Det här blir min tredje tråd , skrivet i forumet. Förstår om mina tidigare inlägg skrämt den som läst då det hamnat kanske lite mer i psykisk ohälsa,mer en bara ett alkoholproblem..
Men.. jag bollar vidare, med det faktum att jag ÄR alkoholist.. och jag har , tillsammans med det likväl psykiska problem , utöver alkoholen... fortsätter försöka hålla huvudet över ytan. O det, är svårt....
Varför dricker du? Varför dricker jag? Självklart handlar det om ett fysiskt - kroppsligt beroende. Men likväl handlar det ofta om ett psykiskt beroende .. jag är på det klara med att jag super för att slippa tänka - analysera - känna.
Sedan super jag ibland också för att KUNNA känna.. kunna känna den gemenskap, det intresse för medmänniskor , som "alla andra" verkar kunna känna rent automatiskt.. jag har liksom inte det bara av mig själv..
Jag super för att slippa oroa mig över hur andra ser mig , uppfattar mig, även om det på senaste tid gått över mer i funderingar på om alla börjar tycka jag lite väl ofta dricker lite väl mycket..
Alkoholismen börjar verkligen rota sig inom mitt sinne. Och det gör så jävla ont i mig att jag EGENTLIGEN vet SÅ mycket bättre en att mata denna svarta varg som sakta äter upp alla mina fina sidor .. och endast lämnar kvar en svart och omättad självisk egoist .. som alltid bara vill fortsätta fly , fly ifrån samma rädsla man från början försökte läka sig själv med , med alkohol.
Jag känner mig så slut , nu både fysiskt och psykiskt. I denna midsommar helg har jag fått väldigt mycket röda utslag över min kropp i samband med alkohol... både i ansiktet men även på lår och ben.. är det ett tecken på en lever som börjat ledsna på denna misshandel jag utsätter mig själv för ?