Efter att jag har läst här ett tag nu så startar jag min egna tråd... för att skriva som en dagbok.. för att påminna mig själv om hur allt har varit och är..
Jag har varit nykter i 2veckor nu och nu finns det bara en väg framåt, den nyktra vägen.
Men det är jobbigt just nu.. Är orolig i kroppen och skulle lätt kunna trilla dit. Ta ett glas.. som blir två... Kanske skulle vara lugnt ett par dagar men sen vet jag att det eskalerar och drar iväg.
Lite om min bakgrund ..
Jag är 37år, började dricka vid12, jag var alltid den som fick i mig mycket alkohol i jämförelse med mina kompisar, jag drack och var väldigt destruktiv mot mig själv på olika sätt. Vet att redan i tidig tonår så fick jag kommentarer om att jag drack mycket.
Jag har varit nykter under mina 3 graviditeter och 2månader vid årsskiftet...men tar snabbt "igen" det jag "missat". När jag Dricker fortsätter jag sedan i dagar. Är inte full på jobbet och dricker inte på dagarna(jo om det finns chansen så även på dagarna). Dricker gärna när jag är ensam och har länge gjort det, även fast jag tidigare också festade mycket med vänner, Blir snabbt tollerant för mer och mer alkohol. Alkoholen skapar snabbt ångest för mig, särskilt om jag dricker med andra. Då drar tankarna igång. När jag dricker ensam är det inte alls så utan då ger alkoholen ett mera lugn. Men jag får enorm ångest dagen efter, sämre tålamod och många negativa tankar om mig själv och jag blir en mycket sämre mamma och fru. Blir rädd för mig själv, hittar på ursäkter för att dricka ,ordnar så att det alltid finns alkohol hemma. Är min man borta med jobbet så kan jag dricka slut på flaskor och slänga dem långt ner i sotunnan (är då hemma själv med barmen(sjukt!!)). Ibland har jag druckit upp någon flaska, slängt den och köpt en ny gör att dölja det hela. Jag har nog valt umgänge utifrån vart jag är i min alkoholkonsumtion just då, om jag nu har velat träffa någon.
Jag tar hand om barnen och jobbet men tror helt säkert att jag skulle fixa och orka med allt så mycket mer och bättre utan alkohol. Jag vill sluta! Känns som att alkoholen är en del av min identitet för att jag har druckit så länge. Utvecklat depressioner och äter nu ssri...
Förstår att jag har problem
Men jag vill lära känna mig själv, vem jag verkligen är, utan alkohol.
Jag funderar på att gå på aa-möte nu till helgen. Men vågar jag? Passar jag in där??
Kram och styrka till er alla fina här i forumet. Tack för alla berättelser och erfarenheter ni delar❤️ De hjälper!!
:)