Hej allesammans,
Har precis blivit medlem och anledningen är att jag behöver lite råd och erfarenheter från er. Först och främst vill jag ge er lite historik kring min morsa och således anledningen till att jag behöver skriva på ett forum likt detta.
Det hela började för några år sedan när jag flyttade från staden jag är uppväxt i och således lämnade hela min familj (3 år sedan). Morsan som är väldigt mammig (hon har inte så många andra intressen än att vara mamma) tog detta ganska hårt. När morsan och hennes sambo kommer och hälsar på någon månad efter flytt är båda två lite berusade när jag hämtar dem på flygplatsen. Inget jag tänker på och de skrattar bara och säger att "det är ju semester". Under denna vistelse är morsan lite borta och man har svårt att hålla en vettig konversation med henne (hennes sambo är dock som vanligt). Det var inget jag grubblade på då och efter en vecka åkte de hem.
För att inte dra ut på detta för mycket kan jag sammanfatta de två kommande åren. Varje gång (2-3 per år) jag träffar morsan är hon lite borta, ser trött och sliten ut. Jag tänker inte direkt på att något är fel utan känner lite irritation till att hon är så konstig. Under första sommaren efter flytt kommer morsan och hennes sambo än en gång hälsar på. Vi bestämmer oss för att åka till Tyskland dels som en kul grej och för att köpa billig alkohol. Allt väl än så länge men sen när de åkt hem märker jag att det finns en halvtom vinflaska i kylen som innehåller vatten. Någonstans här börjar jag fatta att något är fel men tar inte upp det med henne av någon anledning
Förra sommaren kommer de igen och hälsar på och här får jag nu för första gången uppleva en alkoholist på riktigt. Hon går ofta på toaletten, är borta i huvudet, svårt att hålla en konversation, frågar samma saker flera gånger, svårt att sitta still. Två saker jag lägger extra mycket tanke vid är att hon tar varje ursäkt för att gå till bilen och hämta något (såg vid tidigare tillfälle att det fanns vin i bilen) samt att hon börjar gråta när vi ser en film (det gör hon inte annars). Dessutom stiger hon upp väldigt tidigt och "solar". På kvällen innan de ska åka hem börjar hon ifrågasätta mig varför min sambo inte pratar med henne (tillägger här att även min sambo märkt av morsans beteende och pratar därför inte mer än nödvändigt med henne då det är svårt att hålla en konversation). Det hela slutar med att morsan gråter, kastar glåpord osv. Jag säger då åt henne att jag märker att hon är full och att hon får skärpa sig (hennes sambo märker inget, medberoende?). Alla går och lägger sig och jag hör från andra rummet att morsan säger åt sin sambo att hon banne mig ska göra slut med honom. Dagen efter är morsan påtagligt bakis och de åker hem.
Under hösten konfronterar jag (visar att jag bryr mig om henne) morsan över telefon, först ljuger hon sen erkänner hon. Hon lovar att hon ska sluta(utan hjälp). Vid jul åker vi till hemstaden och hon än en gång konstig. Tar inte i detta då för att jag gärna vill försöka njuta av ledigheten. När jag kommit hem pratar jag med hennes sambo som säger att hon är uppe på natten och dricker vin. Ringer då igen till morsan som bryter ihop för att hon nu även varit full på jobbet och blivit hemskickad. Hon säger att hon ska söka hjälp vilket hon gjort. Hon går därmed till en alkoholterapeut någon gång i månaden. Man märker stor skillnad och att hon därmed är nykter. Hon är också sjukskriven från jobbet under våren och ska börja jobba 100% till sommaren.
Nu är det alltså 6 månader sedan hon sökte hjälp och vad jag märkt att det gått bra. Det går att prata med henne som en vanligt person och jag börjar känna att hon är påväg tillbaka, att man får tillbaka sin morsa. Vill också säga att jag inte litar på henne längre och att jag inte blir förvånad om det skiter sig. Hoppas det inte blev för långt för er.
Nu till frågan jag har. Jag har under några veckor tillbaka pratat med henne i telefon och märkt att hon låter trött i telefon. Ni vet hur man låter när man precis stigit upp ur sängen och är sömndrucken? Hon suckar en del också samt är ganska negativ. Vid det senaste tillfället frågar jag henne om hon är trött och hon säger att hon har dåliga blodvärden och att hon ska börja äta järntabletter. Dessutom ställer hon konstiga ologiska frågor (ska flytta om 1 månad och hon frågar om jag börjat städa).
I och med att jag inte litar på henne funderar jag på om hon är på gång att få ett återfall. Det som får mig att tro det är tröttheten, konstiga frågor samt att hon sedan 1 månad tillbaka jobbat 100% samt att hon för en vecka sedan fått semester.
Är jag paranoid eller vad? Vad tycker ni jag ska göra?