Hej alla!
Igår så var jag äntligen och tog Antabus igen. Har fallit tillbaka ca 4-5 ggr under det senaste 1,5 året.
Jag har läst många av era inlägg och diskussioner här och jag börjar förstå att det är 0 som gäller för mig. Jag måste helt enkelt ändra min syn på hur jag vill leva mitt liv framöver. Visst, det är tråkigt att inte kunna ta ett glas vin som "alla andra" en fredagskväll eller vid speciella tillfällen men jag har som sagt redan förbrukat min ranson för ett helt liv skulle jag tro.
Allt började när jag levde med min sons pappa för ca 15 år sedan. Han hade Borderline Personlighetsstörning och det var då jag började dricka 1-2 glas vin på em/kvällen för att orka med allt... Ta hand om hans 3 barn sedan tidigare plus våran lille son. Den mängden höll jag mig till i säkert 13 år (mer eller mindre). Jag hade en regel för mig själv att aldrig dricka före kvart i fem (därav mitt aliasnamn här). Nu är vi skilda sedan länge men alkoholen hängde med.
Senaste tiden har jag dock ökat intaget till 1 flaska vin och ibland lite mer än det... USCH... Det känns iaf skönt nu att ha börjat på ny kula med Antabus. Jag vill inte vakna varje morgon, ofräsch och med ångest över kvällen innan. I dag är andra dagen utan alkohol. KÄNNS SKÖNT.
Fortsättning följer...