Jag är ibland orolig för en närstående. Hon dricker ofta (iaf en kväll/vecka) efter jobbet, på helgen och varje dag på semester. Hon tog en vit månad men drack (bara något glas) vid 2-3 tillfällen under den månaden.
Hon blir sällan plakat (en gång månad/varannan månad) men det är ofta alkohol med. Från lite berusad till lullig. Hon kan också dricka lika mycket som vänner, som blir sluddriga men hon är bara lätt berusad.
Inga minnesluckor eller återställare vad jag vet.
Ska jag oroa mig för detta?

Bedrövadsambo

Det du ser behöver inte vara allt. En del med alkoholproblem blir lätt fulla och gör bort sig, andra super mest på hemmaplan när ingen ser. Du får nog prata med vb, berätta om din oro.

Osäker

Har tagit upp det. Men jag dricker inte själv och har tidigare erfarenhet av närstående som dricker för mycket. Så det blir lätt att det är jag som dras med gamla spöken, eller moraliserar utifrån en nykter ståndpunkt. Jag har förklarat att jag inte tycker att en person som dricker är sämre. Alla har ju sina egna liv. Men att jag oroar mig för främst psykisk hälsa. Hon dricker ibland pga ångest och stress. Hon har också varit träningsberoende, jag är rädd att hon bara byter beroende nu... Mycket ångest är kopplat till avbrottet med hetsträningen och förändringar det ger i kroppen. Så då vill hon bort från det. Också mycket stress och press i övriga livet. Både hennes egna förväntningar på sig själv och ett krävande arbete.

Bedrövadsambo

Det enda du kan göra är att då och då berätta för henne att du finns för att lyssna på henne, om hon vill och behöver. En del behöver mogna i beslutet att berätta, och då kan det vara bra att fråga då och då "hur mår du, hur går det, hur tänker du just nu?" Det viktigaste är att du lyssnar. Ge henne inga "lösningar" av typen "gör si, gör så". Ställ hellre coachande frågor "hur kändes det, kunde du gjort annorlunda?" etc. En del öppnar sig aldrig, och det får man acceptera.