Äntligen träffade jag honom med stort H. Så fin, snäll, känslig, talar om för mig att jag är fin, bryr sig om mig, frågar hur jag mår, stöttar mig, och älskar med mig som ingen annan någonsin gjort. Efter att ha levt med en narcissist,separerat och sedan byggt upp mig själv igen från grunden så är det som balsam för min stukade själ. Då berättar han det - han är alkoholist, inte nykter alkoholist utan alkoholist på riktigt och han får frekvent återfall då ha lever runt och inte går att leva med. Kan jag leva med detta? Hur ska jag veta om min sköra själ klarar detta? Kan man älska och leva med en alkoholist utan att själv gå under? Hur gör man? Jag har ju lyckats bygga upp mig själv igen efter ett annat medberoende som stukade mig så. Hur kan jag klara detta?