Jag undrar om det är vanligt att må väldigt illa efter att ha druckit alkohol en längre tid?

Själv när jag drar ner, och känner jag att jag behöver lite alkohol, och har det hemma, men jag inte kan dricka mer än teskedsstora klunkar öl för att inte kräkas, trots att alla roliga abstinenssymptomen är på väg.

Det blir så efter ca 5 dagars drickande, sen är det som om jag går in i en alkohol-vägg, det går inte mer, kan sitta med en öl i 2-3 timmar - inte för att jag inte vill dricka fort, utan för jag absolut inte kan det,väldigt svårt att svälja och illamående.

Vad beror det på egentligen?

Det har inte med bakfylla att göra, så man måste kräkas för att känna sig bättre, utan något annat.

Någon som känner igen sig, är detta vanligt?

DetGårBättre

Njae, det känner jag personligen inte igen mig i, men medan man krökar rätt hårt så kan det ju vara som så att man spyr upp om man dricker för mycket. Nu talar jag dock inte om de som inte tål så mycket, utan om de som tål en hel del. Jag tror det är lite som att kroppen säger ifrån, nu får det fan räcka med det här jävla rävpisset typ :D

Ignoramus

Jag ser det som inbyggt antabus.
Dock kan jag alltsomoftast inte hålla mig ifrån spriten, max 40 dagar, och då kämpar jag som en liten gullig kulting.
Den här gången blev det sprit/öl 7 dagar i rad.

Nu har jag börjat om från början och pausat i två veckor, som känns som 2 år.
Det kanske är två år, är det 2019?

:)

DetGårBättre

Ja, men tiden går långsamt om det är det enda som snurrar i huvudet! Själv har jag oftast inget sug. Nu har jag ställt om mycket i mitt liv så träningen har tagit överhand. Trots att jag bestämt mig för vilodag kan det rycka i benen och jag ger mig iväg på löpträning. Så kan man ju känna i perioder när man säger "nu ska jag inte dricka på en vecka" etc.

Jag fick lära mig att inte sluta i tidsbestämda perioder då det ökar risken att fira med alkohol efteråt. Sen ska jag inte fokusera idag på om jag ska dricka nästa lördag eller inte - utan det beslutet tar jag den dagen. Annars susar det ju i huvudet på en hela tiden. Avdramatisera det hela. Förändra situationen så förändras beteendet. Jag tycker att de två första veckorna när man slutar med något är de jobbigaste, får då kan det finnas ett sug kvar - om inte annat i ett vanemönster.

Ett tips är att sluta/dra ner drastiskt på socker och andra snabba kolhydrater, det tror jag kan hjälpa en del i att inte dricka. Jag känner mig personligen mycket piggare utan socker och andra kolhydrater i kroppen. Och då ser jag allt klarare och behöver inte tänka att lite alkohol hade varit fint. Men alla fungerar vi ju olika.

Bryt tankemönster så slipper du förhoppningsvis kämpa i 40 dagar, då kommer dagarna bara glida förbi. För visst kämpar du inte mot att äta två kilo sten om dagen? Handlar mest om tankeförändring och situationsförändring :D

Ignoramus

Jag försöker ockupera tiden, men så står det still ibland, det går inte alltid hålla igång - tränar inte men promenerar 1-2 mil om dagen.

DetGårBättre

Ja, promenader är bra... Det viktiga är att i tyngre perioder fortsätta med sin rutin, promenader t ex eller vad det nu är. Att veta att det finns något finare längre fram. Själv jobbar jag för viktminskning, snyggare form samt att min kondition måste förbättras avsevärt inom några veckor helst. Det gör att jag är extremt målmedveten just nu. Kommer dock dricka ngt glas rödvin om det är fest eller så men nu vet jag var jag ska och det gör att hela jag kommer må så mycket bättre framöver. Sen när jag är "i mål" så är det balans som ska eftersträvas. Inte att känna mig nöjd och belåten utan kämpa på framöver också! Att socialisera får tiden att ticka framåt rätt snabbt, eller varför inte spela ngt bra datorspel?

Matt74

Ja, enligt mina erfarenheter är det vanligt att bli dålig efter flera dagars drickande. Både fysiskt (svaghet, trötthet etc) men även psykiskt. Kanske är det ett inbyggt skyddssystem som kroppen har?

Ignoramus

Ren spekulation här, nyfikenhet inte medvetet förolämpande om det tolkas så:
Är det så att fulltids-alkisarna inte har det problemet, är så fast att de inte bryr sig eller är det något som kroppen vänjer sig vid efter ett tag?

Kosten spelar nog in, de perioder jag dricker äter jag knappt någonting, mat 2 dagar av 5 ungefär, är påläst om alla risker men orkar inte bry mig just då.

DetGårBättre

Det borde vara så att kroppen vänjer sig även på den punkten. Vi har ju säkerhetssystem som sätts in. Dricker man måttligt (åtminstone jag) en längre tid så spyr jag ju aldrig men klunkar jag när jag redan är full är det ju närmare till hands! Jag har ju enbart kört 3-4 dagars race och spyr oftast där mitt i skiten när kroppen inte får annat är sprit och vin - men det är väl dagar från förr. Framtiden kontrollerat :D och det ser bra ut.. :D

Li-Lo

Jag kan inte riktigt släppa tankarna på ditt första inlägg, en oro hänger sig kvar. Precis som du själv skriver och som andra svarat påverkar alkohol alla våra organ då molekylen är såväl vatten som fettlöslig. Elak j-l rent ut sagt.

Du beskriver att du är medveten om riskerna med att dricka samtidigt som suget ibland trumfar denna vetskap och kunskapen åsidosätts. Detta är en erfarenhet många med alkoholproblem kan skriva under på. Tack för att du nämner det!

Tillbaka till ditt inlägg. Det är sannolikt att alkohol är det som skadar din kropp och får dig att må på det sätt du beskriver men jag undrar ändå om det är så att du upplever en skillnad sedan tidigare och att det är därför du skriver. Du är bekymrad och kanske lite rädd?

Hur skulle det vara att ta kontakt med vården och göra en hälsoundersökning? Vad tänker du om det?

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Ignoramus

Tack för sympatiskt svar, men jag har kontakt med vården redan och ser till att ta blodprover med emfas på b-vitaminer och lever ca 3 gånger om året.
Fortsätter även med kosttillskott för att jag vet hur slarvigt jag äter i perioder, med eller utan alkohol inblandat.
Håller själv koll lite allmänt på eventuella försämringar, och senaste proverna för en vecka sen visar så vitt jag kan utläsa bara marginellt försämrade levervärden, inget att oroa sig för. Tröttheten jag känt senaste tiden verkar dessvärre vara psykisk, jag säger dessvärre eftersom sådant inte finns någonting att göra åt - förutom antidepressiva mediciner som jag redan tar.

Det finns dock några saker som oroar mig.
Förrförra gången jag drack starksprit hade jag en reaktion som jag aldrig haft förut, på kvällen när jag gick och la mig så blev jag otroligt trött och svettades mer än jag nånsin gjort i hela mitt liv, alltså inte abstinens utan med alkohol i kroppen.

Det andra är dålig blodcirkulation och antingen nästan helt oförmögen att röra mig, eller med stora svårigheter, små ostadiga steg en femtedel av hastigheten jag brukar röra mig, som har hänt en handfull gånger det senaste året.

Förutom förra snedsteget för två veckor sen så försöker jag undvika starksprit, för det verkar vara mest då dessa saker händer.
/M