Hej! Fick nog och sa ifrån och tog det jobbiga men nog bästa beslutet. Har varit tillsammans med min kille i några år. Han har haft missbruksproblem sen vi träffades men höll inte på då. utan var drogfri. och tog det lugnt med alkoholen. Har alltid ställt upp och funnits där för honom. vi har två barn tillsammans som är 1,5 och 3,5 år. sen har han två barn sen tidigare som är äldre. det har varit en lång resa med både bra och dåliga saker som har hänt. När han la av med drogerna för ca 2 år sen börja ha dricka på helgerna och det var ganska lugnt men sen börja han dricka mitt i veckorna och ibland mer än vanligt. frågesatte detta då ja blev orolig och tänkte på barnen. Tyckte det kändes olustigt och blev ledsen och arg. han tyckte inte det var så farligt och sa att det är ju bara några och försvara det varje gång. och sen börja han dra iväg och festa med andra ibland fick jag inte tag i honom och så kom hem sent på natten eller nästa dag. kändes mer och mer som kaos för en. blev orolig frågesatte fundera på vad jag skulle göra. sa även till honom några gånger att jag tänkte lämna honon om han inte gjorde nåt med sitt problem. och han lova gång på gång att han skulle förändra och göra nåt åt det men det kanske höll en vecka o så var det samma visa. varje gång han kom hem o var berusad eller full blev jag ledsen och arg. men han fick mig att hoppas när han lova att han skulle ta hjälp och skärpa sig. o självklar gav jag chans på chans. men vad gör man inte för nån man älskar och vill leva med speciellt när man har två underbara barn ihop med. sen börja ja jobba o han tog hand om barnen mer och ibland när ja kom hem från jobbet kundr han lukta alkohol. det var droppen. inte ville jag att han skulle ha barnen då. kändes väldigt fel. barn känner och förstår mer än vad vi tror. själv växte jag upp i missbruksförhållanden så detta kändes inte okej. det börja spåra mer han var inte alltid ärlig utan ljug, lova massa och gömde ölen ellee alkoholen. jag har de senaste veckorna här o nu haft ont i magen och varit både orolig arg och less på detta. det som fick mig att verkligen säga ifrån var när jag var på jobbet och mågra arbetskollegor prata om sina liv och berätta att dom levt ihop med killar som haft alkoholproblem. men att dom tagit sig ur dessa relationer. blev verklighet för mig då. kände att jag måste ta mig ut ur denna relation om han inte slutar o visar under lång tid att han klara hålla sig ifrån alkohol. men det är också nåt otroligt ledsamt o svårt som jag har gjort då jag älskar honom fortfarande. men jag måste annars kommer det nog inte sluta bra. mitt mående och barnen.