Hej på er!
Jag har valt att gå med i detta forum för att få stöd i mitt beslut att sluta dricka. Jag har valt att personifiera alkoholen i en berättelse. Det känns som att jag kan lära mig att avsky denna peron lättare än något jag inte förstår. Jag delar den nedan och vill gärna ha många synpunkter på mitt synsätt samt stöd i kampen där många av er kommit mycket längre än jag. Jag är inne på dag två som nykter. Texten är lång. Hoppas många av er orkar läsa och kommentera.

Att ta farväl av en gammal kär vän!
I lördags vinkade jag av en gammal kär vän till mig. Vi träffades redan under högstadiet under skoltiden och trivdes ganska bra tillsammans.

Under åren träffades vi lite sporadiskt men tog upp vår vänskap mer seriöst efter att jag separerat från mina barns mor. Han fanns där vid min sida hela tiden och stöttade alltid när jag var ledsen, arg, sjuk och även såklart när jag bara ville ha lite skoj.

Åren gick och jag träffade en ny kvinna som jag sedan gifte mig med. Kompisen gillade detta och var med mig även nu.
Efter ett slag insåg jag att han var ganska egoistisk och krävde mer och mer utrymme i mitt liv. Det fick han också till en början. Han var ju min bästa vän.

Problemen eskalerade och han krävde hela tiden mer och mer av min tid. Han trängde sig på vid olämpliga tillfällen och ville att jag släppte mer och mer av mina intressen och övriga vänner.
Efter ett tag blev han avundsjuk på min fru också då hon sade till mig på skarpen att han måste visa sig mycket mindre hos oss.
Jag fortsatte dock att träffa honom i smyg i garaget, pannrummet, arbetsrummet, etc.
För en vecka sedan bad han mig stanna hemma från jobbet för att umgås. Jag ställde såklart upp för min vän. Efter två dagars intensivt umgänge bestämde jag mig för att nu måste vi gå skilda vägar.

Jag hade en resa inplanerad med några grannar och hustrun till fjällen. Jag bestämde att detta skulle bli en avskedsfest för min gode vän som därmed fick följa med. Jag talade med min vän och förklarade att han måste hålla sig i bakgrunden om han skulle få följa med. Det lovade och höll han faktiskt.

Natten till lördag umgicks vi för ett sista farväl och på söndagsmorgon vinkade jag av honom när han moloken och besviken lämnade fjällstugan.

Min kompis namn? Han heter Alkohol!

Han undrade hur länge han måste hålla sig borta och jag svarade: ”Jag vet inte. Det kan röra sig om dygn, veckor, månader, år eller för all framtid”.

Nu känner jag ju min förutvarande kompis ganska väl och förväntar mig att han dyker upp längs vägen helt oanmäld men då gäller det att konsekvent visa honom på dörren. Jag vill ha mitt liv tillbaka som det en gång var.

Saknar jag min vän? Oerhört mycket stundtals. Vi har ju gått genom större delen av livet tillsammans. Han har alltid funnits vid min sida, alltid ställt upp och aldrig lämnat mig. Men jag vet också att han förstört så mycket genom sitt egoistiska beteende. Det kan jag aldrig förlåta honom!!

Så ha en trevlig resa gamle kompis!! Hoppas att vi inte ses igen.

NyaMagnus

.....för alla fina ord!
Ja det är viktigt att stanna upp och reflektera över stora och små framgångar under resan. Det händer ju så många bra saker när man väljer att vara nykter. Gäller bara att ta sig tiden att njuta av dem.

Tänk bara om någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle sitta och hålla i ett möte på AA en Midsommarafton!?!? Jag skulle förmodligen tro att vederbörande fått en hjärnblödning :-)

Men om ett par timmar låser jag upp porten till AA's lokal och håller möte Midsommarafton 2017! Känns fantastiskt! Ska ta med silltårta och bjuda på med en välbalanserad och kyld Loka citron :-)

Kram på er alla!

//M

NyaMagnus

God morgon där ute!
Idag slår jag upp ögonen och möter min 121a dag som helt alkoholfri. Det känns fantastiskt på alla vis och mitt liv har fyllts av glädje, ork, mening och otaliga andra sidovinster sedan den där dagen då alkoholen viskades av in i utvisningsbåset.

Nu lämnar jag denna del av forumet men återkommer under "Det vidare livet" med en ny tråd där jag fokuserar på alla positiva upplevelser med nykterheten samt även om vikten av att påminna sig om att sjukdomen ligger latent och lurar. Det gäller att vara på sin vakt nämligen.

Ha en fin dag och kämpa på !!

Kram

//M