vill få ut det. Många säger att jag läser in för mycket hela tiden, därför undrar jag, undrar också för att jag har en tendens att känna mig paranoid eller ha vissa sjukdomar hit och dit.

Fler som varit med om liknande?

Jag är en kille och är 28

Bedrövadsambo

Mängden alkohol är ju inte avgörande, det är mer hur du blir som kan vara oroväckande. Om ditt drickande går ut över andra, ditt jobb eller andra åtaganden tex. Och om du har svårt att låta bli att dricka. Om du utan problem kan vara helt nykter några veckor är det nog ingen fara. Men att du ens ställer frågan är förstås en varningssignal.

SansaStark

Ja det är det även om det inte gått ut över något. Känner inte mig sugen på någon öl men mest en rädsla, för allt annat också. Som om min livsglädje försvann efter jan egentligen.. ska söka psykolog för depressionen iaf.

Du berättar att du mått dåligt under senaste halvåret och senaste 3 månaderna funderat över din relation till alkoholen och hur den påverkar ditt mående. Klokt att reflektera över helheten som du gör! Alkoholen kan förstärka om man redan mår dåligt eller kanske vara orsak till att man gör det. Det är såklart svårt att veta vilket som är hönan och ägget.

Du är inne på att eventuellt ta en vit period eller minska ner för att se om det gör skillnad, bra idé. Du har också börjat söka stöd för att prata med någon professionell om ditt mående. Du är igång nu och letar efter sätt att må bättre som fungerar för dig.

Fortsätt gärna skriv och läs här på forumet. Ibland kan det ta lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Vänliga hälsningar,
Rosette

Abbe75

kommentaren i rubriken fick jag och några kamrater i nian (måååånga år sedan) när vi skulle reta en kille för liten ........ .
ja, jag var en av de alla som gjort att många mått dåligt....

hans svar var inte bara dräpande bra, det passar även in på mycket!
Jag tänker på det svaret även när det kommer till min relation till alkohol och jag tänker som många tidigare i tråden, det är inte mängden, det är hur du mår och vad du gör av mängden.....The way you swing it!

Jag har haft en riskkonsumtion under många år som eskalerat. för en tid sedan fick jag nästan en black out av 4 glas rose...vet inte om jag drack mer efter det men min fru berättade att jag stod på gräsmattan och skrek.... Är liksom inte jag i nyktert tillstånd..

Var stark i ditt beslut, det är nyttigt att reflektera. Känn efter om du mår bättre efter en tid utan (eller med kraftigt minskad mängd) och var trygg i att vi är fler än man tror som faktiskt inte mår bra av alkoholen....

// Abbe

bulln

Det låter som du både har ångest och depression och det är väl inte många droger som är vettiga i kombination med det ;) och oavsett om du har problem med alkohol eller ej är det inte fel att avstå från den; alkohol spär ju på negativa känslor.

Som någon annan skrev så är det inte mängden som är problemet utan vad det skapar i ens liv. INGEN i min närhet skulle säga att jag har problem med alkohol men jag själv tycker att mitt drickande är överstyr och skapar för mycket negativt i livet. Hoppas det går bra för dig!

Kastvind

Hej,
Ny i detta forum och har precis bara börjat läsa, bl.a det NI skrivit ovan. Så många kloka ord och historier som bara ramlar ner som polletter i mitt eget liv.

Har aldrig tidigare tyckt eller tänkt att jag har problem med alkoholen, eller rättare sagt har jag vägrat inse att det är så och istället skyllt på annat och andra för att rättfärdiga mitt beteende när jag har druckit.

Jag har inte ansett att jag har något problem eftersom jag kan avstå, till exempel under veckorna och när jag arbetar, och även vissa gånger dricka måttligt. Men nu inser jag att alkoholen har blivit som en "belöningen" efter en hård veckas arbete och när jag dricker har jag många gånger svårt att hitta "stoppknappen".

Jag blir inte spontant dum och aggressiv när jag dricker, inte av själva drickandet. Men påverkas mina känslor så resulterar det i mer drickande och att jag därefter "tappar kontroll" och reagerar på sätt som jag inte skulle göra nykter.

"Mängden alkohol är ju inte avgörande, det är mer hur du blir som kan vara oroväckande...", "Alkoholen kan förstärka om man redan mår dåligt eller kanske vara orsak till att man gör det...", "det är inte mängden, det är hur du mår och vad du gör av mängden..." är saker som NI skrivit och som jag redan nu, efter första besöket, tar till mig.

Tack för att jag inte är ensam.

och välkommen hit! Låter bra det du skriver; en riktigt bra början och nu kan det bara bli bättre! även om du får vara förberedd på en och annan "kastvind" som du så finurligt kallar dig. Vi hörs!