Hej. Jag och min sambo har varit tillsammans i några år och har barn tillsammans. Han kan dricka öl/vin här hemma utan några problem, men utanför hemma tar de aldrig slut. Då dricker han tills han stupar mer eller mindre. Han har blitt av med en ny tjänst som han inte ens hann att böja på för att han taffsat på en tjej på en konferens o bla bla bla. Dricker han med sina vänner så blir han alltid radikalt full, det finns inget stopp. Har ångest och minnesluckor dagen efter, och jag mår dåligt för att jag alltid ska vara orolig när han dricker. En kväll förra sommaren så drack han sig full och betede sig väldigt illa, då fick han sin första varning, även en till för några månader sedan. Då var de droppen( även om alla tillfällen inte nämns här!) och så nu, gör han de igen. Han har fått hjälp av alkolism över telefonen, och lovade mig och sig själv att inte tappa kontrollen igen, fram tills igår. Skulle kunna skriva en hel bok om alla tillfällen, även om hur avtändande detta är. Han säger att han mår så dåligt och vet inte vad han ska göra, vill inte förlora mig( det säger han varje gång de blivigt cirkus!) han dricker absolut inte varje helg eller vardagligt, men när han väl dricker så blir de alltid för mycket, och slutar mer eller mindre i tjafs o bråk och det tär på en. Jag lovade mig själv att det var sista gången ( förra gången) men vad gör jag nu?? Tacksam för svar. Förvirrad!

Bedrövadsambo

Eller så tvingar du honom att flytta. Han lär inte förändra sig. Vill du leva så? Tänk på ert barn!

8589city

Det är barnen jag såklart tänker på. Hela dagen idag är han så ängslig o tycker syn om sig själv, gris! Säger att han får panik om jag lämnar honom, också att denna gång ska han sluta dricka i huvetaget! Men det är väl inte sunt? Det har pågått så länge nu, och jag lever hela tiden på det dör hoppet. Vad är hans problem??

bättre än att ha en karl som tafsar på andra, bär sig illa åt mot dig och andra mm under fylla! Han borde ta ansvar och låta bli att dricka när han vet att han gör dig (och sig själv) illa! Var rädd om din självkänsla, låt inte honom ta den ifrån dig!

Bedrövadsambo

Han beter sig så därför att det funkat tidigare. Hur många chanser har du gett honom? Det låter som det kanske var den sista. Ert liv blir MYCKET bättre utan honom! Även om det innebär mindre boende, prylar och sämre ekonomi. Dina barn kommer att tacka dig en dag. Styrkekram ❤️

8589city

Ush, när sanningen kommer ikapp än. Många många gånger, hans pappa är alkolis och han har så mycket tendenser till hans beteende. Varför är de så jävla svårt att bara sluta driicka när man känner att man börjar bli för full? När han dricker sprit så blir han väldigt otrevlig. Han kan knappt gå när han bli full, fiser och tappar kontroll över sina muskler. Är de ett normalt beteende om han nu har alkolprobelm?

8589city

Jag har gett honom många chanser, tappat räkningen. Men dom riktiga "varningarna" är nog 4 st. Känns inte som om att barnen påverkas eftersom vi inte har den miljön HEMMA, men dom kanske gör de ändå? Det här är som sagt ganska nytt för mig och jag vill verkligen leva tillsammans med honom, men inte såhär. Jag vet inte ens hur man pårirkgt ska kunna göra de första steget, jag är bredd på att göra ALLT såklart för mina barn, även om de nu måste vara så att jag måste lämna honom. Hur ska jag göra ?

8589city

Han ger mig frukansvört dåligt samvete, han ser så liten ut när han är bakfull, han kommer må sämre om jag lämnar honom, kanske börja dricka till vardags? Jag har inte en jäkla aning om vad jag ska göra

MCR

Fortsätt inte att flytta dina gränser. Hans missbruk är varken ditt fel eller ditt problem att lösa.

Att barnen och du mår bra är ditt ansvar! Och om ni ska må annorlunda måste du göra annorlunda. Han kommer inte göra det åt er. Du berättar att du gett flera chanser. Det behövs inga fler.

Du kan få ett slut på det här nu. Och du kommer att må så mycket bättre. Och dina barn med. För de påverkas.

Styrka och mod till dig!

Bedrövadsambo

Var och en ansvarar för sitt eget liv. Och har man barn ansvarar man även för deras liv. Givetvis känner era barn av oron, ilskan och irritationen mellan er. Börja med att titta efter eget boende är mitt råd. Beslutet att bryta upp behöver mogna, och det tar olika lång tid för alla. Gör plus- och minuslistor över ert förhållande. När minusen överväger brukar det vara dags. De få plusen uppväger inte det jobbiga längre. Skriva dagbok är också bra. Då tvingas man sätta ord på vad man tänker och känner, kan gå tillbaka och se mönster etc.

8589city

Om jag inte lämnar honom denna gång heller, o han lovar att aaaaaldrig mer dricka( ska jag då sätta stopp med öl/vin till middagen?) noll tolerans?

Bedrövadsambo

Ingen alkohol hemma alls är väl en bra gräns. Så får vi se om han håller den. Sannolikt hittar han andra sätt att dricka i smyg.

Varken kan eller vill sluta dricka.
Det är det som är grundproblemet och sjukdomen.
Sen kan de ta beslutet att vilja sluta,hålla upp eller minska.
Men ofta misslyckas de eller hittar andra sätt att få i sig drycken.

Det är sällan ett eget val då alkoholen en bit in i alkoholism tar kontrollen över den som dricker.

Så hur mycket du än ställer ultimatum eller krav så kan du egentligen inte påverka vad han väljer att göra.

Du bör fråga dig om du vill leva med denna man.
Kanske oavsett om han dricker eller inte.
Kan du svara ja på det, Så kan du tänka hur ska det isåfall se ut eftersom han är alkoholist.
Dvs vända på steken.
Han kan förmodligen inte avstå i nuläget.
Och om han kommer fram till beslutet att sluta dricka så kommer det att bli mycket kämpigt.
Med kanske smygdrickande och återfall.
Är du beredd att vara kvar i det?

Att säga om bara..
Är inte riktigt sjyst.
Säg istället, Jag väljer att..
Då ger du dig själv valmöjligheten att stanna eller gå.
Du lägger också ansvaret på drickandet på honom.

En alkoholist
Varken kan eller vill sluta dricka?
Jag vet inte om jag missförstår dig Ullabulla.
Det finns alkoholister som vill avsluta sitt missbruk av hela sitt hjärta
och fixar det väldigt bra. Det finns alkoholister som avslutar och aldrig
mer dricker A.

Vi är flera av den sorten härinne som visar att det går att tillfriskna

<3

Bedrövadsambo

Det finns massor av nyktra alkoholister på det här forumet! Skillnaden mellan att lyckas och inte lyckas tror jag beror på om man slutar för sin egen skull, eller om man känner sig tvingad. Det är också stor skillnad på att vilja och verkligen bestämma sig. Slutligen tror jag att det krävs planering och strategier så att ingenting "bara blir". Min ex-sambo har varje gång jag frågat varför han druckit svarat "vet inte". Jag tror man måste börja där. Varför dricker jag? Och varför vill jag vara nykter? Plus och minuslistor är ett bra sätt. Sen får man nog hitta strategier för att klara det basala, dvs HALT - hungrig, arg, ledsen, trött - för det står nog för en massa av återfallen. Så vet jag att det var i min ex-sambos fall. Han vantrivdes på jobbet, var nästan varje dag arg, ledsen och irriterad över jobbet. Det fanns ingenting jag kunde göra mer än lyssna och försöka råda. Han hänvisade sitt återfall till "det blev för mycket". Så har han historiskt hanterat motgångar - dricka och döva ilska och frustration. Att ingenting blir bättre av att han dricker förstod han naturligtvis rent teoretiskt, men han hade ingen strategi för att hantera motgångarna på annat sätt. Han valde den enklaste utvägen, den enda för honom beprövade utvägen. Så tror jag, utan att veta förstås. Han vet ju inte ens själv.

Bedrövadsambo

Problemet är ju att man inte vet om "ens egen" alkoholist kommer att lyckas bli nykterist eller inte. Och innan man vet kantas livet av mycket oro och vanmakt. Som min psykolog sa: "Okej, antingen bryter du upp eller så lär du dig leva med oron för återfall." Jag gav ex-sambon en chans i början av mars att visa att han kunde leva nyktert. Sex månader senare valde han att ta ett återfall - och då valde jag att bryta upp.

8589city

Han har skickat ett sms idag att han förstår att jag är SUR? Jag är inte sur, jag är så besviken o sårad, sen att vi( hans familj) betyder allt för honom. Vill ju inte vara utan honom, men som sagt. Jag kan inte leva med honom när han gör såhär. Jag vet inte vilka "krav" man får ställa? Hur ska han gå tillväga med hjälp för hans problem, för hjälpen över telefonen verkar ju inte hjälpa? Fastän att han säger att han inte vill bli sådär "full" han dricker inte i smyg och har inga "apstinetn" efter alkohol. Men hur tar man tag i de på riktigt? Åhhhhhh!!! BLÄ, jävla skit!

Bedrövadsambo

Du har typ fått massa olika förslag nu. Jobbet måste du/ni göra själva.

8589city

Tack för tipsen! Detta blir hans absolut sista chans nu. Däremot tycker jag inte att han ska nöjas sig med hjälp över telefonen, vet ni hur man går vidare med hjälp?

Bedrövadsambo

Han kan få hjälp via vårdcentral, landstingets och /eller kommunens beroendemottagning, eller Företagshälsan. Arbetsgivaren har en långtgående skyldighet att se till att han får hjälp. Men det förutsätter att han vill ha hjälp att sluta dricka.