av Hill89

Jag dricker för mycket när jag dricker med en del av mina vänner.
Jag känner inga som helst cravings efter alkohol när jag inte dricker. Folk säger jag dricker för ofta (vilket är sant)
Men att kalla nig själv alkoholist känns så fel. Jag hade massa alkohol hemma inför en festival jag åker till årligen. Jag petade inte ens på det innan. Jag drack 4 dagar i rad, minns varje dag och jag hade bara allmänt kul (festivalen)
... men jag är förvirrad! Är jag alkoholist fast jag inte har abstinens ett dugg? Jag har aldrig tagit en återställare nånsin och jag kanske blir lite ledsen av vissa alkohol sorter ... Vad är jag????

Morgondag
tis, 2017-08-22 - 07:02

... som så många andra av oss verkar ha problem med alkohol. Personligen gillar jag inte att benämna mig själv eller andra alkoholist. Alkoholberoende är en annan definition, även om du än så länge inte verkar ha abstinensen. Men jag tycker du ska vara tacksam för din omgivning som bryr sig om din alkoholkonsumtion som förmodligen är för hög då de reagerar. Så vad ger alkoholen dig för konsekvenser? Fortsätt och läs lite trådar och skriv. Själv kallar jag mig numer nykterist. Jag mår sååå mycket bättre utan nervgiftet alkohol.

Matt74
tors, 2017-08-24 - 18:39

Mm, jag är osäker på var gränsen går. Vet faktiskt inte om det finns en gräns. Kanske handlar det mer om varför man dricker? Jag menar, om man dricker för att dämpa något så tror jag det är värre än om man är ute och festar på helgerna. Men jag är som sagt inte insatt. Själv festade jag rejält under flera år, fast endast på helgerna med vänner. Kände inte heller något sug efter alkohol i veckorna.

skogsfrun
lör, 2017-08-26 - 00:40

Jag tänker att om alkoholen påverkar ens liv negativt, om man dricker mer och/eller oftare än man egentligen vill eller planerat så har man börjat inleda ett alkoholberoende. Prova att ta en vit månad. Klarar du det så kanske du kan dra ner på ditt drickande medvetet? Eftersom alkohol är beroendeframkallande så kommer det inte automatiskt att gå år rätt håll och du kommer att dricka mindre, utan du måste alltså göra något själv.

I_morgon
lör, 2017-08-26 - 11:25

Börjar bli trött på att leva med alkoholen.
Träffade en man för 26 år sedan. Vi blev snart 4 i familjen och jag litade på honom.
Han drack och jag oxå. Vi hade ett "snyggt" äktenskap utåt.
Vi skildes åt för 18 år sedan. Idag är han avliden.
Jag levde- lever sen dess ensam och har fostrat våra 3 söner själv.
Har offrat så mycket för att ge mina barn en bra uppväxt och inte tagit hand om mig själv.
Alkoholen har varit min närmaste vän/överlevnad.
Nu måste det sluta.
Har läst flera trådar här och jag vill verkligen avsluta min relation med alkohol.
Var nära att dö för ett år sedan men Gud ville nåt annat.
Kan vara utan alkohol i veckor men ramlar ju tillbaka om och om igen....
Jag närmar mig 50 strecket och vill inget annat än bli kvitt alkoholtvillingen inuti mig.
Akademiker eller inte- alkoholjävulen träffar oss alla.
/Att

JohanR
lör, 2017-08-26 - 14:15

Där är jag också.... Känner inget sug eller "behov" av alkohol mitt i veckorna. Inte alls. Mitt stora problem är att när jag väl börjar dricka så kan jag inte sluta.... Även om jag tänker på det VARJE gång och intalar mig själv att dricka varannan vatten, inte gå på starkspriten etc. Men ändå hamnar jag där...

Hur kommer man ifrån det? Nu kanske det bara är sjukdomen som talar, men jag är inte intresserad av att sluta dricka, tycker att det är alldeles för gott och kul/härligt med själva berusningen.

Men hur lär man sig att tagga ner och inte dricka så mycket när man väl tagit första ölen? Det hade jsg gärna tagit emot tips på.

Rausch
lör, 2017-08-26 - 19:26

Jag tror det är svårt om inte omöjligt att lära sig dricka med måtta om man nästan alltid dricker för mycket när man väl dricker. Min personliga erfarenhet är att det behövs ett längre uppehåll för att kunna se klart på saken. Jag har "slutat" ett otal gånger, försökt dricka måttligt etc. Med längre uppehåll menar jag minst tre månader, men helst ett halvår. Efter mina kortare nyktra perioder på tre-fyra månader har jag ganska snabbt fallit tillbaka i gamla dryckesvanor. Mitt senaste uppehåll var på tio månader och först då började jag känna mig stabil. Har druckit några gånger sen dess, men mycket måttligt. Typ 2-2,5 standardglas. Min alkoholterapeut påpekade att det absolut inte ska vara mer, då det lätt triggar igång begäret igen. Kanske inte det tips du ville höra.

Kämpa på!

JaromirJagr
fre, 2017-09-01 - 15:17

Jag dricker bara på helgen och det är öl som gäller då (i mängder). Sprit kan jag ha hemma hur mycket som helst utan att aldrig röra, så vet inte riktigt vad jag ska klassa mig själv som ölolist kanske. Gillar svagare öl 4.5% (mellanöl) så man kan dricka mycket under lång tid, gillar inte alls att vara redigtberusad. Utan det är uppbyggnaden till fyllan som är så himla härlig, men när den går över till fylla så fortsätter man ju ändå.

Grejen är att dricka lördagen för mig är så jävla onödigt, får aldrig samma härliga känsla som på fredan. Så vet inte varför jag gör det egentligen, det är väl mer att jaga känslan antar jag.

Hade dock en 5-dagars fylla första veckan av semestern, och så jävla dåligt har jag aldrig mått. Därför jag hittade hit till den här sidan, så uppenbarligen är drickandet något negativt.

Druckit 24, 50cl öl varje helg i 2.5 års tid, och utemat varje gång på det. Så har nästan dragit i mig en veckas värt av kalorier, varje helg. Otroligt att jag bara gått upp 5 kilo, men det är inga bra kilon. Så därför har jag satt en gräns på att "bara" dricka en gång i veckan.

Skönt att slippa vara bakis på söndagen också.

Hill89
fre, 2017-09-08 - 13:13

Jag har inte skrivit här förut så det vart lite knäppt med alla inlägg.. hitta ingen radera knapp heller.

Hill89
fre, 2017-09-08 - 13:12

Hej! Förlåt för jätte segt svar! Jag har inte lärt mig denna sida riktigt..
konsekvenserna för mig brukar bli att jag blir väldigt ledsen med för stora mängder alkohol. Oftast gråter jag över min kusin som dog förra året. Eller så bråkar jag med min man... Eller så blir han förbanand på mig för jag blir fruktansvärt naiv ibland med.

Hill89
fre, 2017-09-08 - 13:11

Du har rätt, alkoholist är en fruktansvärt ord som skär i själen nästan.
Jag och min man bråkar oftast för jag blir naiv och dum, och han är rädd att nått ska hända. Eller så gråter jag över förtryckta känslor. Det är väl det alkoholens konsekvenser ger mig.

Hill89
fre, 2017-09-08 - 13:11

Hej ! Det var ett tag sedan jag var inne här, och jag har börjat ta tag i saker jag mått dåligt över, vilket har gjort att ja. När man väl har druckit så har det gått bra. Hållt mig till 3 öl och Thats it på krogen. Eller att man sitter länge med samma. Jag sveper inte längre, absolut inga shots eller sprit. Så jag kan säga nu att genom min självkännedom så har allt blivit annorlunda för mig. Dessutom så hamnade jag i hemsk ekonomisk sits efter jag fick avgå från mitt jobb.. så jag hade 2 val. Växa upp eller fortsätta att inte bry mig. Ibland tror jag att man behöver bli satt på sin spets innan man öppnar ögonen. Hade jag inte fått bo hemma igen hade jag bott på gatan nu.