av Tornadon

Hej
Jag har brottats med alkoholproblem i många år. Jag dricker inte varje dag men kanske 2-3 ggr per månad och kan inte sluta när jag väl börjat. Dricker till 7 på morgonen å kan inte avbryta förän jag somnar. Dagen efter har jag hemsk ångest mår dåligt och spyr. Lovar mig själv att sluta och håller det i 2 eller 3 veckor men så halkar jag dit igen och hela processen börjar om igen. Jag klarar inte av att sluta själv men vågar inte söka vård efterssom jag har hört att dom kan ta körkortet och jag har nyss fått det och kämpat så länge med att få det. Vet inte vad jag ska göra längre

Dnabogus
mån, 2017-09-04 - 15:44

Tyvärr är jag inte själv nykter nu (alltså jag är nykter just nu, men fast i mitt missbruk), men det du hört är inte sant.

Jag sökte hjälp då jag var så långt gången att jag behövde avgiftning.
Blev inlagd, fick jättefin och professionell vård, rehab, stöd o återbesök!

Körkortet kom aldrig ens på tal.

Greta99
tis, 2017-09-05 - 09:22

....om DU bara vill. Mitt tips är att söka upp ett berondecentrum och så får du hjälp att tala med kurator samt medicinsk hjälp i form av tex campral - som dämpar suget, det hjälper mig, jag har nu varit nykter i 18 dgr. Byt gärna miljö också.
Lycka till!!
Kram

Tornadon
tis, 2017-09-05 - 09:34

Okej det var ju skönt att höra. Kommer dock försöka med aa då jag vill känna att jag är anonym. Tänkte gå på ett öppet möte på torsdag men är jätterädd. Ska försöka få barnvakt så sambon kan följa med mig. Idag känner jag mig deppig. Allt är grått och trist och tanken på att aldrig få ta en öl mer gör mig deppig trots att jag blir ännu deppigare av att dricka. Men att aldrig mer få känna den där känslan som man har efter två öl. Den där kicken. Det finns ju ingen bättre känsla. Det gör ju att allt annat blir grått. En gång var jag nykter i nästan 3 år men kände helatiden att något saknades. Att andra hade nåt som inte jag hade kunde dricka festa. Pratade om supa och fyllor och att ha roligt medans jag var en tråkmåns. Det som fick mig att börja igen var en kille som sa att han tyckte det var tråkigt att vara med nån som inte ens kunde ta en öl en sån ville han inte vara med. Han ville ha en tjej som kunde dricka normalt sa han. Han var själv normalkonsument och har inga problem. Men sen fastnade jag i det direkt. Jag blev ihop med en ny som jag förlorade för att jag blev för full jämt å inte kunde dricka normalt. Och nu har jag en underbar sambo som inte alls tycker detta är kul. Ser inte fram emot att känna så här ett helt liv. Ingen vill vara med nån som inte kan hantera spriten men ingen verkar vilja vara med en helnykterist heller. Det accepteras inte, utan det krävs att jag ska skärpa mig och kunna ta 1-2 öl men jag KAN ju inte. Men det är ju bara å stanna efter 1 öl å inte dricka mer säger alla. Ta bara 2 öl så är ju allt bra sen. Då slipper du må så dåligt som du gör. Det är bara å dricka mindre. Men jag har försökt dricka mindre i 10 år nu ( förutom min nyktra period på 3 år) men det har istället bara blivit värre

Tornadon
tis, 2017-09-05 - 14:44

Men hur vet man att man är alkoholist och passar i aa. Jag dricker ju inte varje dag. Jag dricker 1-2 ggr i månaden men då är det inget stopp och rejäla minnesluckor. Mår dåligt men sen tror jag de ska bli bättre sen. Är man verkligen alkoholist om man bara dricker typ varannan helg?

lizzbet
tis, 2017-09-05 - 15:22

Du skriver och läser här, det är väl ett tydligt bevis på att du har problem att hantera alkohol? Passar i AA... det kan väl bara du själv avgöra genom att testa. Kan i alla fall lova att där finns människor med oändliga variationer av sitt missbruk, så "gradmässigt" passar du absolut in, det gör alla som tagit steget att gå dit.

Ellan
tis, 2017-09-05 - 18:30

Hej,
Har du en önskan om att sluta dricka så är AA rätt för dig. Det är en salig blandning av människor som har en sak gemensamt. Gå på några möten och känn efter. Ha ett öppet sinne och var lyhörd. Det är lätt att fastna vid detaljer och missa det stora. Dvs i gemenskapen finns det människor som är nyktra och mår fantastiskt bra. Programmet hjälper mig mycket och jag har ofta väldigt roligt tillsammans med mitt AA-gäng. Jag känner inte att jag saknar alkohol särskilt mycket. Visst kan känslan av att vara annorlunda dyka upp men det stora är oxå att inse att alkoholen gör mig sjuk. Jag kan inte dricka. Utan alkoholen är jag mig själv med fel och brister. Dessa kan jag dock förändra, det kan jag inte när jag är aktiv. Att skiljas från alkoholen är ofta förknippat med sorg och en förlust av något. Vinsterna för mig är dock avsevärt större och många vittnar om en frihetskänsla när alkoholen inte längre styr våra liv.
Så oavsett hur ofta vi dricker, det handlar snarare hur vi dricker, konsekvenser vi får av vårt drickande och hur det faktiskt påverkar våra liv. Påverkas våra relationer? Får vi ångest? Dricker vi mer än planerat? Så alkoholist, beroende, riskdrickare eller vad vi väljer att kalla det spelar ingen roll. Att våga ta hjälp och erkänna sitt problem är stort och modigt. Jag tror på dig!
Kram
Ellan

Svartvit
tis, 2017-09-05 - 23:16

Jag hade samma problem som du sista tiden, egentligen var dt väl alltid så men jag drack typ varje dag för ett par år sen. Jag fick jättebra hjälp från vården, även om dem inte riktigt tyckte att mitt problem lät så allvarligt så påpekade jag att det visst var det. Man kan välja om man vill att det ska synas i journalen eller inte. För mig har det inte varit några frågor om körkort eller liknande, det var dem helt ointresserade av.