av Samantha

Är ny på detta forumet och har som många andra läst här ett tag men det är skönt att få skriva av sig.
Min man dricker sig berusad mer eller mindre varje dag. Under dessa tre åren har han varit helt nykter i max 10 dagar. I början såg jag inte problemen och det känns som att dom inte var lika allvarliga som nu. Han är alltid mer berusad än det han visar upp att han dricker och jag undrar hur och var han gömmer allt. Hittar ofta uppdruckna spritflaskor där jag aldrig sett att han hällt upp det i något glas..
Sen är han så fin och gullig mellan varven och anstränger sig verkligen för att vara en bra man och pappa men det känns som att det är för att kompensera sitt drickande.
Vi har haft långa samtal flera gånger om detta och han är medveten om problemet och det han säger och förklarar låter så klokt och bra och ger mig stort hopp på att han kan göra sig kvitt alkoholen, men sen i praktiken händer absolut ingenting. Har sagt till honom att han ska söka hjälp men han vill först se om han kan klara det ensam men det är jag övertygad om att han inte kan.
Han blir dessutom väldigt vass när han är berusad. Han hugger på allt man gör, säger och beter sig. Jag beter mig väl inte alltid så snällt men jag är så trött..
Han har fantastiska förklaringar till allt och får verkligen sitt drickande att låta som helt normalt. Ibland tror jag att det är mig det är fel på.. Långt och ostrukturerat men skönt att fått skriva ner detta..

Nordäng67
ons, 2017-09-13 - 20:59

har en liknande sörbo! Vi har pratat många och långa samtal om detta också men absolut ingenting händer! Jag har den lilla "makten" att vi inte bor ihop! Jag kan distansera mig lite och hålla det på avstånd! Ibland kan man på så vis få till bättre perioder men vi har hittills alltid kommit tillbaka till ruta ett! Han blir också personlighetsförändrad! Vass är en underdrift, han kan bli djävulen i egen hög person! Nykter världens bästa. precis som du, känner jag att det är en slags kompensation. Har slutat prata om "problemet" nu, orkar inte! Härom dagen frågade han om jag oroar mig och tänker på det! Nä sa jag (inte sant) det får du göra! Han såg lite snopen ut! Nyttigt att vara med på detta forum. Vi har det så lika. Man har förstått och lärt sig att man inte kan tvinga fram en förändring. Det måste komma från dem själva! Välkommen hit och tack för att du delar med dig! Det är skönt att inte vara ensam om detta tabubelagda problem! Har lärt mig att mer sätta gränser för/runt mig själv än för min särbo! Han får inte kliva över min gräns längre!

Samantha
tors, 2017-09-14 - 19:42

Det är hemskt när de är två helt olika personer nykter och onykter.. Jag tycker inte ens om den onyktra och definitivt inte kär i den. Det värsta är att han spelar på mina svaga sidor så han säger att han ska ta tag i det och vill jag lämna honom innan så får jag göra det då även fast han inte vill. Vad ska man svara på något sånt??

Nordäng67
tors, 2017-09-14 - 20:21

Är en sida av alkoholism. Just det du beskriver, trycka på ömma punkter och ens samvete. Så gör min särbo också. När han är full vet han precis vad han ska säga för att såra mig. När han är nykter vet han precis vad han ska säga för att jag skall ömka och få dåligt samvete för att jag ifrågasätter. Kan vi inte bara ha det bra säger han när jag försöker prata med honom i nyktert tillstånd. Eh jo sluta sup då! Precis som han tror att det är diskussionerna som skapar det jobbiga inte supandet. Tungt för dig att samtidigt fostra barn i detta, lider med dig! Försök prata med honom i nyktert tillstånd och fråga hur han tror det påverkar era barn! Har bestämt att inte acceptera ett uns av min särbos dåliga spritsinne mer! Han märker att jag har lagt över ansvaret på honom nu! Har inte tagit upp "problemet" på ett bra tag. Han får agera nu och visa att han vill göra handling av ord. Han är sammanbiten och verkar nästan rädd! Han är van vid att jag tar ansvar! Får se hur det går.

AliceAlice
fre, 2017-09-15 - 11:05

...att sluta helt utan hjälp. men ofta är det så att det lovas/manipuleras för att de ska kunna fortsätta. Tyvärr är det enda som gäller att sätta ner foten, att ha en strukturerad plan och att de söker hjälp. Det blir inte bättre av att vänta och inte av sig själv, de vet att de kan lura er och de lurar sig själv, man kan prata om sitt missbruk och det kan låta insiktsfullt men det behöver inte innebära att missbrukaren har insikt, de kan ha kunskap om men insikt i sitt eget liv och drickande- nej oftast inte!

Vad ska en relation bygga på? Bygger er på det du vill? Är det rätt att du ska påverkas så kraftig av hans val? Hur fungerar det med barnen? Även mycket små barn känner av att allt inte står rätt till!!! Hur skulle du vilja att ert liv såg ut? Vad finns det för alternativ? Vilka val måste du göra för att må bra? Hur ser det ut om fem eller tio år?

Att du skriver att du inte alltid beter dig som du skulle vilja, det är allvarliga signaler! Läs på min blogg, gärna från början, http://spillran-av-mitt-forna-jag.webnode.se/ där skriver jag bla. om normaliseringsprocessen och destruktiva relationer och hur man påverkas av detta, eftersom jag också har barn så handlar det även mycket om barnens utsatta situation.

Det är du som måste ta steget mot en förändring, sök stöd och hjälp, att berätta för de som står dig nära (om du inte redan gjort det), att sluta skydda din man och stå upp för dig och barnen!

Mycket styrka!!!