min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

... kan vara utmanande. Men läste lite på din tråd från början, där finns lite viktiga påminnelser kanske. Vi kämpar på och varm kram tillbaka!

MM. Vi har alla våra utmaningar när det gäller beroendet. Men vi har så mycket mer att vara nyktra för. Själv sitter jag här snygg, smart och snart singel (skämt) Allvarligt talat så känner jag mig betydligt starkare och mycket mer i form än jag gjort på många år.. Vi klarar nog sommarens a-utmaningar. Får väl låsa in oss någonstans om det blir för jäkligt!! Stor kram..

Klart du är. Nyktra kvinnor är starka, vackra och farliga. Vi ser och kommer ihåg allt. En nykter hjärna är skarp och anses nog lite farlig.
Kanske därför man numera blir bortvald ibland när det är fest på gång?

Jag hänger mig kvar i min Sober Bar. Jag lyckas nog lirka mig ur suget och det är inte en sådan akut sug. Mer som ett litet grått moln som hänger ovanför mig....

Kram fina M L

sugen, de gråa molnen och/eller de frestande tankarna MondayM, och gå vidare i nykterheten.

Sug och frestande tankar (omedvetna) brukar upphöra efter en längre tids nykterhet. Det är förstås som annat individuellt hur länge det dröjer. Dessutom måste man ha stängt A-dörren helt och vara övertygad om att aldrig någon gång i framtiden börja om igen.

Själv drabbas jag inte av sug längre. De upphörde några månader före årsdagen. För att motionera och hålla liv i mina verktyg, kör jag ibland tankelekar tills ett mikro-sug startar, sedan kör jag konsekvenstänk och påminnelser. Då klingar de små sugen snabbt bort, och jag känner mig stark och trygg i nykterheten.

Jag är övertygad om att det fortsätter att gå bra för dig MondayM. Du är stark och smart.

Många sommarkramar!

Fina kloka. Jag har stängt dörren, det har jag. Och detta var mer en konstig sorg över att inte kunna dricka. (vad det nu är att sörja?) Att inte vara som andra. Det där kommer nog när jag är väldigt trött i kroppen men huvudet kör på, svårt att koppla av. Få tyst i huvudet (därav pågående ADHD utredning)

Steget till att faktiskt dricka är nog långt borta. Jag tänker på hur mitt sovrum såg ut den 12 oktober. Misär. Och jag vet ju att det leder dit. Göra andra så besvikna en gång till. Nånstans finns det att inte är värt det. Styrkan har jag. Smartheten försvinner mellan varven men det finns grundat nånstans i mig :D

Kramar till dig med PI

Noterat: Att om man lirkar sig ur och skyller på att man inte vill dricka, t.ex vid utgång, middagar mm så tjatas det - Men ett par öl kan du väl ta? Om man däremot sågar direkt med att säga: Nej tyvärr jag kan inte dricka, jag har problem med alkohol. Ja då infinner sig någon form av respekt. Jag är ju relativt ny på jobbet i en bransch som är över representerade vad det gäller alkoholism (krogen)
och har berättat för de flesta hur det ligger till, och jag slipper tjatet om provsmakningar, dricka öl efter jobbet.

För alla vet. Och ingen har dömt mig. Tvärtom så mottas det med: Jäklar vad starkt av dig. Vad bra att du tar ansvar för ditt liv.

Vi ska ut imorgon efter jobbet. Alla vet att jag kommer ta a-fritt. Alla vet att jag inte kan "ta bara en öl"
Alla vet att jag är nykter alkoholist.

Kram alla som kämpar.

MM

Själv kör jag ett mellanting. Personer som jag lär att känna väl, säger jag som det är till, att jag dricker inte för jag har haft problem med alkoholen.
Till ytligt och flyktigt bekanta säger jag bara att jag dricker inte alkohol. Om de börjar tjafsa och tjata, går jag aldrig i svaromål med dem. Det finns ingen anledning att ödsla energi på de människor som har problem med vad andra gör.

Kram

Svarade Pi i en annan tråd att jag stark och medvetet joggar mot min ett årsdag.
Ja det var ju på den gamla goda tiden. D.v.s för en timme sedan. Nu kryper jag.
Det där jäkla suget kommer som en smäll på käften ibland och nu småtjattrar det
inte. Nått i mig talar högt och tydligt om att jag inte alls har några A-problem och att
jag visst kan gå och ta mig en 6:a whisky på en bar. Att det skulle funka utmärkt.
Eller kanske en liten kvarting på SB?

Ibland undrar jag om min förmodade ADHD är schizofreni...
Jag blir så arg när jag inte fattar min egen hjärna.
Den sitter ju i mitt huvud. Hur kan den leva sitt eget liv?

Tofslan

Suget kommer verkligen fort och helt oväntat för mig också. Gå inte till baren eller till SB. Det är inte värt det, speciellt när du har kommit så långt. Men det vet du ju, jag bara påminner dig.
Kram!

genom cyberrymden så kan du hålla i den när suget trilskas.
Om du både bestämt dig för att inte sträcka ut handen efter första glaset, och dessutom är upptagen med att hålla mig i handen, ja då är ju det lugnt.

Att din beroendehjärna orkar ödsla energi på ett omöjligt företag. Den kan ju inte få dig på villovägar.

Kram

Gunda

Ta Pi:s hand och håll i den hårt. Jag sträcker ut min också ta den!
Du har fixat så länge låt oss klara veckan ut. Förstår hur jävligt det kan vara vi är ju i samma båt fast du har fixat mycket längre än mig. Lägg dig på vågen guppa åvanpå tills jävulskspet är över.
Styrka skickar jag till dig i massor.
Kram ❤️❤️?

Lim

Kämpa MondayMorning. Du kan vinna över suget!! Vi är många som stöttar dig här och försöker vinna över alkoholdjävulen med dig!! Han har makt över alltför många. Styrkekramar!

AlkoDHyperD

Eller gå till SB och köpa hur mycket sprit du vill.
Men det gjorde du inte.
För du vill leva.
Inte schizofren - men hjärnan har så många vägar att minnas genom. Känsohjärnan är snabb, reptilhjärnan blixtsnabb och den tänkande hjärnan "chefen" tar hos oss med ADHD semester vid de mest olämpliga tillfällen.
Väck chefen! Chefen vet att det finns en hemsk fortsättning på den ljuvliga inledningen som är det enda reptil- och känslohjärnan tar fasta på. Omedelbar njutning och ångestlindring, skit samma hur det blir sedan, det är chefens jobb att hålla reda på...
Tror på dig, MM!
Kram

Anfallet är över. Tack för alla händer och stöttning, håller dessa mycket hårt. Kommer ALDRIG förstå hur denna positivt inställda tanke till A uppkommer. Från rent hat till paradiset. Det är ju samma tanke som tidigare när jag har gett efter (och det har blivit fylleslag) och nu försöker jag analysera skittanken.

Jag tog en propavan, vilket händer väldigt sällan, men ibland är det bättre att bara somna bort istället för att ledas in i frestelsen.
Igår var det nära. Helt utan anledning. Lycklig, glad, sprallig, lite nykär, målar om hemma och där och då kommer det.

Ja men tänk om man skulle ta och supa till lite på lyckokänslorna och ge kroppen lite ångest istället?

Kram alla

MM