Hej!
Jag är ny på forumet här. I lördags morse bestämde jag mig för att inte dricka på ett tag. Sen dess har jag läst i trådar här och känner att jag själv vill skriva av mig. Jag har druckit cirka 3-4 dl whisky varje vardag och lite mer därtill på lördag-söndag senaste åren. Den sista veckan var min sambo bortrest och då steg konsumtionen till 6 dl. Om en liten störning att sambo är på semester får drickandet att eskalera vågar jag inte tänka på hur en större störning påverkar mig. Det fick mig att inse att jag måste ta tag i det här medans jag fortfarnde är ung! Är i 30-årsåldern idag.
När jag nu har de första nyktra dagarna på flera år så inser jag hur mycket alkoholen har dämpat känslor och tankar. Tankarna snurrar verkligen. Ångesten är närvarande. Natten till söndag satt jag vaken länge och tittade på tv-serier till 3 på natten för att trötta ur mig så jag slapp ligga ensam med tankarna i sängen utan stimuli. Lyckades somna men vaknade genomblöt och fick tvätta sängkläder, täcken och kuddar på morgonen. När suget kom på söndagkväll gick jag på en 10 km promenad för att dämpa. Hade väldigt svårt att sova på natten och fick tvätta sängkläder igen imorse. Jag äter som jag brukar men aptiten är inte bra och magen är i uppror mot mig.
Idag tog jag kontakt med VC och ska träffa en läkare på onsdag. Jag har ingen plan framåt annat än att jag måste reda ut mitt problem med relationen till alkohol. Jag är övertygad om att jag måste vara nykter för att göra det. Jag hoppas att det ska gå att hitta verktyg för att ha ett kontrollerat drickande. Men ju mer jag läser här ju mer tror jag att det kanske inte går. När jag tänker på att jag kanske inte är byggd för att kunna återgå till ett kontrollerat drickande känner jag en stor sorg och saknad. Jag förlorar en tröstande partner.
Om intresse finns rapporterar jag gärna mer framöver. Jag har semester för tillfället så det är ett bra tillfälle att ta tag i det här, inga måsten eller tider att passa.