Hej!

Jag tillhör veteranerna här inne och såg till min fasa att jag varit medlem över 4 år!
Allt har varit upp eller ner dessa år.
Har varit vit i 5 månader här, 3 månader där, osv.
Så har det hållit på och jag har mått så bra de perioder jag varit utan A. Är dock en speedad person och tränar så mycket jag kan för att hålla oro och ångest borta.
Är ganska stressad inombords och har svårt att sätta fingret på oron. Jag har ett arbete där jag är extremt mycket borta från hemmet i perioder utomlands.
Det hjälper ju inte till att hålla mig nykter.
Hade samtidigt en uppväxt med mycket stryk och märklig förnedring på andra sätt, självklart finns det med i bagaget men känner mig färdig med det.

För att göra en lång historia kort så har det senaste tiden eskalerat så pass och jag har gjort bort mig flera gånger med sjuka mail till höger o vänster och lögner till dem jag älskar mest.
Dricker jag så kan jag inte sluta utan sitter uppe hela natten och kryper i säng famåt 05:00 på morgonen. Måste sedan ligga i sängen hela dagen och kvällen därpå tills det är dags att lägga sig igen.
Nu är jag återigen ute och reser under lång tid. Är bra på det jag gör och är en person som ständigt ska prestera och har väldigt svårt att släppa saker o ting. Sover som en kratta och vaknar alltid efter någon timmes sömn och börjar älta en massa skit.

Nu, tänkte jag då först och främst säga att denna gång är jag färdig, denna gång finns det ingen återvändo. Alla dessa gånger jag lovat och misslyckats, nu vill jag inte mer. Nu vill jag lyckas och kommer göra det. Nu vill jag må bra och inte vara så fylld av ångest och alkoholsug längre.
Idag är det en alldeles perfekt dag att börja om och vandra åt andra hållet.
Idag är första dagen på min nya resa.och denna gång kan jag nå min destination.
Kraft och styrka till mig.

LP

Vilket starkt beslut att säga upp sig. Du valde dig själv och din familj med det beslutet.
Fortsätt nu att välja dig själv. Det är verkligen inte så omöjligt som det känns ibland när livet rasar på i för hög hastighet. Nu har du tid. Ta vara på den. Det andra ordnar sig ska du se.

konstnären

blev så glad när jag fick se dig här inne, men inte glad att du mår så dåligt. Jag har ju själv varit inne här ett antal gånger. Har varit nykter nu sedan 4 maj, men jag var tvungen att åka in på avgiftning, var ett vrak så mannen körde upp mig, det var ingen rolig historia, men, men jag har fått en chans till och den ska jag ta. Ge din familj denna fina gåva, du kan jag vet, alternativet behöver jag ju inte tala om för dig. Jag tog antabus i 2 månader men ska nu klara mig utan dom, jag har inget val, om jag inte vill tillbaka till underjorden.
Tänker på dig och du har styrkan
Kramar Konstnären

LillPer

Ja allt är nog rätt som ni säger. Är dock kvar i Asien och har flera långa dagar kvar innan jag ska hem. Funderar på att avbryta o flyga hem för jag mår så dåligt. Har druckit igen och denna miljö ensam på hotellrum är pesten för mig.
Min mage har klappat ihop helt och jag får inte behålla någonting.
Om jag kommer hem vet jag att jag börjar om på ny kula, det gör jag här också men det är svårt. Jag faller i fällorna så lätt. Det stavas SVAG.
Konstnären, vad skönt att höra om dina två månader, allt kommer bli bra, jag måste komma fram till lugn och insikt. Finns det någon som kan rekomendera ett behandlingshem? Jag ska börja hos terapeut i Augusti igen och det känns bra. Jag bor nära Gtbg. I väst.
LP

LillPer

Här borta är klockan 04:30 och jag har inte sovit på hela natten.
Väntar på frukost men tror inte jag kan äta utan att det kommer ut direkt. Känns som mitt system har fått nog på riktigt och det är nog den kraftigaste varning jag kan få. Seriöst så står jag inte ut med detta mer och har ju sagt upp mig från arbetet och nu närmast undrar jag om någon läkare skulle sjukskriva mig för mina sömnproblem, mage och inre stress som gjort sig påmind på alla möjliga märkliga vis sista tiden.
Känner mig verkligen svag o sjuk. Vet att jag återhämtar mig snabbt och blir stark och då är jag på flaskan igen.
Här handlar det om att bryta på riktigt och min fru mår också dåligt över att ha börjat dricka mer så vi får köra tillsammans fast hon vill inte lägga av helt och behöver det inte heller som jag gör.
Det hjälper mycket att gå in här och läsa, jag är dock skraj redan nu när alkis hjärnan slår till om några dagar.
Fy fan, hur gör jag då för att mota djävulen i grind?
Ska nog börja med att resa hem illa kvickt.
Skiter i det här nu och om resultatet av mitt arbete inte når toppen, hur ska det kunna göra det när man är helt ensam?
Tillsammans är alltid starkare och i min kedja finns bara en länk och den är riktigt svag just nu. Oroar mig som vanligt för att svika och inte prestera fullt ut.
Måste tänka på mig och min nykterhet nu.
Dag 2 har börjat.
Lp

... LP. Vill bara skicka en liten styrkekram till dig långt, långt bort. Blir berörd av ditt inlägg, detta kan bli din vändpunkt! Här finns många stöttande cyberänglar. Ta hand om dig nu och läs dina egna inlägg om några dgr när a-hjärnan glömt bort all skit som giftet gör med dig.

JasonLee

Du sa upp dig från ditt jobb för att få till en förändring i ditt liv, de är starkt och modigt!!
Du löser det!!

Mammy Blue

Du har hamnat i klorna på en beroendeframkallande drog, då kan man känna sej svag, men det hjälper inte att vara stark heller. Bra att du sagt upp dej, nu kan du ta hjälp, resande arbete gör det svårt att få stabiliteten som behövs, själv är INTE bäste dräng, ensam är INTE stark i detta fall. Förlåt att jag dundrar in såhär, blev bara lite engagerad...
Kram!
/MB

Mammy Blue

i ett inlägg upptill: ..."och börjar äta en massa skit" - det gav mej tanken att du kanske skulle ta och börja med att se över kosten?? Bitten Jonsson, beroende- expert, hävdar med emfas att alla beroenden vi kan drabbas av såsom alkohol, spel, droger men även socker (!) bygger om hjärnan på samma sätt, och att man kan ha flera olika beroenden. Jag har varit nykter nu i drygt fyra år, och nu har sockerberoendet verkligen blommat ut. Rekommenderar hennes bok "Sockerbomben i din hjärna 3.0", man får mycket kunskap om biokemi och om hur det kan bli som det blir.
/MB

LillPer

Hej Mammy Blue, tack för du hör o ser mig! Jag hade dock skrivit "Sover som en kratta och vaknar alltid efter någon timmes sömn och börjar älta en massa skit."
Älta inte äta, hahaha. Jag fick gå tillbaka och läsa allt igen för jag kände inte igen det. Har tack o lov inga matberoenden att oroa mig för. Sedan är det rätt att ensam inte är stark och det skrev jag också, tack det får man inte glömma men det gäller att ha rätt människor runt sig annars är man ensam ändå.
Sköt om dig och vilken resa du gjort, 4 år!
Lp

LillPer

Tack Morgondag, Jason Lee o Mammy blue för era rader.
Det hjälper mer än man tror.
Att gå tillbaka o läsa det man skrivit då man mådde skit är en märklig känsla av att dels inte känna igen mig riktigt och att jag överdriver.
Må så vara, men det speglar helt enkelt exakt hur jag mådde då och är ju ytterligare en varning över att jag bagatelliserar allt då jag återhämtat mig från senste fyllan några dagar eller vecka senare.
Usch vad lömskt det är.
LP

LillPer

Hur länge brukar det normalt ta innan alla ens tankar släpper att bara tänka på alkohol? Och hur länge brukar det ta innan man bara då och då tänker på det? Vet att det givetvis är individuellt men hur har det varit för er andra?
Lp

Rosen

Men det vet du säkert redan. Den dagen du inte alls funderar över detta jävla gift är du en fri människa! Jag är dessvärre inte där ännu.

LillPer

Jag förstår helt och frågan är korkad men på något vis ändå ett tecken för egen del att jag ska dit. Du formulerar det väldigt enkelt o koncist!
Wham!
Tack, vi kämpar på väg mot frihet och god tankar.

Jag förstår att du skulle vilja ha ett svar på det, vilket ju inte går. Jag tror att de första veckorna får man vara beredd på mycket tankar. Men varken tankar eller sug kan tvinga en att dricka. Jag vill minnas att efter några veckor redan så fylldes jag av stolthet och glädje över att jag var nykter så alkoholtankarna var åt det positiva hållet. Att jag slapp dricka. Tankar är också bearbetning. Var inte rädd för tankarna men var klar över att du inte ska dricka, no matter what. Du kan.

Mitt svar är ca 2 mån, under den perioden hade jag dagliga tankar på a. Särskilt i början nästan hela tiden. Sen försvann det mer och mer och när jag tänkte på det sen då var det snarare med känslan att vara nöjd med att jag inte drack. Kl 14 en lördag t ex... att inte behöva stressa till systemet. Nu dricker jag för ofta igen, inte som förr men.... och tankarna är där. Tar mycket onödig tid att fundera på alkohol. Riktigt tröttsamt faktiskt, men nu kommer en nykter period. Ska bli skönt.

Jag har varit alltmer nykter de senaste 9 mån. Tänker på a gör jag dock varje dag... eftersom jag är inne här på forumet! Tänker, känner efter, bearbetar, och märker att a alltmer tappar greppet över mig! Det känns bra att ha garden uppe så att jag inte övermannas av alkoholens förföriskhet. Anfall är bästa försvar. "Attack!!" som Rövarkulan brukar skrika!

PP

Fint att du är tillbaka. Instämmer med Santorini. Tankarna är inget farliga, går för övrigt upp och ner, och tänker fortsatt på det ibland efter över 3,5 år. So what? Det är ju inget problem egentligen, om det tar 10 år eller längre, så länge vi inte dricker. Det är priset vi betalar efter alla år av överkonsumtion. Har sagt det tidigare, det är resultatet, och inget att göra något åt. Det blir ju bara bättre och bättre, så det finns ingen anledning att gruva sig för det, eller tycka synd om sig själv. Det är det vi alkoholister annars är experter på. När vi fattar att det inte är "haledudane så synd om mig" utan tar ansvar helt och fullt för vår nykterhet, blir allt så mycket bättre. Men det tar tid att komma in i den insikten. Ge dig själv dag för dag. Tiden förbättrar, och om ett par år ser allt annorlunda ut. Minns att Adde skrev ungefär samma sak till mig för ett par år sedan. Tålamod!!!
Lycka till Lillper, och se nu för fasiken till att detta får bli din vändpunkt ;-)
I all välmening
//PP

PP

Till att du sa upp dig från jobbet.vet ju hur detta har varit svårt under lång tid, och förstår beslutet var svårt, då jag har lärt "känna" dig som en högpresterande person, med allt positivt och negativt det för med sig. Själv varit i samma sits, men idag skulle jag i framtiden hellre vara en pensionär utan vare sig större karriär bakom mig, ja till och med lite fattigare än framgångsrik och nedsupen. Livet är inte evigt, så mycket är säkert....

konstnären

blir ledsen att du har det så jobbigt. Den där A-jävulen är för djävlig, en värdig motståndare kan man lugnt säga. Har ju testat så många ggr och det har inte funkat en enda gång, så nu inbillar jag mig inte att jag kan dricka måttligt. Du är ingen svag människa det är ju inte lätt, värsta jobbet jag någonsin haft, går inte att jämföra med något annat. Nu när jag mår så bra måste jag hålla tungan rätt i mun, ifall det skulle komma ett sånt där jättesug och bära iväg med mig ner till avgrunden. Finns inga som helst alternativ för mig. Min mage pajade fullständigt vid mitt sista återfall, kunde inte börja äta förrän jag fått B-injektioner och då kom aptiten ganska fort. Ger dig all min styrka och håller din hand.
Kramar konstnären