... jag vet det, är väl medveten om att jag dricker sjukliga mängder dagligen...

Lyckas ändå upprätthålla livet med bravur (än)...

Min undran är; Hur motiverar man sig att sluta då kunskapen i sig inte räcker till? Hur gör ni tappra fantastiska kämpar???

Tofslan

Försök hålla uppe ett längre tag nu (lättare sagt än gjort!) och se hur kroppen mår. Som Liten stor säger så vill du väl inte gå igenom abstinensen igen? En dag i taget.

Patetisknr1

Den är en lurig jävel men ger en eftertanke ändå.

Gårdagen känns lyckad även om jag drack... dock höll jag mig till 3 enheter, brukar vars minst det dubbla sen tappar jag räkningen...

Ny dag... skulle ge mycket för att ta ett rejält glas innan jobbet och ta med mig lite snutte... men jag ska inte.... dygnet får börja med nyktra timmar.

Har tidigare gett mig in på att gå all-in och sluta helt och tvärt. Det har alltid gått åt helvete i slutet. Jag är på tok för svart/vit och måste prova en annan väg, vilken som är rätt vet jag inte och allt känns lika deprimerande...

Att det känns deprimerande svårt ingår liksom i a-kittet. Alkoholen kidnappar hjärnan precis på det sättet (som en trojan!) så att du inte förmår annat än följa dess krav på att fortsätta pensla hjärnan med giftet. Det är ju ett nervgift vi talar om! Därför måste förnuftet se till att du plockar bort a så att du sedan kan välja ditt liv bättre, fri från dimmorna och den skapade depressionen. Du är på väg nu?