Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

InteMera

Jag läste bakåt i tråden för att påminna mig själv om hur våren varit, då vi nu haft några helt ok dagar med mannen nykter och på gott humör så flyttprojektet har lite kommit av sig några dagar.

Undrar så hur det gått för Nykteristen, hoppas du ännu läser och kanske orkar skriva några rader i nåt skede? Hoppas din tystnad innebär det gått så bra så du inte känt behov av att skriva, om inte - finns vi andra kvar här om du vill ösa av dig frustrationer ;-) Förlåt att vi hållit din tråd gående utan dig!

InteMera

Jag är inte särskilt vidskeplig men hade fått ett mail från någon horoskopsida som varnade mig för att juli kommer bli ett oförutsett kaos. Nåja, kör hårt karma säger jag - har hunnit vila och samla energi nu några veckor så kom elände och höga vågor nu då. Jag är redo att ta itu med det.

Man har väl invaggats i en falsk tro att det håller på att ordna upp sig när jag inte sett honom full på några veckor men det brukar sluta med ett bryskt uppvaknande till verkligheten när han då man minst anat slår till med en kanonfylla på typ en tisdag förmiddag. Jag ger det max till första semesterhelgen innan han är full, och till och med den tippningen har jag en känsla av jag förlorar.

InteMera

Då var världsordningen återställd. Mannens semester började för fyra timmar sen och han har redan en stigande fylla på gång...Var borta med barnen några timmar och vid hemkomst möts vi av en småvinglig man med grumlig blick, på gott humör sådär med lite för konstiga och högljudda skämt. Så ja jag förlorade till och med min egen tippning att det skulle ta tills helgen, han hann ju knappt hem innan det skulle börja drickas. Giv mig kraft att klara hans fyra lediga veckor...

InteMera

Får rätta mig själv, spriten hade bara inte hunnit "ta" när vi kom hem - nu har han redan slocknat efter att ha vinglat på stupfull en stund...Sa högt åt honom att vi nog ser han druckit att han kan sluta försöka låssas han är som vanligt. Har tänkt börja säga det varje gång han druckit, lugnt och utan anklagande bara säga att vi ser han druckit. Han ska få sluta tro det inte märks.

Sommar och semester är en fasa för många familjer där missbruk finns. Jag är själv nykter sen 1,7 år men har en sambo som vill fortsätta dricka. Läser i din tråd och det är mycket jag känner igen. Förstod att du letar boende. Jag ska också flytta. Har ett hus på gång, som jag hoppas på. Jag har också separerat tidigare. Tänkte nu göra saker på annat sätt än förra gången. Till det bättre hoppas jag. Det är bra att du funderar kring barnens skola. Men låt inte det hindra dig från att ändå se andra lösningar. Det viktigaste för barnen är att du är trygg. Tänk på hur du vill ha ditt och barnens liv om 5 år. Det går fort och ibland står man bara och stampar utan förändring.Jag märker en styrka hos dig, ta fram mer av den sidan.. Kram

InteMera

Dina ord värmer, att någon kan se en styrka i allt mitt suckande, ältande och funderande. Tack, det du skriver stärker mig ytterligare ❤️. Exakt det du skriver om att fundera hur man vill livet ser ut om 5 år är just det som driver mig att göra en förändring. Jag vill inte hela barnens uppväxt präglas av fylla och jag vill inte bli gammal tillsammans med en mänska som hellre dricker sin fritid än gör nåt annat. Och det har hållit på länge nog, länge nog jag svalt min stolthet och tolererat hans beteende. Han blir riktigt elak som full och ibland sitter det i även nykter. Till all tur har jag en såpass stark självkänsla så jag tar inte åt mig, jag vet jag är värd bättre.

Så ja jag letar boende och har satt en tidsgräns på ett år för mig att ta mig ut, händer nåt akut flyttar vi givetvis genast ut. Jag vill göra separationen med ordning, både ekonomiskt och med tanke på att det ska bli bra för barnen sen på lång sikt. Så jag jobbar på lite i taget med att ordna allt praktiskt, prata med banker mäklare advokater och alla andra som kan vara bra att ha förberett samtidigt som jag sorterar ut saker hemma och packar ner lite ifall flytten skulle bli akut så går det att gör fort.

Vad bra att du själv miss lyckad tagit beslutet att bryta ett förhållande som inte längre fungerar, det är ändå aldrig lätt men känns säkert bra om du har ett hus på gång! Som du säger måste man bara sluta stampa på stället och ta itu med det! Lycka till med ditt hus!

InteMera

Första dagen idag för mig tillbaka på jobb efter en skön semsester.

Fick igår ett tips på ett attraktivt hus som kommer till salu inom kort, hoppas snart och till ett vettigt pris så saker kanske kunde börja röra på sig snart för vet inte hur mycket mer fylla man kan tåla.

Saga689

En bekant till mig vars pappa var alkoholiserad, sa att enligt henne blir de flesta alkoholister elaka till slut. Hennes pappa var harmlös emot andra, sina barn och så men emot sin fru, mamman var han fruktansvärt elak. Min bekant sa till mig när jag ännu en gång gett min sambo en chans till: Lycka till, men vilket tråkigt liv du kommer få. Pappan ramlade så småningom nerför trappan och dog men frun var då redan dement och kunde aldrig riktigt njuta av sitt liv fullt ut. Detta har jag tänkt på mycket och vill inte slösa bort mitt liv.

Bedrövadsambo

Är dottern för gammal för fritids? Men i så fall måste du ju ringa soc och berätta som det är, att dottern inte vågar vara ensam hemma med sin pappa. Du kanske kan börja med att ringa anonymt och kolla läget? Svårt för dig att funka på jobbet under sådana förhållanden, och otroligt jobbigt för dottern ?

InteMera

Fritids har stängt i juli men dottern är bokad så snart dom öppnar igen, så på nåt sätt måste vi ta oss igenom domhär veckorna. Ska försöka ta ett samtal med mannen att jag inte vill han dricker på dagarna, men misstänker jag bara möts av smäll i dörrar och vad i helsike jag tjatar om, han har ju semester...

Li-Lo

Jag läste ditt inlägg igår där du beskriver hur din dotter ringer med oro och med kunskap om hur mycket hennes pappa druckit då hon varit ensam med honom. Det låter som att hon försöker kontrollera situationen och att hennes uppmärksamhet riktas mot pappans drickande. Utifrån dina inlägg och dina fina svar till andra så ser jag att du verkligen tar ansvar och jobbar hårt för att förändra din och din dotters situation. Samtidigt hänger orden/oron kvar i mig om att ni har veckor av samma framför er. Du nämner även att ni inte har några andra vuxna som kan ta ansvar för din dotter då du arbetar. Du gav ett så fint råd till en annan användare om att ringa socialtjänsten, anonymt till en start, och höra vad de kan erbjuda.

Kanske har din kommun något att erbjuda din dotter?

Tack för att du beskriver hur det kan vara och för att du har modet att berätta lite om hur det är för din dotter. Du sätter verkligen fingret på hur en förälders drickande kan skapa mönster hos barn. De vill "passa på" och "rapportera", deras tankar handlar allt mer om alkohol och den som dricker än på dem själva.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Fattar inte... – ska ett litet barn vara tvingad att umgås med en missbrukare hela dagarna?! Vad säger soc?

InteMera

Har lyckats ordna lite program halva dagar till dottern så det inte blir hemmasittande och kortar min arbetstid och dottern vet hon kan ringa mig när som helst, åker hem på lunch och kan ta henne med mig om det behövs. Dessvärre har socialkansliet i min kommun stängt nu till slutet av juli men tror jag lyckas trolla fram lösningar för dessa veckor ändå. Det gör mig galen att han inte fattar själv att hon ser och mycket väl förstår hur det kan sluta! Idag är dom på utflykt till bekanta så blir inget dricka på dagen vet jag. Tack för att ni bryr er, min sits är inte lätt och jag gör allt jag kan för att ta oss ur situationen!

Det är väl försent nu, men bara så att du vet: fritids får inte stänga. Varken på sommaren, på planeringsdagar eller annars. Inte förskolan heller. Om de stänger måste de ordna nåt till de som har behov. Bra att du lyckats ordna nåt för dottern. Ett elände att det ska behövas. Blir så förbannad på din egoist till man.

InteMera

Det har varit en sjuhelsikes vecka. Mannen tog en riktig snabbfylla. Nu räcker det. Tålamodet är slut och eftersom han inte ser nåt fel ska jag sluta hoppas på nån ändring också. Nu går jag vidare med mitt liv, ska på allvar börja ordna med allt och hoppas allt löser sig för mig och barnen. Vad han vill med resten av sitt liv, dricka tydligen, struntar jag i.

Dis

Vill jag ge till dig! ❤️ Det är så obegripligt, så sorgligt, att de inte förstår, inte vill se all den smärta de orsakar genom sitt missbruk och sina lögner. Oförståeligt för sådana som oss. Skönt att du i alla fall har möjlighet att sticka iväg när han håller på som värst. Ingen ska behöva leva i detta! ?

InteMera

Ibland gör livet saker med en för att man inte förstår bättre själv. Jag blev sjuk. Riktigt akut sjuk. Intagen på akuten. Hamnade på intensiven och sen avdelning på sjukhuset. Har nu sluppit hem men är sjukskriven ett tag för att vila, mår bra men är så ohyggligt trött. Det kunde ha gått illa, livshotande. Men jag mår bra nu. Kroppen stängde ner, satte ner foten att nu får det vara nog. Nog med stress och elände, kroppen klarar inte mer. Finns ingen medicinsk orsak till det som hände, det bara kom. Men jag vet orsaken. Mitt liv som det sett ut senaste åren. Klart organ tar stryk av ständig oro, ilska, stress och maktlöshet.

Till och med mannen verkar rätt skärrad. Ställer upp. Har helt låtit bli drickat sen det hände och tagit hand om barn, hushåll och mig. Så kanske det kom nåt gott av episoden och jag tackar min lyckliga stjärna jag ännu är här. För det fanns en risk att det inte skulle slutat lyckligt. Att mina barn skulle lämnats åt sitt öde att leva själva med sina drickande pappor med mamma i himlen. Och den tanken får mig att orka kämpa lite till framåt, till ett liv jag vill ha. Till det liv jag kan på riktigt leva med utan att bli sjuk igen. Känner mig ödmjuk och samtidigt ledsen, så många känslor som svävar fram ur dunklet.

Ta hand om er alla ni där ute! Man vet aldrig när ens sista stund är kommen, lev varje dag som om den vore er sista!