av Ignoramus

Förra året skrev jag upp precis allt med alkohol i som jag drack - ingen rolig läsning precis.
Sen fick jag åka till akuten p.g.a extrema abstinensbesvär, inte kunde jag sluta helt för det, inte länge.

Två senaste längsta försöken har varit på 40 dagar, och sen 30 dagar.

Det hjälper inte att folk försöker säga "hitta andra intressen, umgås med andra personer, flytta"
Jag kan inte flytta ifrån mig själv, och jag har tillräckligt med hälsosamma intressen, som roar mig, det är bara så att ibland vänder allt och jag tänker "nu struntar jag i det här" - och dricker, då blir det aldrig bara en enda dag - nästa dag behövs en återställare så klart - och sen står jag i kön på systemet och skäms över mig själv.

Jag tänker aldrig säga att jag aldrig kommer dricka igen, det är ingen sund inställning, inte för mig, det bäddar för besvikelse.
Det kanske är som med allergier, växer bort med åldern? :)

Hur tänker ni när ni ska sluta?
Sen utan självförnekelser och utan att rationalisera, vad tror ni kommer ske, innerst inne?

Morgondag
fre, 2017-08-18 - 23:42

... funkar för mig, än så länge (har gjort så i 9 veckor). Jag har gjort en hel del tokigheter med giftet i kroppen och när jag läser andras trådar så har det ofta handlat om att man når den s k "botten". Det kan ju vara olika för olika personer såklart. Det kan handla om att man har kört onykter och åkt dit, förorsakat olycka, familjen har övergett en, barnen vill inte träffa mig o s v. Hur som helst verkar vissa när då mår jävligt dåligt med superångest använda denna erfarenhet till en drivkraft/motivator på något sätt.

Så jag vet inte om du behöver krascha mer för att landa i en mer hållbar nykterhet. Din (och många andras) hjärna verkar ju glömma bort de negativa konsekvenserna efter ett tag. Eller behöver man krascha och kanske förlora jobbet eller familjen? Kan man inte sluta tidigare för att man inte vill att det ska gå så långt?

En annan tanke som hjälpt mig denna gång är att tänka: Jag slipper dricka idag! Jag kommer därmed att må bra imorgon, i alla fall bra mkt bättre än om jag bedövat mig.

"Spela hela filmen-verktyget" har också funkat för mig, d v s visst känns filmen bra i början efter 2-3 öl och timmarna, men sen då...., hur känns det sen, t ex på morgonen när man vaknar och tittar sig i spegeln?

Vet inte riktigt vad du menar med den sista frågan riktigt. Kommer jag aldrig mer att dricka? Jag hoppas det, ser redan så mkt vinster med att inte skicka i sig nervgiftet. Men jag vill inte låsa mig vid att säga aldrig, det skulle då bli en besvikelse för mig, vilket i o f s är väldigt vanligt med oss som har mer eller mindre problem med alkohol. D v s att man tar ett snedsteg eller återfall som en del kallar det. Vill hellre kalla det snedsteg och jag har ännu inte valt att kalla mig för alkoholist (jag gillar inte ordet och den etikett den ger på människor, är ju fortfarande ett rätt laddat ord). Däremot skulle jag gärna vilja kalla mig nykterist. Jag mår inte bra av alkohol och har valt att sluta med det.

Hur som helst, lycka till med dina val och funderingar.
Fortsätt och läs och skriv, det är också en riktigt bra hjälp!

//M

DetGårBättre
lör, 2017-08-19 - 00:40

En kompis slutade med alkohol helt. Han la ner det. Dock sa han inte att han aldrig skulle dricka igen. Men han slutade likväl helt med alkohol. FÖr en tidsbegränsning skulle bara bli en längtan till den dagen och sen skulle det eventuellt bli kalkon direkt. Dock kanske han en dag skulle ta ett nytt beslut. Idag fungerar det mycket bra för honom. Han höll dock upp 2-3 år helt. Då ställer hjärnan om sig helt (oftast) samt så kan situationen förändrats. Individ+situation=beteende

Jag personligen håller oftast upp en viss tid, för att jag måste fokusera på annat som är viktigare, vikt, hälsa och form. Men har tidigare slutat helt och hållit upp runt 7-9 månader två gånger men sen tagit beslut att dricka igen. Dock har jag inte varit helt medveten om besluten och jag har fallit hårt efter dessa gånger. Idag ska jag bara ha kontroll på skiten. Går dels i terapi för ett förändrat beteende och jag tänker att situationen oftast avgör hur det slutar. Dricker jag en öl med grannen eller vill jag bara fly tankarna ensam framför datorn. Dessa två scenario brukar sluta väldigt annorlunda även om jag inte alltid blir dyngrak framför datorn precis.

Viktigt att förstå varför man dricker. Längtar man efter en rejäl fylla för att slippa känna något och ha det som flyktbeteende så är det ju bara att skita i drickat för det finns bara en sluthållplats då.

skogsfrun
lör, 2017-08-19 - 01:54

Att sluta helt är väl en sund inställning? Alkohol är ett gift som möjligen kan intas sällan och i små doser för att inte vara farligt. Det är beroendeframkallande och det kostar många människor relationer, jobb, ekonomi och själva livet. Det förstör livet för anhöriga och kostar samhället en massa pengar. Hade a varit en ny drog så hade den aldrig blivit lagligt att bruka i vårt samhälle idag. Bara det är väl tillräckliga skäl att sluta helt?

Det finns massor med människor som klarar sig utmärkt utan alkohol men i vårt alkoholstinna samhälle så är det de som är normbrytarna vilket jag tycker är konstigt när man tänker på det?

En får också tänka på att människor har olika känslighet för alkohol, så bara för att en del kan dricka lite och lagom på ett sätt som inte skadar dem eller deras närstående så betyder det inte att andra kan göra det som vi alla vet. Dessutom tycks det bli det värre med åren och fler och fler åker dit.

Jag har slutat för att jag kände att jag drack mer och oftare än jag ville. Så jag tänkte att jag slutar nu när jag kan. Dessutom ville jag inte hålla dörren "på glänt" eftersom jag visste att risken för både sug och återfall skulle öka i och med det. Med dörren stängd har jag varken haft sug eller något återfall och alkoholtankarna upphörde också med en gång. Jag har testat att ha uppehåll men det har bara triggat sug och en längtan att snart få dricka igen. Sen när jag väl har börjat ökar toleransen snabbt och jag överkonsumerar igen. Så den här gången är det för alltid.

Mitt inlägg handlar inte om att moralisera, jag vill bara belysa ett alternativt tankesätt. Det är helt ok att sluta helt.

I min framtid ser jag mig både festa och ha kul och dansa utan alkohol. Innerst inne tror jag det kommer att gå bra men jag behöver fortsätta träna min hjärna på att se mig själv som en nykter person med alla utmaningar som finns framför mig.

Så tänker jag :)

Ignoramus
mån, 2017-08-21 - 20:26

Absolut inget fel att sluta helt, men jag vet att för mig så skulle det kännas värre att aktivt bestämma, då blir det en tvångstanke istället, att man inte får - "jag får inte, jag får inte, jag får inte...skit samma" - något sådant gissar jag på, men jag har inte testat. En dag i taget och allt det där.