Min första dag här. Igår visste jag inte att det här fanns.. Igår drack jag ännu en gång alldeles för mycket, egentligen utan större anledning. Eller jo, jag var glad att helgen passerat utan fylleslag och hade faktiskt orkat med att vara både social med både vänner och sambo o bonusson. Givetvis var det det vanlig bubblet ett givet inslag och jag passade på dricka ännu mera efter att gästerna gått hem. Att stå i köket och "fixa" gör det både lättare och smidigare att fylla på sitt glasfrån baginboxen från kylen.. På söndagen åkte vi och bowlade, och givetvis fanns det en bar där. Lyckligtvis körde min sambo så jag passade på att köpa en stor stark. För det måste jag ju Görans när nan ändå ska bowla, eller... Så tillbaka till igår kväll. Jag var nöjd att det bara var sambon å jag hemma o bonussonen skulle nu bo hos sin andra familj. Belöningssystemet satte genast igång när jag såg att en flaska bubbel stod mer än halvfull i kylen. Perfekt! OCH den vita baginboxen från i lördags som vara jag druckit ur.. Halvtom. Givetvis började jag med den vita.. Sambon ville inte ha så jag började med baginboxen för att till maten dricka mjölk i tron att sambon inte skulle fatta.. Ringde ett samtal till en vän som hade sorg, vi pratade om att dom suttit o druckit vin o gråtit. Alltså även för mig en anledning att börja och slutföra bubbelflaskan. Sen minns jag inte mycket efter det samtalet. Tror jag var ute en sväng m hunden men sen nada, ingenting.. Vaknade tidigt på morgonen, ont i huvudet, torr i munnen och sjukt sliten. Tittar i mobilen att sambon skickat en sms tre i natt: FYLLO! Hoppas du är nöjd nu!
Orkar inte, vill inte se sanningen, somnar om och hoppas att det ska bli bättre..
Finner ett långt handskrivet brev från min sambo. Jag hinner tänka att nu är det slut, nu orkar hon inte mera. Men hon ger mig ännu ett uttryck av förtvivlan ilska o sorg över mitt drickande som aldrig bryter mönster. Jag kan hålla mig några dagar men sen är frestelsen för stor. Det finns alltid en ursäkt för att dricka, glad, ledsen, succé eller katastrof eller ingenting. Det som håller mig nykter och inte dricker dagen innan ett viktigt möte som kan vara avgörande för min ekonomi eller framtid. Givetvis är jag dessutom långtidssjukskriven men det här alkoholproblenatiken har jag alltid haft sen tonåren. Och ja, det finns alkoholproblem på mors sida och depression och mental ohälsa på fars. Idag lovade jag mig själv att ta reda på lite mer om detta och hur jag kan lära mig av mig själv när suget slår till. Så det är bakgrunden till att jag är här: jag vill inte fortsättabli fetare och få mer krämpor som jag har idag, mycket beror på all alkohol. Jag vill inte bli riktigt sjuk att jag tappar kontrollen på drickandet. Min sambo är själv en storkonsument av alkohol men taggat ned rejält efter att hennes mor dog för alkoholism för ett år sedan. Ja och att läkarna upptäckte hon hade skyhögt blodtryck och låg flera dagar på intensiven. Jag däremot har knappast dragit ned, snarare ökat.
Idag har jag iaf gått med på Karolinska Institutets forsknings projekt här på nätet och skall försöka fylla i mina skov av sug och när jag druckit. Problemet är jag är både lite lat och bekväm av mig men ska försöka ta tag i mitt beteende. Först genom att se på det och föra en kontakt med KI. Jag tror mycket av mitt beteende grundar sig i flera aspekter men en av de stora problemen är flykt från det som jag uppfattar jobbigt och problemit. Det andra avgörande är att jag tappat mål och mening i mitt liv efter att jag gick in i väggen för några år sedan.

Tack till dig som orkade ta dig igenom min berättelse.
//mållös utan framtid

Brodude

Att kunna släppa allt negativt som påverkar i onödan ger mig kraft. Mindfulness hjälpte mig att lära mig det. En annan sak som hjälper mig läste jag i en bok, tror att det var den 5 grundstenen. När tankarna känns jobbiga. Slappna av och tänk på ingenting. När en tanke kommer, försök att känna var den dyker upp ifrån utan att bry dig om vad tanken är och släpp den sedan och fortsätt sedan likadant. Det lär dig att kontrollera hur du hanterar negativa tankar bättre

Pidde

Tack för värdefulla tips!
6 dagar nu utan a och jag känner mej riktigt uppåt ffg på länge.
Hyfsad koll på läget känns det som.
Detta forum har hjälpt mycket:-)
Hur går det för dej AndersD? Stöttar dej gärna om det behövs.

Bedrövadsambo

Förstår inte alls varför du skriver här på forumet om du inte vill ha "tönthjälp"? Sup ihjäl dig bara, det är mest synd om dina anhöriga.

Att du ändå vill ha ett alternativ.
Men är väldigt trött på att må såhär o h söker de vägar du kan för att lindra och lugna.

Psykiskt dåligt mående är ingen lek och att lugna sig med öl istället för tabletter är kanske en smaksak.
Effekten blir ju liknande,om än man inte får samma rus av tabletterna.

Jag tycker synd om dig och vill inte byta liv med dig.
Kanske att du kan hitta lite stöd härinne på forumet.

Jag och många andra härinne känner att både stöd och lindring finns här,Men utan berusningen.
Välkommen hit.

Du vill inte ha "tönthjälp", men du vill heller inte medicineras ned till "ett lallande mongo" av en läkare som inte precis inger något hopp. Och då är ditt val att supa vidare? Du är i varje fall här och berättar detta för oss av någon anledning. Berätta gärna mer!

Greta99

...kämpa!! Om du verkligen vill bli fri från alkoholen så går det. Man kan ha ett bra liv i allafall. Jag köper Billa-Bong på bolaget, funkar. För jag måste ha "min flaska" på kvällen - dålig vana.
Jag har varit nykter i 13 dgr nu, äter en medicin som heter Campral som dämpar suger, det hjälper jag lovar. Jag sökte upp ett beronde-centrum och sa att nu vill jag bli nykter, nu får det vara nog. Det går, men måste vilja till 100% och våga berätta för anhöriga och nära vänner. Mitt liv känns mycket lättare nu, inte lika tungt.
Du är inte ensam, det är en tuff resa och livet känns hårt ibland och då kan det vara så skönt att glömma/släppa problemen och ta tll flaskan. Men tro mig.. problemen drunknar inte, de kan simma.
Kram till dig, sök hjälp om du kan och vill.
Kämpa!

Ellan

God kväll Mulfo,
Välkommen hit till forumet!
Alla har vi ju mer eller mindre ett val. Visst kan vi välja att fortsätta missbruka och ignorera ev konsekvenser. Jag lägger inga värderingar i vilket det är upp till var och en. Det är också extremt svårt att sätta sig in i någon annans situation genom att läsa några korta inlägg om varandra. Det jag dock blir lite fundersam på är att det verkar irritera dig att många av oss tror på en möjlighet att bli och förbli nyktra. Detta är ju ett forum där man kan dela med sig av tankar och funderingar och ta till sig andras ord. Även där har vi ett val, dvs ta till sig det som passar och låta annat vara. Jag får en känsla av att du är jäkligt förbannad.
Bra att du prioriterar din son och din familj så att de inte blir lidande av ditt drickande. Jag har också barn och har pratat mycket med dem om mitt missbruk. De har fått möjlighet att berätta sina upplevelser och känslor kring det. Har du pratat med din son om det? Hur han känner sig. Barn är fantastiska på många vis och extremt lojala, på gott och ont för sitt eget bästa.
Mitt IQ har inte heller blivit lägre men mitt förstånd, konsekvenstänk och min empati var inte på plats när jag var aktiv. Det var missbrukarjaget som visade sig i all sin prakt. En jäkligt osympatisk del av mig som jag inte vill ska visa sig igen.
Ingen här på forumet är ute efter att sätta sig över någon annan och vi har, som jag började inlägget med, alla någon form av val. Du har all rätt till att supa på om det inte ger dig eller dina nära o kära några konsekvenser. Jag tror dock verkligheten sällan överensstämmer med vår egen sanning när beroendehjärnan styr.
Har du varit utan alkohol någon längre tid som vuxen?
Ta hand om dig,
Från
Ellan

Ellan

Jag förstår dig när du pratar om ett mörker. Det vi inte vill veta av och flyr ifrån på alla tänkbara sätt. Fysiska och psykiska övergrepp mot barn gör mig extremt arg men oxå ledsen. Har själv upplevt det och har inte vågat, orkat eller velat förstå hur jäkla illa det har gjort mig. Har alltid känt ett mörker eller en sorg inom mig. Jag förstår att du är heligt förbannad på vad du utsattes för. Inget barn, eller vuxen, ska behöva utsättas för någon form av övergrepp. Det sitter så djupt. Men känner du idag att du inte har något alternativ? Dvs ingen annan lösning än alkoholen. Du är ju själv medveten om riskerna med missbruket men har oxå extremt dålig erfarenhet av att sluta dricka och käka piller. Det är en kamp att hålla sina mörka demoner borta, jag vet. Jag har mött mina egna öga mot öga och det var fruktansvärt. Men jag överlevde och har och får fortfarande hjälp.
Det hjälper ju inte dig i ditt mående men på sikt är ju inte alkoholen en lösning för någon av oss. Du skrev ju det, att det dödar oss i förtid och så ska det inte behöva vara. Att det är det enda alternativet.
Kram till dig!
Från
Ellan

Bedrövadsambo

Du kan knappast uttala dig om du är en "god" man och pappa. Den sanningen har din fru och ditt/dina barn tolkningsföreträde till. I varje relation finns det minst två sanningar. Hur mycket dessa skiljs åt är olika, men alkohol gör ofta glappet större.