av Blivande2barnsmamman

Kommer man kunna lita på sin respektive igen om att dom inte dricker igen?

Min sambo och far till vår dotter och kommande son har gått med på mitt ultimatum att inte dricka mera. Han har nu gått på 3 AA möten men ikväll slogs jag utav tanken att jag tror han har druckit igen.. det gick så långt att jag filmade när han satt och nickade till på sängkanten efter att ha varit ute i köket och fumlat med något.
Jag kan inte känna någon spritdoft och mig veterligen finns det ingen sprit hemma men ändå finns misstanken där att han verkar påverkad :(

Vårt andra barn beräknas födas om 22 dagar jag känner så stor ångest över detta.

Nea
mån, 2017-07-10 - 10:12

Jag känner med dig och blir verkligen beklämd av din situation. Det är nu när du är höggravid som du som bäst behöver trygghet och samla kraft inför förlossning och kommande babyliv.

Under hela min graviditet anade jag att något pågick, eftersom min sambo var olik sig och saknade ärligt engagemang i graviditeten. Det visade sig långt senare att han hade missbruksproblem och att inte ens vårt efterlängtade barn var tillräckligt för att ta tag i sina problem på allvar. Nu är vi separerade och jag har ny energi att ge mina barn när jag slipper oroa mig för honom. Det är tufft med vaknätter, barnsjukdomar och känslan av att inte räcka till, men det är ändå lättare att vara ensam i det än att vara ensam i tvåsamheten.

Jag hoppas att din partner verkligen kan hålla sig nykter och blir fri från sina problem, så att nu kan fortsätta som en hel familj. Men jag förstår din vånda, för det är oerhört svårt att lita på en alkoholist.

Jag vill inte råda dig till någonting utan hoppas att du kan lyssna till din magkänsla och fatta ett beslut. Det är svårt att göra stora livsförändrkngar så nära inpå att ditt barn ska komma till världen. Kan du leva med oron eller skulle du må bättre på egen hand tillsammans med barnen? Finns det stöd i din närhet? Kan du lufta dina tankar med föräldrar, syskon eller en vän? Oavsett om du väljer att stanna med din partner eller fortsätta utan honom kan du behöva stöd att hantera situationen. Och fortsätt att skriva här. Det finns en massa kloka människor här som kan boosta dig, inspirera och hjälpa dig att sortera tankarna.
Kram

AliceAlice
mån, 2017-07-10 - 12:55

...som måste visa att han går att lita på. Sen måste du släppa det medberoendetänket som man får/skaffar som anhörig, men det tar tid och det måste få ta tid. Sen finns det aldrig garantier, han kan vara nykter en månad, ett år 10 år...och sedan ta ett återfall, men han kan lika gärna bli sjuk... vi har aldrig några garantier.

Som jag ser det är det så mycket mer än alkoholen som gör familjen destruktiv, beteendet, rent praktiska saker när man har barn som om man vågar lämna barnen till honom, hämtar han på dagis som han sagt, i vilket skick är han osv. Det är en tung börda för dig!

Även om man inte ska behöva så kan det vara bra att ha nödlösningar, kan din dotter bo hos farmor/mormor/annan anhörig/kompis... om du behöver stanna någon dag efter att lillebror kommit? Vem vet? Ställ inte upp på att dölja hans missbruk för omgivningen, det tjänar du inget på, du behöver stöd av dem som står dig nära!

Att du vet att det inte finns alkohol hemma är ingen garanti, han kan ha gömt, ingen är slugare än en missbrukare på att gömma! Han kan också ha bytt alkoholen mot tabletter av något slag.

Hur länge har han varit nykter? Kan det vara abstinenssymtom? Ett tips är att skaffa alkolås till bilen, om ni har någon, då kan han inte köra onykter, du kan lätt testa honom för med stor säkerhet talar din magkänsla om att något inte står rätt till. Lita på dig själv! Det finns missbrukare som nekar till att de dricker trotts att anhöriga står bredvid dem och ser...då är det saft i vinflaskan, juice i whisky flaskan osv...

Kan du prata med din barnmorska nu eller med BVC efter förlossningen? För ni behöver stöd och hjälp hela familjen!!!

En massa styrkekramar till dig som skulle behövt lägga tid o energi på dig själv! / Alice

Blivande2barnsmamman
mån, 2017-07-10 - 15:47

Jag uppskattar det du skriver om att berätta och lufta för dom anhöriga för det är precis det jag gjort så jag får ju väldigt mycket skuld utav sambon att jag gjort att det blivit stelt mellan alla nu och att han kommer alltidnfå vara svarta fåret allt är mitt fel etc.

Men då jag levt med en annan alkoholist så kände jag och har även sagt till min sambo att INTE igen att jag lever ett dubbelliv och hittar på den ena efter den andra ursäkten i olika situationer :(
Nu har jag sån ångest över hur jag ska hantera förlossningen eventuellt själv.
Vi är dessutom mitt uppe i en flytt till större lägenhet och allt är bara ett stort ångest moln över mig.

Blivande2barnsmamman
mån, 2017-07-10 - 15:53

Ja hela närmsta släkten vet och han är självklart skitförbannad över detta ibland får han mig att känna mig riktigt pissig som har berättat men jag känner ändå att det är rätt och att jag ändå gjort det lättare för honom genom att faktiskt berätta.
Jag har absolut ett nät om saker skulle krisa men ångesten att behöva föda själv och att bli ensamstående är stor.
Beroendet har kommit efter att han gjort en gastric bypass operation. Innan fanns inte dessa tendenser alls och han vet hela min bakgrund med ett ex som drack och misshandlade mig. Varför jag egentligen är kvar är ju för barnen och vetskapen om att han inte varit såhär hela tiden.

Sen att vi håller på och flyttar mitt i allt gör inte saken lättare heller.
Allt känns bara skit :(

Dis
mån, 2017-07-10 - 20:58

Önskar att jag kunde ge dig en varm kram! Förstår så väl vad du går igenom, osäkerheten och oförmågan att lita på alkoholisten som lovat bot och bättring (för hundrade gången). Min sambo är också nyligen nykter efter att jag gav honom ett ultimatum för snart tre veckor sen. Men går runt med en konstant klump i magen över att han ändå ska dricka.

Håller med AliceAlice - försök att ordna med en backup för ditt äldsta barn i förbindelse med förlossningen. Och kanske du också har någon som kan vara backup på att följa med till sjukhuset och vara med som ett stöd under födseln.

Det är också jättebra att du berättat för omgivningen om hans missbruk - det är inget du ska behöva dölja för hans skull om det får dig att må dåligt. Tror det är typiskt alkoholistbeteende att skuldbelägga den andra, detsamma gjorde min sambo när jag berättade för några vänner.

Jag skickar dig många styrkekramar!