Jag undrar hur man kan förklara på bästa sätt för sina bästa vänner hur man kan fortsätta att leva med mannen som gör en så illa?
Försöker att få honom att flytta men han struntar i det!
Dom undrar om jag är "dum i huvudet"
Jag blir väldigt ledsen och tystnar, är ganska ensam, bor inte längre i min hemstad där mina bästa vänner bor!
Hjälp!

Så där kan det vara. Missbrukaren kanske inte vill ändra på sig, och då är det jag som måste ta hela ansvaret för att något ska hända. Så är det ju ofta rent sakligt. I själva verket är det en mycket svår situation att vara ensam med det uppdraget. T.o.m. min terapeut hade inte mycket mer att bidra med än att ständigt fråga: "varför går du inte?" Självklart borde jag gå, men rent praktiskt, känslomässigt är det just det som är det stora, svåra arbetet. Blir inte enklare om man betraktas som lite dum, inte förstår sitt eget bästa, velar, etc.

Bedrövadsambo

Jag kan verkligen förstå vännner och psykologer och forumvänner som inte alls förstår varför man stannar. Men det är en process, som börjar med insikt och slutar med agerande. Kan ta två veckor för vissa, och två år för andra. Om du slutar försvara din partner, och på allvar frontar din vanmakt, så kommer dina riktiga vänner stötta dig, även om de nog aldrig kommer att förstå.

Bedrövadsambo

Jag kan verkligen förstå vännner och psykologer och forumvänner som inte alls förstår varför man stannar. Men det är en process, som börjar med insikt och slutar med agerande. Kan ta två veckor för vissa, och två år för andra. Om du slutar försvara din partner, och på allvar beskriver din vanmakt, så kommer dina riktiga vänner stötta dig, även om de nog aldrig kommer att förstå.

Matte

Det är en sjukdom, "sluta drick då" säger polarna. Nästan alla jag pratat med, när jag säger "ok, drick inte på tre månader själv då", då inser dom lite av sjukdomen.
Det är dom nyktra stunderna man vill minnas