av Malta

Har gjort så många uppehåll med A, men trillar dit igen och igen och igen... Just nu är jag nybliven singel. Känslan av att ha en egen lägenhet och ett liv som jag kan bestämma över själv, till stora delar, kändes fantastisk. Men, sen när jag plötsligt insåg hur ensam jag känner mig när barnen är iväg, lockade mig i fällan igen. Jag behöver bryta med A nu, för att det inte ska gå helt åt skogen längre fram.

Men, när jag kommer hem och det är så tomt, så blir jag helt vilsen. Jag tycker egentligen om (självvald) ensamhet, att ibland bara få rå om mig själv. Jag var helt oförberedd på hur jobbigt det skulle kännas med tomheten som uppstår när en familj splittras. Jag vill så gärna välja livet och inte fly in i en tillfällig dimma när jag är ensam. Jag aktiverar mig, men det går ju inte att göra hela tiden.

Behöver pepp :) Jag vill verkligen inte köpa vin någonsin igen (eller annat med alkoholhaltigt innehåll).

Lycka till alla ni andra därute som kämpar!

Tofslan
ons, 2017-07-12 - 18:02

Nu är det ju perfekt timing för dig att hålla uppe med alkoholen och ta hand om dig själv. Du säger ju själv att du verkligen inte vill köpa vin någonsin igen, det är ju jättebra! Träning funkar bra för mig, både för att hålla suget borta och man mår så mycket bättre generellt. Jag tar långa promenader varje dag :) det är många här inne som kan stötta och ge dig goda råd.
Lycka till du med!

SkåneTösen
ons, 2017-07-12 - 18:02

Bra att du insett att du har problem med alkoholen, det är första steget mot att bli fri.
Det här forumet har varit en stor hjälp för mig och många andra, hoppas det kommer hjälpa dig också.
Det går att ta sig ur missbruket.
Kan du tänka dig att söka hjälp?
Det finns olika former av hjälp, själv gick jag hos en alkoholterapeut i början min nykerhet.

Malta
ons, 2017-07-12 - 18:17

Jag har haft långa uppehåll på ca 2 år åt gången. Gått på AA i flera år, sökt hjälp på alkoholmottagning testat olika mediciner. Jag tror att jag behöver lära mig att vara med mig själv. Och, det bästa stödet är ju ni :) Att slippa känna mig helt ensam.

Malta
ons, 2017-07-12 - 18:21

Älskar träning :) Hade inte tagit mig så här långt utan den. Hoppas att komma igång igen efter en månads uppehåll. Därför mitt rop här ute, att hitta "livlinor" att hålla fast i och hitta tillbaka. Tacksam för era svar :) Det betyder mer än vad ni kanske inser :)

Dionysa
ons, 2017-07-12 - 18:37

Jag "tränar" inte. Däremot gör jag ett par mil på elcykel (trampar mycket!), promenerar, tar trappor,... gör allt möjligt vardagsmotionerande. Känn skönt, gör mig piggare! Är det kul och naturligt så blir det gjort!

Malta
ons, 2017-07-12 - 18:43

"Vardagsträning" är det bästa. Dålig på det. Cyklade enormt mycket fram till för ett halvår sen när min 2a cykel på kort tid blev stulen. Sen tog jag det som en ursäkt att låta bli. Kanske dags att plocka fram cykeln igen. Kram

Malta
ons, 2017-07-12 - 19:19

Känns ok, men saknar familjen. Hur känns det själv?

Malta
ons, 2017-07-12 - 19:34

Jag kan kanske hålla upp, men jag verkar ju inte veta hur jag ska hålla det. Det går ju inte tänka för evigt och inte idag är en för kort stund, men kanske är det där det behöver landa. Inte idag och det är gott nog... Men jösses, vad svårt :/

Tofslan
ons, 2017-07-12 - 19:39

...jag är absolut ingen expert. Har precis erkänt för mig själv att jag har problem, och äntligen tagit tag i det. Jag är heller inte helt säker på att jag vill vara nykter resten av livet. Mitt kortsiktiga mål är tills augusti, sen får vi se. Jag vill nog vara nykter längre. Men jag tycker inte du ska tänka så långsiktigt. En dag i taget funkar bra. I alla fall såhär i början. Finns många här som har varit nyktra läääänge som kan ge dig bättre råd. Läs i tråden "det vidare livet" :)

Malta
ons, 2017-07-12 - 20:09

Tror att var o en kan bidra, oavsett längden och insikten gällande alkohol och nykterhet. Jag tror att "bara" att få utbyta erfarenheter hjälper långt. På AA fick jag lätt ångest över alla som var där med 10, 20, 30-års nykterhet. Det var många som varit med länge och då, istället för att se och vilja ha det de har, var det lätt att fråga sig själv - vad är det jag saknar? Så alla "råd", utbyte av erfarenheter är ovärderlig. Jag tänker mig att det finns många kloka tankar i denna grupp. Jag gick med under annat nick för ca 9 år sen - jösses vad tiden går! Och, ja, det har gått bra under långa perioder och, nej, det behöver inte vara så "deppigt" att en faller gång på gång. Vet många som lyckats när de väl tog itu med saken. Vägen är brokig :) Vi kunde ju haft cancer, autoimmun sjukdom som gör livet till upp- och nedgångar. Det däremot är inte lika skambelagt. Min mamma fick en sjukdom som man inte brukar få när man var i hennes ålder. Tog lång tid innan läkarna kom på vad det var. Hon fick äta cellgifter och massa andra mediciner. Sjukdomen brukar läka ut sig själv efter 4-5 år. Hennes gjorde inte det. Hon har fått fortsätta medicinera och kolla levervärden kontinuerligt, då levern tar stryk av medicinerna. Hon har valt att leva sitt liv som vanligt. Hon jobbar och står i. Ingen har ifrågasatt henne över varför just hon fick sjukdomen i fel ålder och att den inte läkte ut sig som den brukar göra. Jag tänker att vi kämpar med vår problematik och ingen röst är oviktig. Att vi kan dela våra problem och hitta stöd, tröst, en medmänniska är viktigt :) Viktigare än vilken bakgrund eller längd vi har gällande vår kamp. :) Hoppas jag inte lät som en predikant. Inte meningen i så fall ?

Tofslan
ons, 2017-07-12 - 22:13

Jag ville inte bara låta för confident när jag knappt har varit nykter en vecka ;) men förstår vad du menar med att alla bidrar. Älskar detta forumet, väldigt skönt att få feedback och råd på det man skriver. Man känner sig mindre ensam med sina problem. Har också läst här ett par år innan jag gjorde min tråd. Din mamma är stark, mår hon bättre nu? Får jag fråga vilken sjukdom det är, eller vill du hålla det privat? Det viktigaste med forumet är gemenskapen, som du säger, kanske viktigare än bakgrund och längd på nykterhet :) känns som att vi verkligen kan stötta varandra! Du är en förebild ändå med 2 år nykter.

Malta
ons, 2017-07-12 - 22:29

:) Kommer nog aldrig känna mig som en förebild, då jag inte lyckas fullt ut. Men, kanske är det där skon klämmer för många av oss? Vi vill så mycket och helst ska det hänt redan igår.
Mamma har pemfigoid. Den finns i flera varianter och vetenskapen har nog gått framåt sen hon blev sjuk.

God natt o sov gott alla kämpar där ute i cyberrymden!

Pi31415
tors, 2017-07-13 - 10:54

och du ska absolut inte misströsta och trycka ner dig själv för att du börjat dricka igen efter några längre uppehåll.
Om du läser runt i trådarna här på forumet, så ser du att de flesta av oss som kämpar har gjort likadant. Alltså haft något eller några längre uppehåll, och sedan ramlat dit igen. Det verkar nästan vara standard för den här sjukdomen vi har, att vi inte ska klara av att bli hållbart nyktra på första försöket.

När man har ett längre uppehåll, så får kroppen vila och återhämta sig. Man får också känna hur bra det är att leva utan alkoholen. Om man sedan återupptar drickandet, av en eller annan orsak, brukar drickandet eskalera. Sjukdomen är progressiv. Då blir man mer övertygad om att man måste sträva efter ett nyktert liv.

Så misströsta inte Malta. Du gör samma resa och befinner dig i samma process, som många av oss andra. Dessutom har du ett förnuftigt resonemang i dina inlägg. Du funderar och vrider och vänder på olika alternativ. Din hjärna bearbetar olika utvägar för att befria dig från alkoholen. Det är hundra gånger bättre än att resignera och fortsätta missbruka alkoholen, då tankeverksamheten i huvudsak upptas av av drickandet och allt planerande därikring.

Det finns ingen enkel universallösning. Lösningen är att sluta dricka, och inte börja igen. Det är inte enkelt, det är en lång och mödosam mental process. Du har kommit långt i den processen, och du kan lyckas.