Hej är en kille på 27 år som har problem med alkoholen, jag är liksom förälskad i den känslan man får under berusningen. Och det håller inte längre. Den största anledningen till att jag dricker är nog för att dämpa min ständiga oro över allt som händer varje dag. Jag har försökt att sluta, men det har gått åt helvete rent ut sagt. Dagen efter fyllan kommer ångesten, att inte minnas vad man gjort/sagt. Och då dricker jag igen för att dämpa just den bakfylleångesten. Det är hemskt. Men fortfarande kan jag inte sluta? :( Bodde hemma tills för nåt halvår sedan. Men mina föräldrar tröttnade på mitt supande, så en bekant fixade ett rum jag kunde hyra. Känner mig olyckligare än någonsin just nu :( . Att jag kunde låtit bli att dricka, men nej det gick inte. Jag är så besviken på mig själv för att jag fortsatt att dricka. Jag hade en flickvän som dog för 3 år sen. Jag saknar henne, allt är så svårt!

AArules

Det är tuffa/tunga känslor som du beskriver.
Jag känner igen mig i det du skriver hur jag kände när jag drack.
AA har hjälpt mig att få ordning på mitt liv, både drickande och spelande.
Inte druckit på över ett år och inte spelat nätpoker etc på ca 8 månader.
Har inte mått så här bra så långt jag kan minnas.
Ta kontakt med närmast AA grupp, det är där jag fått hjälp.
Låter även som om du behöver få hjälp professionell hjälp med sorgebearbetning.

Sara1212

Hej! Det är verkligen vanligt här bland oss att man inte kan sluta även om man vill. Det är något som gör att du fortsätter dricka antagligen är det psykologiskt och biologiskt..ja det kan bero på allt möjligt! Går kanske inte att säga bara en sak. Låter verkligen hemskt att du förlorade din flickvän på det sättet och det är säkert en orsak, men har det trappats upp efter hennes död? Ångesten dagen efter är fan det värsta någonsin, har själv fortsatt dricka för att jag inte kunnat hantera vad man har gjort under gårdagen, och det är en ond cirkel men jag fick hjälp att sluta skämmas, släppa skammen, besvikelsen och allt jag har gjort. Bara släpp det och tänk att jätte många har varit i din sits och att du är värd att få gå vidare med ditt liv. Vet att det är svårt men försök ? Är själv 21 år och mina päron tröttnade på mitt supande också och dom tvingade mig att ta tag i mitt liv genom att säga att jag fick flytta. I början gick det rent åt helvete, haha om det var illa innan jag flytta så var det inget jämfört med vad som hände då! Men efter några veckor började jag fatta.. att jag inte ska skämmas och bara försöka gå vidare med mitt liv ? Men de flesta klara inte det själva (som jag) så försök att skaffa hjälp, ring en beroendeklinik och fråga vart du ska vända dig.

Juha

Hej!

Jag är alldeles nynykter själv och förstår din svåra situation. Jag kan bara säga en sak och det är att det faktiskt känns bättre nu (efter bara 2 veckor). Självförtroendet har växt och hjärnan fungerar igen. Vissa dagar är dock tyngre än andra, men ändå. Jag trodde aldrig att det skulle gå...
vad gäller din fruktansvärda upplevelse med din tjej, så är det ju en anledning så god som någon att gräva ner sig i sorg och missbruk, men jag lovar dig - hur otroligt det än låter - att en dag sitter du där med en ny käresta, förälskad och glad att du inte förstörde ditt liv i förtvivlan. Lev för henne! Hon finns!

OutOfControl

Jag det är väldigt tungt/tufft stundtals. Jag måste nog kontakta AA , lär inte bli lätt att klara av det själv annars.
Jag är glad att höra att de kunnat hjälpa dig , det ger mig också hopp om samma sak.
Bra gjort :) ett år är en lång tid, när man druckit mycket innan. Kan nog inte föreställa mig vilken resa du har gjort.
Ja, jag behöver nog det också, hjälp med sorgen! Tack för svar
/ OutOfControl

OutOfControl

Hej! Jag har märkt det, har varit medlem här ett tag men inte kommit för mig att skriva något. Dels för jag visste inte hur jag riktigt skulle börja berätta.
Det känns som om det är både psykologist och biologiskt. Fast har funderat mycket på hur det kommer sig, nu på senare tid. Har ja inte haft tid att läka såren som uppstod för flera år sedan? Kanske inte. Sen är det mycket oro över saker som gör att så fort jag får ledig tid dricker jag. Efter jobbet , på helger osv. Jag vet inte om det har trappats upp efter hennes död, jag försöker minnas mig tillbaka till den tiden, men ibland är allt bara svart. Det känns så långt borta samtidigt. Ja ångesten dagen efter är fruktansvärd. Och man blir så jävla trött, i kroppen och på sig själv att man gång på gång utsätter sig för samma sak. Glad att höra att du fick hjälp :) Dricker du idag, eller är du nykter? Det låter starkt av dig att du fixade att släppa det med alkoholen !! Nej jag vet, det flesta behöver hjälp på vägen.
Är lite nervös för det dock :/
/OutOfControl

Kidnappad

Mitt bästa tips till dig är att gå på ett AA-möte. Kolla upp via deras hemsida vart närmsta ställe är för dig. Kan ju kännas skitläskigt första gången, men man blir verkligen otroligt väl bemött. När du väl gjort det kommer det kännas helt naturligt att gå dit igen. Krasst att säga, men man klarar inte av att sluta med alkoholen på egen hand. Du måste träffa andra i samma situation för att det ska fungera. Jag har haft problem med alkoholen i drygt 20 år och det är inte förrän nu som jag känner att jag är på rätt väg i livet. Mot ett liv utan alkhohol. Vägen dit har varit väldigt lång och krokig och ju snabbare man kan komma på rätt spår desto bättre. Alkoholen är så jävla listig och falsk. Den tar över din hjärna och låter dig tro att den är din bäste vän, när den i själva verket är din värsta ovän. Så säg adjö till flaskan och se fram emot en ny spännande del i ditt liv där alkoholen inte längre finns. Tro mig, så viktig är den inte. Undrar du över något vad gäller AA så är det bara att fråga.

OutOfControl

Har supit konstant den senaste veckan, i morse drack jag en starköl innan jobbet. Mår så dåligt!!! Känns som det ej finns någon väg ut ur missbruket, jag kommer att supa ihjäl mig känns det som :(

skogsfrun

Det steget kan ingen annan ta åt dig.

Kontakta vården, ett berondecentrum eller liknande för att få hjälp t ex antabus så du inte kan dricka. Det finns även mediciner som dämpar suget. Ta även kontakt med AA eller länkarna eller liknande för att få stöd i vardagen.Alkoholen kidnappar din hjärna och det är ett kemiskt beroende. Det är därför du måste ta hjälp och inte tro att du kan fixa det själv. Fortsätt skriv här.

Rebecka

Min första dag i forumet och jag känner igen mig i mycket. Känns som att min historia inte är intressant. Nyfallna 39 år balanserar jag mig fram, det sorgligaste är att min bästa vän och kära påpekade mitt vindrickande på egen hand tills jag kanske idag är utan min bästa vän. Den ända jag orkade prata med.

Han bråkade med mig. Om att ta hand om mig. Jag klarade tydligen inte det och nu utan en vän vill jag...ja. Knappt leva.

Jag är borta. Jag kunde resa världen över ensam, studera och jobba. Vara välvårdad och se glad ut. Tills för tre år sedan då jag bara ville sitta ensam och dricka vin. Bli helt konstig i huvudet, aggressiv och slänga ur mig konstighet på konstighet. Inte alls intressant.

Inte konstigt kanske att min käre vän tyckte jag var konstig och ville hitta bättre vägar. Vill skrika efter hans stöd och hjälp vidare, samtidigt som jag kanske inser att han är värd någon som inte gör så. Saknaden i två månader och att jag vet att det är svårt att hitta en sån vän dödar mig.

Vill knappt vara social mer. Inget är kul. Inre ens att resa. Jag har förlorat en vän. Som påpekat gång på gång att jag drack för mycket vin.

Alltså måste jag ha problem med vin. Logiskt. Hur jag kommer till rätta med det? Komma i håg mig när jag var bra och vilja dit igen. Kämpa. Villkoren är tuffare nu. Skammen över dessa tre år, över mitt beteende är enorm, men jag var pressad. Ingen ursäkt. Vinet blev min lösning i stället för att hitta bättre.

Kommer sakna min vän, men måste kanske inse att vem vill ha någon som sitter ensamen med en flaska vin. Det gör ont.

Får orka kämpa med livet måste.

Tack till era kommentarer, ska läsa vidare lite.

OutOfControl

Nu är det riktigt illa, va hemma i mitt föräldra hem Onsdag förra veckan. Dom har sagt att jag inte får dricka.
Men det gjorde jag ändå, nu är jag aldrig mer välkommen där. Min bror skrev ett lång sms till mig dagen efter,
det gjorde så ont att läsa ;( Jag känner mig förkrossad och förtvivlad, helt utan tro på att det kan bli bättre om jag slutar dricka.
Jag har kontaktat ett beroendecenter nu, ska också gå på hälsokontroll den 22e Augusti. Jag drack igår :( men bestämde mig för att
den 15e Augusti försöka göra ett vågat beslut att försöka lämna alkoholen. Skrev själv ner några punkter på ett A4 med stödord och tips
till mig själv, för att inte börja dricka. Lämnade även mitt kreditkort hemma där jag bor just nu, (rummet jag hyr). Har inte heller några kontanter på
mig så kan ej köpa alkohol. Synd bara att systemet har öppet till 19.00 , själv slutar jag jobbet kl 17.00.

Hoppas jag har kraften att förändra mitt liv nu :(

Jag vill egentligen bara skriva och utropa ett "Heja-rop"! Du har kommit till insikt om att alkoholen har skapat många negativa konsekvenser för dig som minnesluckor, att familjen har tagit avstånd, ångesten m.m. Och du har börjat göra en åtgärdsplan för att ta de första stegen mot förändring (smart med att lämna kreditkortet hemma :-) ) Kanon att du sökt hjälp på beroendecenter och även räcker ut handen här på forumet där det finns så många som känner igen sig i din situation.

Håller tummarna för dig!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigforumet